Lite gos och kel på gräsmattan i solen är aldrig fel :)

Jag skulle kunna kommentera något om Aramis och hans kärlek och sitt behov att beskydda sin lillmatte Julie, men jag tror inte det behövs 

Åh, då börjar det igen... men redan?!?!

Jag plockade precis bort en fästing på Aramis. Men det är ju bara februari. Suck.

Jag tycker att alla djur och insekter är värda att leva, och alla fyller en funktion, UTOM fästingarna. Vad gör de för nytta? Det är inget djur som äter dem, och de gör inget gott alls. De är bara äckliga. Usch!

I maj 2009 fick du somna in efter att du varit med om en hemsk olycka. Vi saknar dig, och tänker på dig ofta. Selma har aldrig blivit sig riktigt lik sedan du försvann, även om hon i alla fall är pigg och glad igen. Hon letade efter dig i en vecka, sedan när hon insåg att du inte skulle komma tillbaka så sörjde hon. I två veckor låg hon bara i er klätterställning och stirrade in i väggen. Pratade man med henne så vände hon bort blicken. Klappade man henne så strök hon nosen lite mot handen för att sedan vända bort huvudet igen. Som tur var så fanns Bosse där och fick fart i henne efter ett tag.

Vi saknar ditt kuttrande ljud som alltid följde med ditt kurrande, hur du alltid kom och buffade oss i ansiktet, när du la dig brevid mig i sängen så jag kunde hålla om dig då vi skulle sova. Du var alltid glad och snäll mot andra. Nyfiken på andra katter, och försökte aldrig jaga iväg någon. När Bosse flyttade in hos oss var du skeptiskt i ett par dagar, men välkomnade honom sedan. Du var en riktig tvättmoster och skämde bort Selma så mycket så matte och husse får jobba lite extra med hennes päls numera eftersom hon aldrig riktigt behövde sköta den när du fanns hos henne. :)

Du var så stark som kämpade dig igenom astman, och du var jätteduktig med inhalatorn. Jag höll dig i knäet och du stretade aldrig emot utan satt där lugnt och andades in medicinen.

Till skillnad från din primadonna till syster så var du lite mer av en "pojkflicka" som hade en lite lunkade stil när du gick, och alltid med jaktlysten blick. När du fick något som var extra gott, som skinka, kyckling eller fisk, så morrade du alltid i förebyggande syfte så ingen skulle komma och ta din goda mat. :)

När du och Selma var innekatter då vi bodde i en förort till Stockholm, så brukade jag och husse ta med er till en skog i närheten. Vi gick på en cykelväg dit och då hade ni sele och koppel, men när vi kom till skogen fick ni springa fritt. Det gick alltid att lita på er, och ni höll er alltid i närheten av oss. Du började alltid med att tugga gräs ett tag, och när du såg att vi började komma för långt bort ifrån dig så sprang du fort till oss och valde ut en ny grästuva som var närmare oss. Ni var som små hundar som följde oss vart vi än gick.

På somrarna och över jul när vi hälsade på hemma på västkusten, så var ni jätteduktiga i bilen. Det tog 6 timmar att åka och ni låg i ert lilla tyghus mest och sov. Men ALLTID när vi närmade oss hem. Både västkusten-hem och stockholms-hem, så ungefär en kvar innan vi var framme så började ni resa er och jama väldigt. Ni visste att vi snart var framme :) Det var lika fascinerande varje gång.

Ni var ett ovanligt team du och Selma. Helt underbara tillsammans.

Vi saknar dig så fruktanvärt mycket, och hoppas att du har det bra. Älskade saknade Siri.

http://www.youtube.com/watch?v=HP6G7M2CENE

http://www.youtube.com/watch?v=cIRLteYKSIE

Känsliga kattälskare varnas....

sista varningen....

....

Idag har en av mina värsta mardrömmar slagit in På väg hem från träningen körde bilen framför mig på en katt, som rullade iväg och hamnade under min bil också Stackars lilla pissen Det gick så fort, och den hoppade fram från ingenstans. Den hade halsband, men det stod inget nummer i det. Och ingen öronmärkning  Vi knackade dörr och frågade om någon visste vems det var, utan framgång. Sen ringde vi polisen och anmälde det hela, men det fanns inget mer vi kunde göra, så vi fick lämna den vid kanten och får iaf hoppas att ägarna hittar den så de får veta vad som hänt. usch usch usch. Stackars stackars liten kisse. Vad ska de ut på vägarna att göra? Den slapp i alla fall att lida. Hoppas den får det bra i katthimlen.

(ursäkta om rubriken känns stötande)

Stackars Selma har haft diarré i sju (!!!!!) månader. Vi har varit hos veterinären massa gånger och provat hundra olika grejer men INGET har funkat. Blodproven har visat infektion, men annars bra värden.

