Bagarkatten

Husse hade kommit hem med en korg, som de kasserat på hans jobb. Där användes den till att exponera bullar och annat gott. Han jobbade nämligen i ett bageri. Det var förresten på den bakgården (obs. vitsen) som han fann Trulls när hon bara var någon vecka gammal, bredvid sitt döda syskon.
Hemma hade han tänkt, att vi skulle kunna lägga upp frukt i korgen. Trodde han. Det tyckte inte Trulls. Hon tyckte, att den var perfekt anpassad för hennes lilla kropp att ligga i. Och det hade hon ju rätt i, så fick det bli. Där rullade hon ihop sig och sov sedan så gott.

Finns det något djur på denna jord, som kan tyckas njuta så av livet som en katt? Finns det något annat djur, som kan visa det så tydligt med sitt spinnande?
Och den mjuka pälsen har de naturligtvis fått, för att vi människor ska smeka den. Så len och skön, så man bara inte kan låta bli. Och allra mjukast är den ju på magen.

Så gott för ungarna, när de ska dia sina mammor. Nu fick aldrig Trulls några ungar, så det blev vi som fick klappa henne på magen istället. Ett av hennes favoritställen var i min säng mellan väggen och mig. Där låg hon på rygg, medan jag smekte henne på magen.

Vem som njöt mest, kan ju diskuteras. Och än idag, kan jag vakna upp och min vänsterhand förnimmer hennes närvaro där, trots att det var för länge sedan. Ett annat sovställe var den mjuka, havs-blågröna ryamattan, som min mamma knutit åt mig. När Trulls inte längre fanns, hänge jag upp den på väggen. Där hänger den fortfarande. Minner både om min mamma och Trulls.

Men inte vem som helst fick klappa henne. Och inte alltid vi för länge heller. Då satte hon upp en tass som tecken att nu var det nog. Följde man då inte hennes order, då kom klorna fram. Och eftersom vi inte hade någon klotång på den tiden, var de vassa.

Trulls gillade också, att jaga fötter. Då satt hon gärna i hallen och när vi passerade, sträckte hon ut tassen och rev till. Även det fick vi lära oss. Tänk, så mycket vi kan lära av våra djur, bara vi är observanta. Hon tyckte det var jättekul. Och det är klart, att fick hon varken jaga fåglar eller möss, fick ju våra fötter duga som surrogat. 

Har man katt i huset, får man vara beredd på att ha klösmärken lite här och där.
Så länge det är på lek...