Ylva och barnbarnen gör trädgården till ett äventyr

Det är en strålande vacker sommarkväll när Ylva Ronanders barnbarn kommer på besök i koloniträdgården. Kusinerna Svante och Carl springer direkt fram till sin farmor som rensar ogräs i en rabatt, medan Gabriel kontrollerar att vattenkannan är fylld.

– Carl fick nya trädgårdshandskar när han fyllde år nyligen eftersom han slitit upp de gamla och Svante vill först av allt klippa ”grisen” när han kommer, säger Ylva och kramar om sina barnbarn.

”Grisen” är en buxbomsbuske som Ylva och barnen har formklippt tillsammans och den ser precis ut som en liten gris. Bredvid den står två andra formade buxbomsskulpturer – kamelen och björnen Bamse.

– Vi har formklippt dem och barnen tycker det är jätteroligt, berättar Ylva.
Koloniträdgården i Ärtholmens sommarstad i Malmö andas skaparglädje och lekfullhet och är ett paradis för barnen. Förutom buxbomsskulpturerna finns här både en ”vikingagrav” som sägs gömma en silverskatt och en ”björngrotta” under en stor tuja.

– Det var så jag ville ha det när jag köpte kolonilotten för 17 år sedan. Jag ville att det skulle vara en träffpunkt för mina söner och deras familjer och ett ställe där jag kunde få utlopp för min lust att odla, säger hon.

En bra investering
Men att det skulle visa sig bli ett ställe där hon även kunde dela trädgårdsintresset med sina barnbarn var mer än hon vågat hoppas på. Hennes två söner, Martin och Eric, hade aldrig visat något intresse.

– Men de har hjälpt mig att renovera kolonistugan och rycker in om det behöver grävas eller lyftas tunga saker, säger hon.

Det är inte så ofta ett intresse eller en hobby helt hoppar över en generation och ärvs direkt av barnbarnen, men det händer ibland. Det finns exempel på att en morfar eller farfar fått sina barnbarn intresserade av frimärkssamling – en hobby som deras egna barn alltid rynkat på näsan åt – eller en mormor eller farmor som fört sitt intresse för handarbete vidare till sina barnbarn. I Ylvas fall började det med att hon efter 7–8 år i en lägenhet saknade en trädgård.

– Jag hade tidigare en stor trädgård i 25 år när vi bodde i Bunkeflostrand, berättar hon. Att det blev en kolonilott i Ärtholmens sommarstad var rena slumpen. Ylva råkade passera en dag 2004 och fastnade för den bedårande rosenbågen vid entrén till koloniträdgården.

– Inne i trädgården stod det en grupp människor. Jag gick in och då såg jag att det var en auktion. Jag hann inte mer än sätta mig ner på en stol förrän jag lämnat ett bud, säger hon med ett leende.

Ylva köpte kolonilotten för 60 000 kronor. Det var en investering som förvaltat sig väl. Idag säljs kolonilotter i Ärtholmens sommarstad för mer än det tiodubbla.

– Men det såg bedrövligt ut här. Kolonistugan var förfallen, det var igenvuxet och en hörna av trädgården var full av skräp. Mina söner blev lite förskräckta när de såg vad jag köpt.

Men under ogräset och skräpet visade det sig finnas en riktig pärla. Här fanns inte mindre än 37 olika sorters rosor, fruktträd och en gammal vinstock som förra året gav hela 22 kilo druvor.

– Jag känner stor tacksamhet mot dem som en gång i tiden grundlade den här koloniträdgården. De visste vad de gjorde, säger Ylva.

En perfekt träffpunkt
Det hon har tillfört i trädgården är antingen växter som hon har fått av vänner eller bekanta eller som hon har samlat frön från under sina resor både i Sverige och utomlands.

– Jag gillar att så frön och se det växa. De här oxtungorna kommer från frön som jag tog vid lutande tornet i Pisa. Jag har också sått från en jätteverbena som jag fick i en slottspark i Riga.

Intresset för att odla från grunden delar hon med yngsta barnbarnet Svante. Hans pappa Martin berättar att Svante även sår hemma i köksfönstret – allt från tomater och squash till chili.

– Men Svante gillar mest att se det växa. Det är inte allt han tycker om att äta. Som rädisor till exempel, säger Ylva och rufsar sitt barnbarn kärleksfullt i håret.

Gabriels och farmors gemensamma odlingsprojekt är potatis. De brukar sätta potatisen tidigt för att kunna skörda den lagom till hans födelsedag vid midsommar.

– Då äter vi upp alltihop, säger Ylva med ett leende.

För Carl har det alltså blivit så mycket trädgårdsarbete tillsammans med farmor att han redan slitit upp ett par handskar. Han har lärt sig att man inte bara kan vila och koppla av i en trädgård om den ska hålla sig fin.

– Man måste ta hand om den också, säger han när han går förbi med vattenkannan som han tagit över från sin storebror Gabriel.

Trädgårdsintresset har gått i arv från Ylva till samtliga hennes barnbarn. Det började med Martins dotter Agnes, som föddes ett år innan Ylva köpte kolonilotten.

– Jag gick med henne i vagnen här på området medan Martin hjälpte mig att renovera stugan.

Sedan barnbarnen lärde sig krypa har de tillbringat mycket tid tillsammans med sin farmor i den 400 kvadratmeter stora kolonilotten. Eftersom såväl Ylva som hennes söner och deras familjer bodde i lägenheter i centrala Malmö har kolonin blivit den perfekta träffpunkten för familjesammankomster och grillkvällar.

– Det började med att jag försökte lära Agnes namnen på olika blommor i min trädgård och sedan har det bara fortsatt. De har blivit riktigt duktiga och jag har hört dem undervisa sina kompisar om olika växters namn.

Nu ska här odlas
Men samtidigt har hon varit noggrann med att det inte ska kännas som ett tvång för barnbarnen att hjälpa till i kolonilotten.

– Därför försöker vi göra det lite roligt i trädgården. Vi har till exempel sått i rader så att det bildas meddelanden när det växer upp och vi har format pionrabatten som ett hjärta. Förra året sådde vi orden ”Var glad” med gossen i det gröna (höstadonis).

Ylva tror inte att något av hennes barnbarn kommer att jobba med trädgårdar som vuxna, men de har åtminstone fått en grundkunskap.

– Svante har verkligen blick för det här med trädgårdsskötsel, trots att han är yngst. När han kom hit i våras ställde han sig med händerna i sidorna och tittade över köksträdgården och sa: ”Farmor, nu ska här odlas!”