Mat är så gott – det är det som är problemet

Så här ändrade Johan sin kost Följ reporter-Johans väg mot ett lättare liv – del 3 av 4 Mat är så gott – det är...

Så här ändrade Johan sin kost

X I nio veckor åt jag extremt få kalorier – max 600 kalorier per dag.

X Försökte att dra ner på kolhydraterna.

X Tog bort allt godis, alla kakor, all snacks (utom popcorn) och allt friterat.

X Målet var också att äta regelbundet – något jag har haft svårt att lyckas med.

Följ reporter-Johans väg mot ett lättare liv – del 3 av 4

Mat är så gott – det är det som är problemet

Mat – himmel och helvete. Ett nödvändigt ont och ett nödvändigt gott. Och det viktigaste att ta itu med om man vill gå ner i vikt. Här kommer tredje delen i Hemmets Journals reporter Johan Rystads vingliga färd mot ett hälsosammare liv.

Mat är så gott - det är det som är problemet

Snabblagat och gott – det är viktigt i vardagen. Om man är försiktig med kolhydrater och har halva tallriken full av grönsaker är det svårt att gå vilse…

 

Låt mig bekänna: Jag älskar mat!

 Inte på det där sparsmakade viset då man nöjer sig med att andaktsfullt föra ett normandiskt ostron mot läpparna eller njuta av bit hyvlad tryffel på en minimal bit oxfilé från Kobe. Jag skulle absolut inte tacka nej till det – tvärtom – men jag kan gärna komplettera det med en portion Janzon, en vällagad hamburgare med härligt knapriga strips, en kebabrulle med stark sås, gratinerad falukorv, fläsk med löksås eller en kinesisk buffé.

 Jag är nämligen inte den som är den.

 På nattduksbordet trängs kokböcker med romaner och jag kan ägna en timme åt en bra receptsamling innan jag släcker sänglampan. Sedan drömmer jag sött om paraderande smörgåsbord…

 Att jag sedan är barnsligt förtjust i godis gör ju inte saken bättre. Och då pratar vi inte om en pralin ur Aladdinasken på julafton utan om ett ständigt småätande av lågkvalitetsgodis. Salta fiskar, turkisk peppar, cocosprickar, mjölkchoklad – det mesta slinker ner.

 Resultatet är det förväntade: En alltför stor kroppshydda. Dålig kondition. Uselt samvete.

 Men det är ju inte så att jag inte vet vad som är nyttigt. Varje person idag som läser tidningar vet precis vad som gäller. Fler kalorier in än ut lagras som fett. Kolhydrater är onyttigt.

 Men det är så svårt!

 På Itrim, där jag startade min viktresa, föreslog de en chockstart. Under tolv veckor skulle jag byta ut all mat med olika ersättningar – de första veckorna skulle inskränkas till 450 kalorier om dagen, därefter 600 kalorier.

 Eftersom vi efter nio veckor ska åka på semester till Rom meddelar jag att jag kommer att bryta den hårda dieten i samband med detta.

 Nio veckor utan ordentlig mat. Hur ska det gå?

 

Mat är så gott - det är det som är problemetTaggad till tusen

Alldeles utmärkt, ska det visa sig. Jag är taggad till tusen och efter ett par dagar har alla tankar på mat försvunnit. Jag är, tro det eller ej, inte ens sugen. Jag kan laga mat till familjen utan att tanken på att smaka kommer upp i huvudet.

 Vem kunde tro det?

 Men problemfritt är det inte. För att få i sig de näringsämnen vi behöver varje dag köper jag olika drycker och färdiga, frystorkade rätter med kontrollerat innehåll. De smakar i mitt tycke allt från illa till vedervärdigt. Att få i sig något av dessa är den stora utmaningen och jag måste erkänna att vissa dagar går det inte. Jag inser att jag inte får i mig de näringsämnen jag behöver men det får vara. Det är ju under en begränsad tid, resonerar jag.

 Meningen är att dessa nio veckor dels ska innebära en kickstart för viktnedgången, dels vara en gräns mellan mina tidigare, osunda matvanor och mina kommande balanserade. Jag ska ha ett liv före och ett efter.

 Och vikten rasar. Flera kilo i veckan bara rinner iväg utan någon större ansträngning. Efter nio veckor har jag gått ner nästan 30 kilo.

 Det är obegripligt! Det är fantastiskt!

 Men allting har en ände och i detta infaller den veckan efter påsk då jag reser ner till kolhydraternas förlovade land, Italien. Som en kalv på grönbete studsar jag mellan trattoriorna och äter den ena goda pastarätten efter den andra. Och lite antipasti med salami och skinka. Och är man i Italien så måste man ju unna sig vin, hur skulle det annars se ut?

 När jag kommer hem ska jag ta tag i det. Då ska mitt nya liv börja, jag ska äta förnuftigt med mycket grönt, en del protein och väldigt lite kolhydrater.

 Väldigt mycket kolhydrater blir det. Pasta blir det. Smörgåsar blir det.

 

Ond cirkel

Och plötsligt är jag inne i den onda cirkeln. Hekto läggs till hekto, hekton blir kilo och snart börjar de nyköpta byxorna spänna i linningen igen.

 När våren blir till sommar känner jag att du är jag på väg tillbaka till ruta ett. Om jag inte tar tag i min diet kommer jag att vara tillbaka där jag startade inom ett par år – och då har ju allt varit förgäves. Jag bestämmer mig för att:

● sluta med allt sött

● vara försiktig med kolhydraterna

● avstå från alla snacks

● aldrig äta något friterat

● börja äta frukost

 Och sakta, sakta vänder vågen neråt. Att säga att kilona rasar vore att fara med osanning, men hekto för hekto försvinner.

 Nu är jag på banan igen. Men lätt är det inte.

 Jobbigast är nästan luncherna. Under de veckor när jag inte åt något gick jag i stället promenader när andra gick för att äta. Tre kilometer rask promenad kändes stärkande. Men ensamt. Ack, så ensamt. För lunchen på arbetet är inte bara en paus för påfyllning av vitaminer, proteiner och kolhydrater utan i minst lika hög grad ett tillfälle att prata med sina kollegor.

 Viktminskningen tar längre tid nu – men så länge det går åt rätt håll får man vara nöjd.

 Vad jag saknar mest? Mina mackor! Men kanske är det just detta pris jag får betala för en smärtare midja och ett längre liv.

 Och då får det vara värt det!

 

Lisa Kaptein Kvist är prisbelönt personlig tränare

Mat är så gott - det är det som är problemetÄt kolhydrater efter tuff träning

Här kommenterar hon Johans steg mot ett nytt liv:

– Att äta extremt lite eller att köra någon form av kickstart kan funka för vissa personer. Men jag har allt för ofta sett att efter denna fantastiska viktnedgång följer en tid av förfall. I mitt tycke går man ut för hårt och risken är att man snabbt är tillbaka i dåliga vanor.

– Det som Johan bestämde sig för senare är mer min melodi: Dra ner på socker och ät bara kraftiga kolhydrater (bröd, pasta med mera) efter riktigt tuff träning.

– Johan är ju väldigt glad i mat och god sådan. Mycket av det goda är ju även nyttigt. Kanske skulle vi lite till mans försöka rikta in kikarsiktet på det vi får äta istället för att titta på det vi inte får äta..?

 

 

Scroll to Top