Mjau, mjau... nu kommer maten!

Katten Gustav på Lantmännen Doggys kattgård Tassalyckan, tittar nyfiket fram och undrar vad det blir för mat idag. Hans kompis heter Linus.

På Västgötaslätten utanför Vårgårda bor de grårandiga katterna Tiger, Panter och Puma tillsammans med många andra katter. De 32 katterna har röda hemtrevliga små hus, de har dygnet runt tillgång till rastgårdar och varannan dag släpps de ut till gräsmattor med klätterträd.

– Två gånger om dagen serveras mat. Vad katterna väljer och hur mycket de äter studeras noga och dokumenteras för att sedan utvärderas, berättar Caroline Granath, som varit med från 1992 då Lantmännen Doggys kattgård Tassalyckan startade, där katternas uppgift är att nosa, smaka, äta och bedöma.

– Det kostar mycket pengar att ta fram ny kattmat, därför är de här katternas uppgift så viktig. Passar inte maten får vi börja om från början tills vi hittat rätt smak för kattens förfinade doftsinne, säger vd Hans Nilsson.

Innan katten smakar på maten den erbjuds analyserar katten tre saker: Doft, form och konsistens.

Det är katterna på Tassalyckan som bestämmer vilken kattmat som kommer att finnas på hyllorna i affären.

– Alla katter är kastrerade och blodprovstestade för tre olika virus. Detta görs innan katterna kommer till Tassalyckan. Alla katter som bor här är omplaceringskatter. De kan komma från djurskyddsorganisationer eller privatpersoner som av olika skäl inte kan behålla sin katt. Här får de ett permanent hem och de får stanna så länge som de trivs, berättar Catherine Anderson.

Lilla Maja flyttade in i ett pannrum hos en äldre dam, men hon kunde inte behålla henne. Idag är hon Tassalyckans yrväder, som håller ordning på killarna. Katterna bor tillsammans i grupper om tre eller fyra. Djurskötarna har lagt ner ett stort arbete med att få grupper som passar ihop.

Det är oftast någon katt i gruppen som vill bestämma över de andra och så länge det finns samförstånd så fungerar det. Men man har ändrat många gånger innan det fungerade eftersom katter är stora individualister. Vissa katter har en tragisk bakgrund. De har blivit dumpade och mist sin tillit till människan. Men med stor kärlek och tålamod går det att få alla katter trygga och sociala. Personalen, tre kvinnor, finns hos katterna i tolv timmar varje dag. – En del katter som kommit har inte passat in i gruppen eller med livet på Tassalyckan, då har vi skaffat nya bra hem till dem. Själv har jag tagit hand om två katter, säger Catherine Andersson.

Personalen vet inte vad maten innehåller. Varje katt serveras två skålar med mat. Smakerna är olika, men varje skål innehåller så mycket att katten blir mätt på en skål. Därför ser man vilken mat katten föredrar.

Hemlik miljö
Djurskötarna vill att miljön ska vara så hemlik som möjligt. De känner alla sina katter, vet deras personliga drag, som att Tiger är en liten tuffing som älskar att kela och busa. Och att Frasse är lite harig, men väldigt snäll. Alla katter döps om de inte har ett namn när de kommer och alla har sina egenskaper nedtecknade.

– Vi släpper ut dem i huset varje dag efter ett schema och då är de med oss hela tiden. De ligger i knät, vi pratar, leker och kelar med dem. Varannan dag får de gå ut i de stora gräshagarna för att klättra och leka. Vi kan bara släppa ut en grupp i taget för att undvika bråk, säger Caroline Granath.

– Dagens moderna familjeliv där båda arbetar gör att vi inte har samma livsstil som förr när vi lagar mat. Förr blev det mer matrester i hushållen som katten eller hunden fick. Idag köper vi katt- eller hundmat, berättar Hans Nilsson.

I Vårgårda produceras 45 000 ton hund- och kattmat och man har en lång tradition. Den första svenska hundmaten producerades redan 1903, ett ångpreparerat hafvremjöl med animaliska tillsatser.

– Vi använder så långt som möjligt svenska råvaror och det här med djurmat är mycket viktigt för ägarna. Man kan nästan jämföra det med att producera barnmat. När galna kosjukan härjade ringde många oroliga katt- och hundägare till oss, som vi kunde lugna eftersom vi inte använder importerade nötköttprodukter, säger Hans Nilsson.

Äter i lugn och ro
Katterna äter alltid i sina små hus och de får alltid två skålar mat. Oftast är det två olika sorters mat som ska provsmakas. De får alltid så mycket mat serverat i varje skål så de kan äta sig mätta på den sort de tycker bäst om. Det är inte meningen att de ska börja äta av den sort de tycker sämre om bara för att de inte är mätta.
Medan katterna äter så städar djurskötarna deras lådor, eftersom hygienen är mycket noggrann.

– Folk tror att vi sitter och klappar katterna hela dagarna, men vi har fullt upp med allting som ska skötas. Men visst hinner vi kela med våra katter också. Det är jätteviktigt för att de ska må bra. De undersöks av veterinär regelbundet, varje år vaccineras de mot kattsnuva och kattpest. Då undersöker också veterinären deras tänder, säger Catherine Andersson. – Katter är fascinerande djur, de är egna personligheter och det är underbart att se när en kuvad, rädd katt får förtroende för oss. Men det är viktigt att poängtera vi är absolut inte är ett katthem, utan vi är en del av Doggys verksamhet och det är viktigt att ha samma katter under lång tid.

Katterna har tillgång till en stor utegård och Jussi och Elvis gillar att klättra i trädet.

Katten har ett mycket förfinat doftsinne, som är mycket mer utpräglat än smaklökarna. En katt känner direkt om maten är godkänd. En huskatt skulle aldrig äta skämd mat.

– Våra katter är mycket duktiga provsmakare. Vi förstår direkt när man lyckats tillverka något riktigt gott. Då är skålarna snabbt tomma, säger Catherine och Caroline.


Jussi, Baby och Elvis väntar ivrigt på maten som serveras av Caroline Granath.