Allt blir lugnare när din man kommer hem

Min man drabbades i oktober 2004 av en stor stroke med många och svåra komplikationer, han var 61 år. I ett års tid var det...

Min man drabbades i oktober 2004 av en stor stroke med många och svåra komplikationer, han var 61 år. I ett års tid var det kriser hela tiden och familjen vakade hos honom vid flera tillfällen. Han kämpade på och kom till ett korttidsboende, där bodde han drygt ett år. Där tog man bort sondmaten och han kunde ibland förmedla sig i tal.

Sedan en tid bor han på ett äldreboende, han har lärt sig äta och dricka själv och vi kan kommunicera via skrift. Talet är nästan helt borta. Jag vet att han inte trivs och att miljön inte är bra, varken för honom eller för mig.

Jag besöker honom varje dag. Han är mitt allt och i vår har vi varit gifta i 40 år. Bestämde mig för att ta hem honom och snart blir det så, med hjälp av personlig assistans. Han är helt rullstolsbunden, har även råkat ut för ett komplicerat armbrott. Gör jag rätt som tar hem honom? Jag var sjukskriven ett och ett halvt år men är nu tillbaka i arbetslivet. Jag och våra två söner skulle vara tacksamma om vi kunde få lite “framtidstro”

Benny svarar:

– Jag tycker du gör rätt som tar hem honom men du måsta ha avlastning annars tar det för hårt på dig. Du har inte kompetens att klara allt. Ni har det väldigt fint tillsammans, lugnt och skönt. Ni har haft ett fantastiskt äktenskap med två underbara barn som också gärna vill hjälpa till. Nu när din man får komma hem så blir ni båda mer harmoniska. Men ni har fortfarande många fina år tillsammans.

– Vad bra att du är tillbaka i arbetslivet. Det är en viktig funktion du har där du gör mycket för människor omkring dig.

Scroll to Top