-Elsa ,vad är det som händer? Tur man är med i " kattvärnet " och har vett att använda kamoflage! Tycker det " osar katt " här, eller ?

- Ja du Lilleman, jag undrar också! Blir lite deppad av det här ! Vet du nåt Molly?

- Tja, en catfight kanske!

- Näee, fy vad du är jobbig Lilleman!

- Fast jag tror snarare det är kattskit på gång, känns så !

- Ingen fara, jag hämtar papper !

- Pssst, tror du matte har rent mjöl i påsen?

- Bäst vi tar det säkra före det osäkra och tvår våra tassar!

- Bra tänkt ungar! Shiit också, slut på varmvatten! Ähhh, det funkar utan, bra katt reder sig själv !

Idag har Nelly flyttat till sitt nya hem på landet! Så nu sitter jag här med blandade känslor !  Det känns jättekonstigt just nu fast jag vet att hon får det bra hos sin nya familj.

Hon får vara ensamkatt, slipper en massa trafik och elaka barn som jagar henne mm mm. Hon älskar att vara ute och tycker inte om andra katter, inte ens sina egna ungar. Visserligen fick hon vara ute här också men inte på nätterna fast hon ville det. Hon gick alltid till dörren och ville ut när det var sängdags för oss andra. Det gjorde att hon blev på väldigt dåligt humör och morrade och fräste åt de andra katterna som blev rädda för henne. Inte bra för någon alltså! Men det känns ändå i hjärtat att skiljas från henne och jag saknar henne redan, usch så jobbigt det blev !

Men för hennes skull så hoppas jag hon ska trivas när hon väl har " bott in sig ". Om inte så får hon komma tillbaks hit.

Jag har ju Molly, Lilleman, Måns och Elsa. Jag söker ju egentligen nya hem till Måns och Elsa men jag klarar nog inte att skiljas från dem också. Separationsångest är verkligen ingen trevlig känsla!!!

Lycka till i ditt nya hem Nelly!!!!

Jag har glädjen att meddela att fem av 8 hemlösa katter har flyttat den senaste tiden ! Lilleman stannar ju hos mig och Molly.

Först ut var Pyret, hon flyttade till Emmaboda den 7 aug. Hon fick ett bra hem hos en snäll och trevlig kvinna samt en lika snäll kattkompis!

Sen var det lilla Siris ( Nellys dotter ) tur den 13 aug. Då flyttade hon till Karlshamn till ett yngre par som tyckte att deras katt behövde en kompis. De trivs bra tillsammans allihop!

Den 2 sept flyttade Maja och Skrållan till ett gemensamt stödhem i Eslöv. Förhoppningsvis så får de permanenta hem snart!

I söndags, den 16 sept, var det Carlas tur. Hon flyttade till Arlöv. Hennes nya matte kom själv och hämtade henne och vi pratade en lång stund så jag vet att Carla får det jättebra där. Skönt!!!! Det här är sista bilden på Carla. Hon gillade inte alls att sitta instängd i buren men det var ju nödvändigt inför bilfärden. Det var ett helt år sen sist när hon var i Malmö och blev kastrerad.

Santos fick ett stödhem i Bodafors. Han var ju helt förvildad, född ute som han var, så det tar nog tid innan han blir tam. Han hade ett syskon också som försvann. Jag minns så väl första gången Carla kom hit och visade upp Santos och syskonet. Det var den 24 juli 2010, samma dag som min yngsta dotter gifte sig. Regnet vräkte ner i mer än ett dygn och jag tyckte så synd om dom. Då hade jag matat Carla ute i flera månader. Den här bilden visar var dom " bodde " då, här är Santos född liksom Skrållan, Maja och Pyret.

Ja, så har då alla 5 katter som KKS var inblandade i fått hem! Underbart skönt ska ni veta  !!!!!!!!!!!

Nu är det bara Nelly, Måns och Elsa kvar att hitta hem till! Men där är ingen förening inblandad och kommer heller inte att bli. Det är bäst så!!! Nelly trivs bättre inne nu när det inte är så många katter här. Nu kan hon också få röra sig fritt. Hon har lite svårt för att komma överens med andra vuxna katter men det går bra med Molly. Jag måste berömma Molly för visst är hon väl en go och snäll katt som har accepterat alla dessa hemlösa utan problem !!?? Men jag tror också att hon är ganska nöjd nu när hon " bara " har Nellys ungar att barnvakta när deras mor är ute på musjakt!

