Vilka bedårande små underverk! Tvillingflickorna Cornelia och Tindra kom till världen mot alla odds.
Linda och Kalle. Två förälskade unga människor som drömde om en gemensam framtid, om ett gemensamt barn.
Men så tog allt en plötslig och högst oväntad vändning.
– Jag blev svårt sjuk i cancer och de tuffa behandlingar jag tvingades genomgå påverkade mina chanser att bli pappa, berättar Kalle.
Men ändå sitter han nu i soffan, lycklig och stolt, med sina och Lindas små mirakel i famnen! Tvillingarna Cornelia och Tindra föddes med tjugo minuters mellanrum den 11 juni i somras och på självaste midsommarafton fick de komma hem till den gula trävillan i den lilla byn Annelöv, strax utanför Landskrona.
Mamma och pappa pratar nästan i munnen på varandra när de ska beskriva sina efterlängtade underverk! Cornelia som skrattar mycket och Tindra som har så många ljud för sig. Cornelia som är lugnare än sin syster och genast somnar när hon ätit medan Tindra är full av bus och gallskriker när hon är hungrig.
Cornelia och Tindra är stor lycka i miniformat. Men kampen för att finna den har krävt både mod och kämpaglöd från deras föräldrars sida. Och ett läkarteam som hjälpt dem på traven…
Flyttade in
Linda Toth, 26 år, och Kalle Assarsson, 24, träffades redan i skolan.
– Jag gick elprogrammet i Landskrona och Linda gick vårdprogrammet på annat håll i stan, säger Kalle. Men hon gick förbi min skola varje morgon och då spanade jag in henne. Sedan träffades vi på en fest 2001 och upptäckte att vi trivdes ihop och tänkte samma tankar.
Det dröjde inte länge förrän Kalle, som bodde i en by i närheten av Lindas hem, flyttade in till sin flickvän och hennes mamma Sif. Och där bor de kvar. I familjen finns också Lindas son Kevin, 8, från ett tidigare förhållande.
– Men vi håller på att renovera grannhuset och dit ska vi snart flytta. Och då ska vi gifta oss också, berättar Linda med lilla Cornelia, belåtet nymatad, i knäet.
Linda minns hur drömmen om ett syskon till Kevin tog form.
– Det var när jag såg hur han satt och gungade på en lekplats. Han såg så ensam ut…
Linda började ta tempen regelbundet för att hålla koll på ägglossningen. Men då, hösten 2005, blev Kalle sjuk. Det verkade inte så farligt till en början. Mer som en vanlig förkylning.
– Jag hostade om nätterna och fick antibiotika. Vi hade börjat renovera vårt hus och jag trodde hostan berodde på byggdamm, berättar han.
Lång behandling
Kalle hade aldrig varit sjuk och varken Linda eller han var oroliga.
– Men jag fick svårt att andas och lungorna röntgades. Jag hade vatten i både lungsäcken och hjärtsäcken och skickades genast till sjukhuset i Lund.
Det var där läkarna upptäckte tumören. Den satt gömd bakom bröstbenet och mätte 10 gånger 12 cm! Sjukdomen kallas T-cells lymfoblastiskt lymfom och det är vanligtvis unga människor som drabbas.
Av läkarna fick Kalle och Linda veta att den långa behandling som väntade, bland annat i form av cellgifter, innebar att spermieproduktionen påverkades negativt. Så innan behandlingen satte igång fick Kalle lämna spermier som frystes ner på Reproduktionsmedicinskt Center, RMC, vid Universitetssjukhuset i Malmö.
I två år har Kalle behandlats för sin tumör och idag är det bara ärrvävnad kvar efter sjukdomen. Men det har varit många stunder av ledsamhet, stress och oro.
– Det var också många turer innan vi fick börja vår barnlöshetsbehandling, berättar Linda som otålig hade fullt upp med att försöka övertyga läkarna om att det var dags att sätta igång. De fick rådet att vänta ett halvår och sedan försöka själva under ett år.
– Men det kändes som en evighet, minns Linda.
Fick klartecken
Paret genomgick på privat väg ett misslyckat försök med inseminering med den frysta sperman i Köpenhamn innan de fick en remiss till RMC och klartecken från läkarna där.
Linda levde väldigt hälsosamt medan hon väntade tvillingarna.
– Men jag gick upp så mycket att jag knappt kunde gå.Paret fick tre betalda behandlingar och den första provrörsbefruktningen misslyckades. Men andra gången gick drömmen i uppfyllelse.
– Läkarna gjorde en mikroinsemination med den frysta sperman, en ICSI, där de väljer ut en enda spermie som förs in i ägget. I vårt fall handlade det om två ägg. Mest använder de ett ägg, säger Linda.
Hela familjen höll tummarna för att det skulle lyckas. och två veckor efter inseminationen gjordes ett ultraljud. Behandlingen hade “tagit”. Och inte bara en gång utan två!
Graviditeten gick bra och en försommardag kom de äntligen, drömflickorna. Cornelia 3 350 g och Tindra 2 665 g.
– Kalle är en jättebra pappa och Kevin en fin storebror. Nu börjar flickorna få samma rytm och då blir det lättare med rutinerna, säger Linda som njuter av varje sekund av sitt nya liv.
Som trebarnsmamma…
Läkarnas kommentarer
Vi kan hjälpa väldigt många!
Infertilitet är en folksjukdom. Nästan en halv miljon människor i Sverige är ofrivilligt barnlösa. Och antalet fall av oförklarlig barnlöshet ökar.
