En gåta

Hmmrr, bäst ta tillfället i akt, nu när datorn är ledig. Kommer inga smarriga dofter från köket, så matte pysslar väl med annat. Krrrr, låt se: varit en rätt bra dag idag. Känner mig på gott humör, lätt till sinnes. Det var som eljest när den där, visserligen imponerande, men ändå allt tyngre, fysiska kroppen var med i bilden. Undrar egentligen? Hade det gått att ta några bilder på mig om jag inte haft den? Hmmrr, det hade ju varit för tråkigt om inte någon alls hade kunnat se hur vacker – och ståtlig, majestätisk – jag är. Det är för mig en verklig gåta att det finns, sägs det, människor som inte tycker jag är något speciellt. Som enbart tycker jag är en stor, pälsfällande klump. Någon s.k. ”klok” människa har sagt att det behövs ett sinne för humor för att komma överens med djur. Ja, ja, tänk dig då in i hur det är för oss? Hur mycket humor behöver inte vi för att härda ut i tvåbentingarnas värld? För att inte tala om tålamod. Mjamen, ska det behöva ta så lång tid innan matte fattar att jag vill ut, eller in, när jag sitter vid balkongdörren? Ett mysterium, detta att så få människor tycks begripa att vår, katters, främsta uppgift är att låta sig beundras. (Ändå går minsta lilla kattunge in för det med morrhår och svans.) Hmmrr, kanske läge att leta fram en ny bild att beundra för massorna. Finns så många, vilken ska jag välja? Om nu människorna bara hade vett om att lägga bort allt annat de håller på med och koncentrera sig på MIG skulle det bli bra mycket trevligare – för mig. Hmmrr, trots all min vishet är människans prioriteringar ofta obegripliga för mig. Ska det vara så svårt att komma på vad som är viktigast här i livet? Kanske lite hjälp att komma in i de rätta tankebanorna: Hur stavas råttfälla med fyra bokstäver? (Den kan inte ens matte gå bet på.)

Jasså, det är dags att komma nu? Vet du hur länge jag har väntat?