Sist men inte minst, Molly och Lilleman!

Hej på er kattvänner! Jag heter Lilleman och är ca 16 v gammal. Matte har gett mig i uppdrag att presentera mig och berätta lite om hur jag haft det sen jag flyttade hit. Man ska visst göra det om man är artig och väluppfostrad . Ja, liiite vet några av er redan om mig och min familj men det har gått några månader nu och jag/vi har vuxit rejält. Mattes äldsta barnbarn blev lika förälskad i mig som matte så dom har gemensamt beslutat att jag ska bo kvar här med vackra, snälla Molly. Ja, alltså, matte tycker att Molly är världens vackraste och snällaste katt ( men hon är ju partisk i målet ). Dom har en egen, speciell historia och banden är starka. Men nu handlar det om mig, Lilleman och jag vet att jag är lika älskad som Molly, så det så!!

 Det är jag som vilar mitt huvud på mammas.

Jag och mina 3 syskon var ca 3 v när matte tog in oss och vår mamma. Hon hade blivit hemlös ( det visste inte matte ) och fött oss i en buske i en rabatt i mattes bostadsområde. Det var flera andra som visste och hade sett oss men ingen sa nåt till henne. Men morsan var klok hon! Hon visste var matte bodde, dom kände varann sen tidigare, så vi gick helt enkelt dit. Vi satte hos nedanför hennes balkong och väntade till hon öppnade och kom ut och såg oss. Ojojoj, vilken fart det blev på henne då trots att kl bara var halvfem på morgonen. Det dröjde inte många minuter förrän hon kom ut med mat och vatten till morsan och en bur att lägga oss i. Tre av oss var snälla och fogliga så vi lät henne ta upp oss utan problem. Det var bara Måns ( som är en liten fegis ibland ) som smet iväg. Men det ordnade sig med morsan hjälp några timmar senare, hon lockade Måns till sig och så var han också inne i tryggheten. Ja, mamma fick ju komma in hon också, det fattar ni väl ?!

Den första tiden fick vi vara för oss själva. Matte ville ju vara säker på att vi var friska och inte att nån ohyra . Ohyra, VI, hon borde skämmas. Men, men, tydligen finns det sånt och det är inte bra!!!! Det fanns ett helt gäng andra katter också som vi inte fick smitta med något. Ja, så skulle vi ju ackli.............ähhh, öhhhh, anpassa oss också. Ett par veckor senare kunde matte konstatera att vi var friska, ingen skabb eller loppor, bara lite äckliga fästingar som mattes ena dotte plockade bort på oss. Matte är en riktig tramsa, hon fixar inte fästingar, hon tycker dom är så äckliga så det är inte sant. Tur hon har ( vuxna ) barn som kan hjälpa till med sånt

Några veckor senare tyckte matte det var dax att vi fick se vad som fanns på andra sidan dörren så hon satte upp ett kompostgaller i dörröppningen. Vi var inte så bra på att klättra då så det funkade. Vi på ena sidan och Molly m fl på andra sidan. Vi pillade lite på varann och morrade och fräste lite men det var inte så allvarligt. Ja, så där höll vi på ett tag! Våran morsa trivdes inte så bra med att BARA vara inne, hon var ju van att vara ute på dagarna så matte kastrerade henne. Ingen aning vad det är men det kan kvitta. Hur som helst, efter det var gjort så fick morsan börja gå ut igen. Fast inte förrän såret på magen hade läkt till ordentligt förstås.

Sen blev det lajbans värre för oss småttingar ! Vi fick komma ut till dom andra och busa. Gissa om det blev busigt värre då!!! Dom fräste och morrade till oss då och då............but who cares, inte vi i alla fall, hahaha! Måns, som nu blivit en tuffing, satte gamlingarna på plats. Han kan morra han också, så det så!

Molly berättade att gungstolen är vansinnigt rolig att leka med. Den kan man välta, lätt som en plätt! Det har hon gjort många gånger. Man ligger rätt gott i den också.

Klösträdet var ganska kul också. Här hängde jag ofta och spanade ut på balkongen och undrade varför inte vi fick gå ut där. Matte påstår att hon var rädd att vi skulle klättra i nätet i nåt obevakat ögonblick. Vi är ju små och ganska lätta så hon litade inte riktigt på oss busungar, hmmm !

