Hej! Jag adopterade en katt igår och har ett litet bekymmer. Han är en 6 år gammal kastrerad brittisk korthårsblandning som är extremt lugn och kelig. Han har anpassat sig väldigt fort och trivs jättebra, han sover med mig och vill kela hela tiden. Men en sak jag undrar över som jag skulle behöva ha hjälp med är hans kärleksbett. Han visar absolut inga tecken på irritation eller obehag när han börjar nafsa, tvärtom stryker han sig mot händerna och spinner trots att jag försöker hålla mig borta när han bits, men det är nästan som att han hugger och försöker hålla fast armen med tassarna. Han bits alldeles för hårt och alldeles för mycket, men jag vill inte skälla på honom då han inte alls är fientlig och som sagt inte verkar ogilla att bli klappad utan tvärtom njuter av det. Vad kan jag göra för att vänja av honom med det här beteendet?
När kattungar är små (och även senare) lär de sig vett och etikett av sin mamma och sina syskon. De lär sig ge och ta, jaga och låta sig jagas, hur hårt man ska ta i vid brottning för att det ska vara en lek. Om det inte är kul så avstannar leken. Mamma katt sätter en tass i pannan på kattungen eller biter i örat när den tar i för mycket. Hon kanske även går därifrån. Du måste visa din katt var dina gränser går. När det gör ont på dig (du har ingen päls som skyddar) så säg NEJ!, ha gärna en vattenflaska bredvid dig och spruta lite om han inte vill höra NEJ!. Dra inte åt dig händerna, det stimulerar bara till nya bett. Se till att avsluta goset. Ha gärna ett mjukisdjur intill dig att distrahera med som han kan bita i.
