Katt som inte trivs, vad göra? Hjälp!

Det är alltid svårt att prata med människor, som man inte tycker sköter sin katt. Jag har gjort det två gånger de senaste tre åren. Båda var killar, som inte skötte sina katter. De tog det bra, men jag var nervös innan, hur de skulle reagera. Det slutade med att den ena fick ett nytt hem hos en gammal arbetskamrat till mig (som jag vet fick bra). Den andra fick jag ryktesvägen höra hade också fått ett nytt hem, huruvida det var bra eller inte, vet jag tyvärr inte.

Katter söker sig ifrån sitt hem när de inte mår bra. Så det här med  "livliga" barn, kan ju vara en orsak. Har nu själv ett problem, katten som jag tog om hand om för 1 år och tre månader sedan - Mathilda är mycket elak mot Frk Hilda. Hon jagar henne och slår henne, trodde  att det skulle avta med tiden. Men nu känns det som det är tufft för Hilda. Hon är ute hela dagarna, kommer hem på kvällen. Hon har blivit mager och verkar nervös. När hon är inne sitter hon högt upp, eller under soffan. När hon är inne gosar jag med henne så mycket som möjligt. Jag har t.om skrikit högt och jagat Mathilda, när hon är som elakast. Och det är inget jag egentligen vill göra. Jag provade med Feliway, när hon kom hit, men det hjälpte inte. Det känns ju inte bra att Frk Hilda inte mår bra,och jag känner mig maktlös. Men det är ju som med människor- det är de osäkra som blir mobbare. Mot mig är Mathilda så snäll och inställsam och även mot hankatten.

Det blev ett litet sidospår om mina problem. Men mitt svar är- det verkar som katten mår dåligt, så prata med grannarna. Det går att lägga fram det på ett bra sätt. Som kattälskare, tror jag att man måste försöka göra något, annars mår man dåligt. Sån är jag ialla fall.

Lycka till ! Mvh Eva

Tack Hilding Eriksson för ditt svar! :-)

Ja grannen i fråga, eller ja mamman i familjen, träffade jag på i förrgår här på gården när vi precis kommit ut med Zonic, så nu vet jag att katten är en honkatt precis som jag trodde.

Pratade lite med ägaren för att få en uppfattning om vad familjen är för typ av människor och tyvärr verkar de inte så jättevana vid att ha katt då hon frågade om Zonic är kastrerad för hon vill para sin katt först innan de kastrerar henne. Så hon måste tyvärr ha fått den skeva uppfattningen om att en honkatt mår bäst av att ha haft en kull ungar innan kastrering.

Sen verkade det inte som om det var direkt planerat att skaffa katt då de fått köpa katten billigt för att förra ägaren tyckte hon var så skrikig och därför ville bli av med henne fort. Detta beteende berodde ju på att hon blivit könsmogen och inget annat då katten nu är ca 1,5 och dom haft henne i ett år, så den förra ägaren verkade inte vara något att hänga julgranen direkt om man kan gå ner flera tusen i pris bara för att bli av med katten illa kvickt pga något som lätt avhjälps med en kastrering.

Katten är en Maine Coon blandning så rasen hade jag rätt på förutom att hon inte är renrasig.
Pappan visste dom inte vem han var, men jag kan tänka mig att det var en bondis eller en somali.

Det som dock gjorde att jag häpnade inombords var när hon kläckte ur sig att det hade blivit fina ungar om hon hade parats med Zonic och att det är svårt att hitta en fin kille till henne, men att hon nog hittar en själv så småningom. 

Då med tanken på att hon får gå okastrerad utomhus, men det sa hon aldrig rakt ut, men jag förstod att det var det hon menade.

Både jag och sambon har bestämt oss för att hålla koll på katten och försöka få henne att känna sig ännu mer trygg med oss när vi träffar på henne ute, (med eller utan Zonic), så vi kan ta henne till veterinären ifall hon börjar se väldigt misskött ut eller det händer något annat med henne. Och skulle hon behöva komma till vet för att hon ser misskött ut så kommer det bli en anmälan också.

Tack och lov ser hon välskött ut i pälsen, men är mager och agerar så som du beskriver att Frk Hilda gör nu när hon inte trivs hemma. Så det är nog fallet här också, att hon inte trivs hemma helt enkelt och det jag oroar mig för mest är att hon därför kommer föda sina kattungar utomhus någonstans istället för hemma.

Träffar jag dock på mamman i familjen igen, så ska jag då erbjuda mig att vara till tjänst ifall det är något hon undrar över som rör katter och på så sätt kanske kunna bidra till att katten kanske kommer börja trivas hemma igen och att ägarna lär sig mer om hur man tar hand om en katt. Jag hoppas bara att dom är villiga att lära sig också, annars är det tragiskt att de skaffat katt.
Jag hann aldrig tyvärr inte säga till henne att hon gärna får fråga mig om hon undrar något rörande katter när jag pratade med henne sist, då hon verkade ha bråttom över till en annan av grannarna här på gården.

Skönt att det löste sig med de du pratade med iallafall.  
Nu får vi hålla tummarna att det löser sig för den här katten också, utan att det ska behöva gå så långt som en anmälan. Men även om det skulle bli en anmälan så kommer jag och min sambo göra allt vi kan för att hon ska få ett nytt och bra hem isåfall.

Kram! :-)

Hej igen ! Jag förstår att du blev förvånad över svaren du fick av grannen ! Hon verkar ju inte "ha alla hästar hemma", som det heter. Ungefär som ägaren till hankatten, som jag tog hand om förra sommaren. (har skrivit om det tidigare). Jag litar på att du har koll på katten, och du vet att du kan vara anonym när du anmäler till länsstyrelsen.

Skriv gärna och berätta hur det går ! Mvh Eva