Men så idag, kanske den sista fina sensommardagen, så öppnade hon balkongdörren för oss! Åhhhh, så skönt det var att få komma " ut " lite. Jag/vi klättrade inte alls i nåt nät. Nääedå, jag spanade, luktade på blommorna, jagade lite flygfän och klättrade upp i hyllan, där får vi ligga om vi vill. Matte satt därute hela tiden och hade stenkoll så nåt bus var inte aktuellt, tyvärr ! Det var rätt skönt att vila lite på det svala golvet också för det är varmt ute idag !

Förresten, syrran Siri flyttade för snart en månad sen. Hon bor i Karlshamn nu hos ett snällt och trevligt yngre par och har en kattkompis som är lite äldre än henne. Hon trivs jättebra!! Hoppas dom busar mycket, hihihi!

Så där ja, nu var min presentation klar! Hoppas jag varit artig och inte förolämpat nån! Annars får väl matte ta och finputsa lite på min uppfostran för hon vill nog kunna visa upp mig ( och Molly ) för er fler gånger . Tass på er!!!!

På onsdag kommer " Kastreringsbussen " hem till oss för att " fixa " Skrållan, Maja, Pyret och mamma Nelly. Jag, Skrållan spanar redan efter dom !

Maja har inte aning om vad som komma skall. Tur det!!!

Det har inte Pyret heller, hihi!!!

Mamma Nelly ska också fixas till!

Vi småttingar får nöja oss med en vaccinering, vi är inte gamla nog att fixas, säger Måns. Men vi har vuxit rejält sen vi fick komma in för snart en månad sen.

Vi är sååååååå goa kan ni tro, säger Lilleman! Siri, är tingad och flyttar i augusti. Hennes nya matte kallar henne Tingeling och hon får en kompis som heter Tassman.

Matte är ganska nervös inför onsdagen men det ska nog gå bra. Mattes mammas två kisar kommer också hit och blir av med lite onödiga saker. Så det blir fullt ös............medvetslös. Matte kommer nog att vara helt slut hon också. Men vi repar oss på några dagar. Matte tycker det är sååå bra att det blir gjort! Hon behöver ju inte köra iväg med oss ens, vilken lyx

Missarnafina i " Mollys katthem "  önskar alla på kattsajten en Trevlig Midsommar! En alldeles speciell hälsning går till Jazzan, Marängen och Tissen samt Eva, Pixie och Pollux. Molly och matte  hälsar och tackar så mycket för att ni bryr er om oss och alla våra f d hemlösa kisar. Ni är så gulliga och snälla! Tack för att ni finns !!

Mamma Carla

Skrållan, Pyret och Maja ( som vill ut på balkongen )

Mamma Gosan

Smirre och Elsa ( som nyss har diat )

Siri

Hela gänget med Måns längst in till vänster

En Trevlig och Glad Midsommar önskar vi alla er!!! Nospussar!!!!

Jag har blivit med kattungar igen ( med mamma )!!! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu har jag EN egen katt och 9 stödisar. Jag ska göra en lång historia kort: Mamman har hängt här på vår gård i ett par års tid. När hon kom så bar hon halsband, ett nött och slitet ett, som efter ett tag blev utbytt till ett nytt och fint. Sent i höstas kom hon plötsligt utan halsband, jag tänkte inte så mycket på det. Det hade säkert sin förklaring. Jag irriterade mig många ggr på henne då hon alltid kastade sig över maten som mina hemlösingar skulle ha. Hon åt med både Carla och Santos och t o m jagade bort dom från maten. det var ju störigt då jag tyckte hon kunde gå hem och äta. Ja, det var inte lätt att stoppa henne så hon fick ju hon med. Men efter att Santos var infångad så slutade ju jag att mata, fanns ju ingen anledning. En gubbe i huset gav henne lite falukorv varje em vid 4-5 tiden så det gick väl ingen nöd på henne, trodde jag. För nån månad sen upptäckte jag att hon var högdräktig och sen kom hon smal så jag trodde ju hon gått hem och fått sina ungar. Men där hade jag FEL! I måndags morse halv fem satt hon nedanför min balkong med fyra ljuvliga ungar. Då trillade poletten ner! Jag rusade ut med mat occh bur och gav henne mat samtidigt som jag lyckades få tag på tre av ungarna. Den fjärde smet iväg men några timmar senare fick jag, med mammans hjälp, in den också. Så klart att jag tog in mamma också. Det visade sig att hennes mjölk hade sinat, det fanns knappt en droppe där. Jag har fått reda på av en granne att hon hade boat och levt med sina ungar i buskarna under en balkong här på gården. Jag har inte haft så mycket koll på vad som händer här ute för jag har fullt upp med mina kisar och barnbarnen, vi har ju fått en liten tjej till i familjen ! 