Till Reproduktionsmedicinskt Centrum, RMC ,vid Universitetssjukhuset i Malmö kommer par från hela Sydsverige för att få hjälp mot barnlöshet. På kliniken, som är gemensam för de två universitetssjukhusen i Malmö och i Lund, har man samlat all expertis inom sjukdomar i fortplantningssystemet under samma tak.
Aleksander Giwercman (AG i texten nedan) är androlog, expert på mannens fortplantning och professor vid RMC. Överläkare Leif Bungum (LB) är gynekolog och docent Yvonne Lundberg Giwercman (YLG) är forskare vid samma klinik.
Här svarar de på frågor om ofrivillig barnlöshet:
Varför kan så många par inte få barn?
LB: – Av tradition indelar man ”kvinnlig infertilitet” i kategorier som ägglossningsproblem, endometrios (livmoderslemhinnan har spridits till äggstockar och bukhinna i bäckenet) eller förstörda äggledare. Hittar man ingen förklaring kallas det oförklarad ofrivillig barnlöshet. Indelningen av ”kvinnliga orsaker” har ofta mindre betydelse, då behandlingen i många fall är den samma oavsett orsak.
AG: – För männens del kan det röra sig om förändringar i spermiekvaliteten, som kan bero på defekter i testiklarna, tidigare cancerbehandling med t ex strålning och cytostatika, eller stopp i bitestikel eller sädesledare till exempel på grund av tidigare infektion. Missbruk av anabola steroider leder till störning i spermieproduktionen. En del män med diabetes kan ha problem med sädesuttömning. Medfödda orsaker, på grund av ärftliga faktorer eller miljö- och livsstilsfaktorer som påverkar testiklarna i fosterlivet, tros vara den vanligaste orsaken till försämrad spermieproduktion.
YLG: – Olika miljöfaktorer spelar in. Vi har funnit att män som är extra känsliga för höga halter av PCB och dioxin, som finns i till exempel fisk från Östersjön, löper en högre risk att drabbas av försämrad spermiekvalitet. Andra studier visar att män som röker har färre spermier än ickerökare. Och rökande gravida kvinnor påverkar faktiskt sina blivande söners möjligheter att få barn. Övervikt försämrar också chanserna för båda parter.
Hur påverkas livskvaliteten när man är ofrivilligt barnlös?
AG: – Många som kommer till oss känner press från omgivningen när det inte blir några barn. Speciellt männen kan uppleva att de inte ”duger” och mår dåligt av det. Men det är viktigt att inte leta efter syndabockar. I många fall beror barnlösheten på lägre fruktsamhet hos både mannen och kvinnan.
När ska man söka behandling och vilka är kraven för att få den?
LB: – Om paret vet kvinnan har stopp i båda äggledarna eller att mannen inte har spermier i sädesvätskan kan man söka genast. Annars bör man försöka själv i ett år. Man kan vända sig till en kvinnoklinik eller gå privat. Helst ska man söka en specialist. RMC har en parmottagning där vi lägger stor vikt vid information. Ibland kan det räcka med att paret får veta att de till exempel ska ha samlag oftare.
AG: – Genomsnittsåldern hos våra patienter är 32–33 år. Socialstyrelsen rekommenderar att den kvinna som skall genomgå en så kallad assisterad befruktning bör, när befruktningen genomförs, inte ha kommit in i den ålder då kvinnors fertilitet normalt anses vara starkt avtagande. Den åldersgränsen varierar från klinik till klinik. Paret ska ha en stabil relation och, för att få behandlingen betald, inte ha gemensamma barn.
Vilka behandlingar finns det?
LB: – Först utreds båda parter noga. Vid ägglossningsproblem kan vi stimulera ägglossningen med läkemedel. Om orsaken är oförklarlig eller mannen har lätt nedsatt spermakvalitet kan vi rensa ut de sämsta spermierna och sedan inseminera de övriga i livmodern efter en lätt hormonbehandling. Har mannen ingen eller mycket dålig spermieproduktion kan man använda donatorspermier.
– Sedan har vi provrörsbefruktning, in-vitro fertilisering, IVF, med makens spermier eller med donators spermier. Den används när kvinnan inte har någon passage i äggledarna eller om barnlösheten är oförklarlig. Kvinnan behandlas med hormoner för att få äggstockarna att producera många ägg, som tas ut och befruktas i ett provrör. Sedan sätter vi tillbaka, oftast bara ett, ägg i livmodern. De överblivna äggen kan frysas till ett annat tillfälle. Man kan också använda donerade ägg och mannens spermier. Det är inte tillåtet i Sverige att använda både donerat ägg och donerade spermier. I de flesta landsting får man maximalt tre betalda försök med befruktade ägg.
– Vi kan också med mikroinsemination (ICSI) föra in en enda utvald spermie i ett ägg.
– 65–70 procent av de ofrivilligt barnlösa paren får barn efter max tre betalda provrörsbefruktningar.
Finns det någon intressant forskning?
AG: – Vid RMC forskar vi kring betydelsen av brott på spermiernas kromosomsträngar för förmågan att befrukta ägget. Vi studerar också om man med ett blodprov kan avgöra äggens kvalitet. Två olika kvinnor i samma ålder kan ha mycket olika äggkvalitet.
– Vi forskar kring cancer och fertilitet och hur cancerbehandlingar på barn och unga män påverkar spermiernas kromosomer. Och vi undersöker vilken betydelse miljö och livsstil har vid ofrivillig barnlöshet.