Nu äntligen så finns Specific Digestive Support till katter också. Det har länge funnits till hundar och är ett väldigt bra foder för känsliga magar. Vi skulle prova att ge detta till Selma, men kräsen som hon är så åt hon två kulor och sen matvägrade hon i två dagar tills jag gav upp...igen... och kokade lite kyckling till henne. Bosse och Aramis tyckte självklart att maten var god.

Men skam den som ger sig. Jag har motionerat Selma ordentligt i några dagar för att hon skulle bli hungrig, hon har inte velat gå ut på flera dagar. Och så har jag handmatat henne flera gånger (inte tvingat), tills hon äntligen började äta maten självmant. Och nu när min man rensade lådan så låg det KORVAR i den!!! Äntligen!!!

Hoppas hoppas hoppas att hon blir bra nu!

Aramis: I våras började matte vara hemma varje dag. Det var himla mysigt, och skönt att kunna gå in och ut som man ville under hela dagen. Det var även skönt att ha henne där när jag bröt svansen. Usch det gjorde ont. Jag förstod inte riktigt varför hon plötsligt var hemma hela dagen, men hon verkade tro att det skulle bli vinter för hon åt upp sig väldigt och blev rund om magen. Knasiga matte.

Hon köpte massa nya sängar till oss...

Mmm, den här sägen var skön...

Bosse fick en egen favorit...

Knasiga matte, nu ställer hon in sängar i badrummet också. Nåja, det var ju rätt skönt att ligga här med...

Den här var lite mysig...

Den bästa sängen var ju ändå den som jag och Bosse brukar dela. Selma ligger där också ibland, men hon håller sig helst där husse är...

Sen fram på sommaren när vi hade vant oss vid att ha någon hemma hela dagarna så försvanna plötsligt BÅDE husse och matte! De var borta i flera dagar! Som tur var så kom grannen ner till oss ett par gånger varje dag, och grannen gillar att kela med oss. Hon är bra.

När husse och matte väl kom hem så hade det med sig något konstigt som lät och luktade märkligt.

Den kom fram och hälsade på mig. Hmm...

Selma bekantade sig också med den, fast bara när husse var med. Den verkade ju lite farlig också....

Matte berättade att det var ett barn. Som en kattunge, fast för mattar och hussar. Jag fattade ingenting, men det lät bra, så jag får väl bekanta mig lite mer med henne....

Jo, hon verkar ju inte farlig i alla fall. Lite mysigt är det att ligga brevid henne...

Eller väldigt mysigt, henne gillar jag, och hon verkar gilla mig med...

Åh nu kan jag inte vara utan min lillmatte...

Hon är helt underbar...

Jag vill göra som henne...

Jag sitter gärna med henne...

Jag kan inte vara utan henne, min älskade lillmatte.

http://www.youtube.com/watch?v=9kfr3JBBr0w

Jag tycker det är så roligt vad olika våra katter tycker om snön. Selma blir pottsur när det är snö ute, och det är självklart Bosses och Aramis fel, så de får räkna med spott och fräs och en och annan dask när de kommer för nära henne när det ligger vitt på backen.

Aramis är rädd för snön. Ja, rädd! När det har snöat så tar det oftast ett par dagar innan han vågar gå ut, och om han vågar sig ut så kommer han lika fort in igen. Han håller sig mest innomhus och busar.

Bosse fullkomligt älskar snön! Han blir helt tokig och springer runt i snön. Han krafsar och skuttar och springer som en tok. Han jagar snöflingor och blir helt galen.

Häromdagen när jag skulle förbi en snabbis till affären, så fick jag för en gångs skull för mig att åka in till Konsum istället för Ica. Jag handlar i princip aldrig i den konsumaffären.

Inne i affären träffar jag min mamma av alla människor (hon brukar inte heller handla där). Hon berättade förbigående att hon sett något om någon sagostund för bebisar som skulle börja på biblioteket. Jag bestämmer mig för att se om det satt någon lapp om detta på konsums anslagstavla på vägen ut. Mycket riktigt. Läser lappen och tittar runt lite på andra lappar. Fastnar för en bortsprungen katt.. men vad nu? Den katten har ju hållt till runt oss ett tag. Den brukar komma förbi och bråka med Bosse nästan varje dag. Katten ser runt och frisk ut och har dessutom halsband så jag reagerade aldrig över att den skulle kunna vara bortsprungen. Samma katt var även hos oss i våras.

Rev loss en lapp med telefonnummer och ringde så fort jag kom hem. Jo visst, katten hade varit borta i snart tre veckor och de hade börjat ge upp hoppet. Det tog ett par dagar innan de lyckades pricka in att komma förbi oss när katten var här, men en dag så äntligen. Så nu är han hemma hos sin familj igen.

Tänk vad många grejer som bara hamnade framför mig, som gjorde att kissen fick komma hem. Hade jag stuntat i konsum som vanligt, och aldrig träffat mamma, eller om hon aldrig nämnt sagostunden, så hade kissen fortfarande irrat runt här ute.