Jag har lagt ut efterlysningar på lite olika " katt/djursidor " efter ägaren men hoppet är litet eller inget alls. Jag tror hon blev hemlös/ägarlös samma dag som halsbandet togs av henne. Ingen av oss här i huset har en aning om vem den ev ägaren är/var. Bara att hon kom från villaområdet på mornarna och försvann samma väg på kvällarna. Kanske hade hon ett hem nånstans där och kanske har ägaren sålt och flyttat. Ja, det ger sig!!

Dom får stanna här så länge, ja, tills ungarna är 12 v i alla fall.  Jag ska göra allt för att dom ska få nya hem, kanske någon kattförening kan hjälpa mig om det blir svårt. För det kan ju vem som helst begripa att jag inte kan ha 10 katter. Det kostar en bra slant. Mina andra stödisar har ju inte fått några nya hem än, dom har KKS hand om så jag ber nog inte dom om hjälp med dessa. Ungarna är ljuvligt söta och duktiga, äter, sover, leker och sköter lådan perfekt, precis som sin mamma. Det är två av varje kön. Jag kan inte annat än älska dom här också. Om ni tittar på bilderna så förstår ni nog varför :-))!!!!

Matte hon har nog fått fnatt!

Hon har köpt ett gym för katt!

Hmmm,  va hon kan mena´??

Att vi behöver träna bena´!!?

Nääe, nu är hon väl allt lite tramsi´!

Ahaa, det är till Molly och Mamsi.

Ja dom med sina magar runda

behöver träna och bli lite sunda!

Vår lycka är gjord!

Ja, sanna våra " ord ".

Gungstolen föll!

Vilken tur att den höll!

För vi tänkte som så

att om man är två

så ska det väl gå!

Det här är Sam, född 2010, en förtjusande kille som söker nytt hem. Han är innekatt och kastrerad. Lugn och trevlig. Han bor f n i Veberöd ( Lunda-trakten ). Jag känner killen som har honom och försöker hjälpa till att ordna nytt hem till honom. Jag har ju redan 5 st så jag kan inte ta honom. Kanske någon här faller för honom, vem vet?!  Försöka duger!

Ja kära vänner, känner mig faktiskt lika glittrande glad som Sickan Carlsson gjorde när det begav sig. Kan ni gissa varför?! Det gick hela vägen med min älskade Santos!! Men jag måste få berätta HUR det gick till.

Jag satte ut och gillrade fällan igår em så där vid fem. Han brukade komma, nån gång, mellan 4 och 7 beroende på aktiviteterna i övrigt här. Sen sprang jag ut och in ett antal ggr för att kolla så ingen annan katt gick i fällan. Men SÅ, nästan exakt kl 7 gick jag ner och ut på trappan, och där kom min Santos på gången. Han satte sig vackert nedanför trappan och tittade med frågande ögon: Var är min mat? Jag är hungrig! Jag svarade: Lilla hjärtat, din mat är i fällan ett par meter bakom dig. Sen tog jag två steg emot honom och han vände sig tvärt om och promenerade rakt in i fällan. Jag höll andan: Skulle han gå fram till trampplattan eller backa ut? 15 sek senare slog luckan igen!  Jag vänder också och rusar ut till bilen, hämtar en stor fleecefilt och lägger över fällan för han var ju inte glad precis. Men, tro mig, jag hade inte det minsta dåligt samvete för jag visste varför jag gjorde detta. Han hade tonfisk och mjölk att kalasa på.

Ja, sen gick jag in en stund, ville ge honom tid att lugna sig. Gick ut, lyfte på filten, satt och pratade med honom, gav honom lite torrfoder. Han skulle ju sitta där många timmar innan morgon. Hämtade en fleccefilt till och la över för dom hade lovat minusgrader. Lille pojken var helt lugn och verkade gilla att jag pratade med honom  

Det jag mest oroade mig för var att nån granne skulle höra hur han jamade och öppna fällan och släppa honom. För visst, det var ju synd om honom, på ett vis. Men vet man varför man gör en sak så tänker man på ett annat vis, ja, jag iaf. Jag var ute sista gången vid halv tio, tiotiden och då hade han lagt sig ner och var lugn. Kände mig trygg med det o ch gick in, la mig och somnade. Vaknade kl tolv, blöt av svett och tänkte att jag måste ut och kolla. Men efter en liten stund så, nej, är han släppt så är han och då kan jag inte göra nåt, dvs, mer än att ligga sömnlös och va förbannad isf. Halv fyra steg jag upp, drack mitt kaffe och pillade i mig mina mediciner. Sen tog jag hand om Santos familj, mamma och syskon och " moster " Molly. Tvättade mig och kom i kläderna och sen ut. Jag bad en stilla bön under tiden. Snälla, låt han va kvar. Och det va han!!!! Yes, hämtade bilen och fick in honom där.

Strax efter sju körde jag mot Vesslarps veterinärsklinik. Santos jämrade ( jamade ) i baksätet och jag satt i framsätet och babblade som en idiot för han skulle känna sig trygg  Vem är trygg med en idiot?!

Vi kom iaf fram och jag var jättenervös. Tänk om dom inte ville ta hand om honom i fällan? Vad gör jag då? Släpper honom, aldrig i livet, neeej!

Men, det gick som på räls där. Jag berättade om Santos, precis som det var, och är, och dom tog hand om honom Direkt! Jag fick va med lite och fick dricka kaffe lite  Jag var med när han fick den lugnade. Det gick helt utan blodvite. Han blev lugn, fick lite mer " sömnpiller ", och sen så blev han kastrerad, vaccinerad, id-märkt och behandlad med ett medel som tar död på många parasiter. Det tog kanske en kvart. Sen, det bästa av allt, jag fick KLAPPA honom, nåt som jag längtat efter så länge jag känt honom. Jag klappade och klappade, min lille pojke, äntligen så är du i hamn!

Nu har kanske några av er tröttnat för längesen på den där halvgamla tosiga kärringen, och det kan jag förstå. Men jag är ju bara så glittrande glad, Santos är hos sin KKSföemedlare i Sölvesborg och han har ett stödhem som  väntar på honom och där han får va tills han får ett permanent hem, vad mer kan man önska!!??

Och nu gott folk ska den gamla traggiga kärringen bjuda på lite bilder också. Samtidigt tackar jag så mycket för att ni ev att orkat läsa detta. Jag är bara sååååå lycklig för min Santos skull så jag hoppas ni förlåter mitt långa utlägg.

Nu över till lite bilder ;-)

" Santos servering "  den sista vintern.

Santos före veterinären, ganska sur, rent av lite förbannad!

Efter veterinären, sover gott!!! Tyst och lugn hela vägen. Zzzzzzzzzzzzzz

Vaknat till: Va har hänt, fattar inget, mår illa, har lite ont i bakregion, grön i örat-varför??

Så här kommer Santos liv att se ut i framtiden: En hälsning från mamma och småsystrarna! Lev väl min gosse, våran storebror, " moster " Molly delar glädjen. Molly blev moderlös vid en veckas ålder och är uppfödd med " bappeeflaska " Hon är en underbar kisse, så snäll och social. Väldigt präglad på människor men fortfarande katt.

Jag vädjar till er alla: Om ni kan, hjälp en hemlös katt. Din hjälp är värdefull. Du kan skänka mat, kattsand, filtar, leksaker eller en liten slant. Du hittar alltid en hemlös, övergiven katt som behöver dig var du än befinner dig!

Sist men inte minst bjuder jag på en bonusbild av mitt älskade barnbarn Alfons 10 mån, kattägare av födsel och ohejdad vana, älskar kissar och dom älskar honom. Den 5.e april får han en lillasyster ( planerat snitt ). Det kommer att gå lika bra! Kan man önska nåt mer?Liv är liv vare sig det är djur eller människa! Om det skulle va nåt vajsing med nåt av mina barnbarn så skulle jag gärna offra mitt liv för att rädda. Men DU behöver inte offra livet för att hjälpa en kise i nöd, minsta bidrag hjälper.

Hälsnigar Santos, född ute, levt ute, nu mera f d hemlös kise/ gm hans för-alltid-vän och matare.

Santos, jag älskar dig vännen min,dig , glömmer dig aldrig!! Ska följa upp dig, Det har Birgitta lovat mig. Det löftet ska hon få hålla, no matter what!!!

Tack Cilla för att jag fick låna din bil. Hoppas vi kan hjälpas åt i framtiden också.

Lalalala, ja är så glittrande glad

Mamsi börjar dagen med noggrann tvättning. Numera är hon så vit och fin jämt  Annat var det när hon levde ute. Då var hon smutsgrå jämt.

Maja har fullt sjå med att försöka välta gungsstolen. Hon och Skrållan är lika tokiga i den som Molly och det är hon som lärt dom hur man gör. Fast dom lyckas inte varje gång, dom får bli lite tyngre först.

Vill den inte välta så kan man alltid ligga och mysa i den. Är det inte Skrållan som ligger här så är det Maja.

Pyret föredrar en stol som står stilla, ligger nästan alltid här.

Det är skönt att ligga i en solstrimma på golvet också. ( Men det blir ju inte så bra foton )

Man kan ju alltid käka lite gräs. Kan ju vara bra om man har nån liten hårboll i lilla maggen. Fast dom får för det mesta anti-hairball snacks för det äter Mamsi också. Hon har blivit riktigt kräsen sen hon kom hit. Men det gör inget, ser framför den gången då hon satt och åt pappersskräp vid soptunnorna. Rusade hem och hämtade mat till henne. Fy, vad hemskt jag tyckte det var, hjärtat blödde och tårarna rann. Småttingarna äter allt som Molly äter. Hon lär dom lika mycket som deras mor gör. 

När man är mätt och nöjd är det skönt med en ryggsträckare på soffan. Det här har nog Maja lärt av mig, eller?

En liten kramstund varje dag är viktigt för välbefinnandet!

Sist men inte minst så har vi storebrosan Santos som väntar på sin mat. Här syns han inte för alla och känner sig trygg. Men så snart jag satt ner matskålen så kommer han. Snart är det slut med att äta ute för hans del också Ja, det hoppas jag i alla fall. Bara han går i fällan innan kl 7 torsdagmorgon så löser det sig. Är lite nervös. Håll tummarna!!!

Är det inte typiskt så säg: Ringde veterinären i morse för att boka tid till Santos, denna veckan gick det inte, fullbokat deras opdag. Nästa torsdag ska vetten vara ledig. Alltså får det bli tidigast den 15 mars.......suck. Ja, ja, sånt är livet. Nu ger det sig om den tiden passar övriga inblandade i projektet. Vill ju SÅ gärna att detta ska bli av!!

Det måste ske före april för då får jag mycket annat att dona med. Äldsta dottern ska föda barn då och dom behöver mig som barnvakt till sonen som då är 11 mån. Vill ju inte svika dom i det läget för att ordna för Santos. Blir liiiite stressad när det strular till sig.

Men jag hoppas att det löser sig!!!

Nu så, den här veckan är det Santos tur att få ett hem. Äntligen!!!  Men det ger sig ju förstås om han vill gå i fällan när jag vill. Han ska till veterinären först och bli vidgjord innan det bär iväg till hemmet där han ska hållas i karantän nån vecka. Stödhemmet vill vara säkra på att han inte bär med sig nån typ av smitta eller ohyra för där finna andra katter också.

Så snälla kattvänner, håll tummar och tassar för Santos att det här går vägen som tänkt! Han är SÅ värd det! Hans mamma Carla och småsystrarna mår bra och trivs med livet och jag tror att dom tycker storebror Santos också förtjänar det

Kolla, morsan, en pingisboll! Ska vi spela? Eller, nej, vi har ju inget att slå med  Men Skrållan då, använd tassen! Så här!

Skrållan, varför ligger du där och latar dig för? Sätt lite fart på fläsket och bollen! Det är inget kul annars.

Får väl trixa lite själv då. Inte för att skryta men jag är lika bra som Zlatan. Det tycker matte iallafall.

Den här filuren är rolig, det ska föreställa en hamster men jag vet inte, har aldrig sett nån sån. Liknar en råtta, tycker jag.  Den har ett litet snöre där bak och drar man i det så sätter den iväg som en raket. Buskul!! Hallå, kan nån dra i snöret?  

Hallå där Pyret, kom igen, lek med mig! Latmask!! Hörru matte, lägg undan den där förbaskade kameran nu så det kan bli lite fart och fläkt här! Du STÖR med den där grejen!

Sluta tjafsa om den där bollen nu. Gör som jag istället! Jaga en fånig boll är inget för mig. Zzzzzzzzzzzzzzz