Filmaren Jan Troell: jag och min katt Anders älskar att titta på tv

– Anders är den socialaste och snällaste katt vi har haft, säger Jan Troell.

Det är en vacker måndagseftermiddag i södra Skåne. Sensommarvärmen hänger fortfarande kvar över kustbandet, men en frisk vind bildar vita gäss på vågorna och skvallrar om den kommande hösten. Några stenkast från stranden, halvt undangömd i grönskan, ligger en liten ljus länga med murgröna växandes på fasaden. Här bor filmaren och regissören Jan Troell, som under sina närmare femtio år i branschen inte bara blivit ett av Sveriges mest erkända namn utan också nått framgångar i den internationella filmvärlden.

 Huset, som Jan delar med hustrun Agneta, är fullt av utmärkelser, gamla kameror och minnen från tidigare filminspelningar. Karriären har satt sina tydliga spår i hemmet, men det har också hushållets tredje medlem gjort.

– Anders har en liten stege som når upp till övervåningen, säger Jan Troell och pekar ut genom fönstret, och där uppe sitter det en kattlucka. Han kan gå ut och in dygnet runt.

 Anders är den gråspräckliga bondkatt som av en slump hamnade hos Jan Troell i samband med en filminspelning, men som snabbt blev ett uppskattat tillskott och en kär vän för både Jan, Agneta och deras dotter Yohanna. Idag, fem år senare, är Anders ett självklart inslag i vardagen.

– Han är ett väldigt bra sällskap när man är ensam hemma. Om jag är bortrest så har Agneta sällskap, och när hon är bortrest så har jag det. Anders är en familjemedlem, helt enkelt.

Inte planerad

Trots att Anders blivit en så viktig del av tillvaron för familjen Troell var hans ankomst aldrig planerad. Det hela skedde av en ren händelse i samband med inspelningen av filmen Maria Larssons eviga ögonblick år 2008, tack vare att det fanns en katt med i rollistan.

– Vi höll på att spela in i Luleå och skulle ha en skådespelarkatt som liknade katten vi filmat i Malmö. Det visade sig att polisen hade lämnat i en katt hos Djurens vänner som skulle avlivas bara några dagar senare, men eftersom de tyckte att han var så social fick han uppskov och vi fick låna honom till filmen.

 När scenerna spelats in bestämde sig filmens rekvisitör för att adoptera den hemlösa bondkatten. Snart stod det dock klart att det nya tillskottet inte gick ihop med hushållets övriga djur, och en dag tog rekvisitören med sig katten hem till familjen Troell.

– Han tydde sig så mycket till människor, och vi hade precis förlorat vår egen katt. Sedan dess har han stannat.

 Idag är Anders, som fick sitt namn efter rollen han spelade i filmen, omkring sex år gammal och det första intrycket står sig fortfarande.

– Han är den socialaste och snällaste katt vi har haft. Anders är väldigt sällskapssjuk och lägger sig gärna i knäet och somnar, även på gäster som kommer på besök. På natten kommer han in och sätter klorna i en och spinner, han är en oerhört tillgiven katt.

Älskar att titta på tv

Förutom sitt vänliga sinnelag har katten Anders en hobby som i viss mån har gemensamma nämnare med Jan Troells eget livslånga intresse.

– Anders älskar att titta på tv! Hans älsklingskanal är Animal Planet, och han följer bilden med blicken tills programmet visar människor en längre stund – då tröttnar han. Hans favoritfilm är en sju minuter lång kortfilm jag gjort om en larv.

 För de flesta är Jan Troell ett namn som kopplas ihop med långfilmer, men det har även blivit ett flertal kortfilmer under årens lopp. Jan Troells allra första film var just en kortfilm, med en kattunge i huvudrollen.

– Jag var nitton år och jobbade som assistent till en läkare på Malmö allmänna sjukhus, som det hette då. Vi skulle spela in hur patienternas pupiller reagerade på ljus, och jag lånade med mig kameran över helgen och filmade en kattunge vi hade hemma. Mitt favoritmotiv under tonåren var djur och natur, så det gav sig självt.

 Redan som fjortonåring hade Jan Troell börjat fotografera, till en början med sina föräldrars enkla kamera, men det var steget över till film som utgjorde startskottet för vad som skulle bli en lång och framgångsrik karriär.

– Det ena ledde till det andra, och jag fick en kortfilm visad på tv. Jag hade tur när jag började eftersom tv på den tiden ville ha och behövde kortfilmer, och man fick mycket uppmärksamhet för dem.

Fyra guldbaggar

Efter att först ha arbetat som folkskollärare gick Jan Troell i mitten av 1960-talet över till att på heltid sysselsätta sig med film. Ett flertal kortfilmer föregick långfilmsdebuten Här har du ditt liv år 1966, som blev hans definitiva genombrott i filmbranschen. Utvandrarna och Nybyggarna, den kända filmatiseringen av Vilhelm Mobergs romansvit, följde i början av 1970-talet och sedan dess har Jan Troell varit en av Sveriges mest ansedda filmskapare som bland annat belönats med fyra guldbaggar och flera Oscarsnomineringar.

 Jan Troells senaste film, Dom över död man, hade premiär i december 2012. Drygt 50 år har gått sedan debuten i filmbranschen, och enligt Jan Troell är det påtagligt hur förutsättningarna har förändrats sedan dess.

– Tekniskt är det en kolossal skillnad. Förr i tiden var det dyrt att skaffa en kamera, idag kan man till och med spela in en film på sin telefon utan att det kostar någonting.

 Men tekniska framsteg till trots är det förändrade filmklimatet inte enbart av godo, menar Jan Troell.

– Överflödet av bilder och information har en bra och en dålig sida. Det är lättare att komma till idag, men samtidigt svårare att synas för att det är så många andra som gör samma sak. Jag avundas inte filmare idag, alltså avundas jag inte mig själv heller.

 Under årens lopp har Jan Troell inte bara hunnit med att göra framgångsrika spelfilmer, han har också stått bakom ett flertal dokumentärer och säger sig trivas lika bra i båda genrerna.

– Jag tycker väldigt mycket om både spelfilm och dokumentärt. Det kan vara lika roligt att göra en film som är sju minuter lång eller en minut lång, under tiden man håller på slukar arbetet upp en. Jag vill göra film om sådant som intresserar mig, i tonåren var det djur men nu är det människor och relationer.

 Även för en rutinerad filmskapare kan det ibland hända att inspirationen tryter, men efter många år i branschen har Jan Troell lärt sig att hantera sådana lägen.

– Att ta första bilden är lika svårt varje gång. Ett knep är att ta något, vadsomhelst, som tar bort det initiala motståndet. Sedan har man något att utgå ifrån.

 För den som drömmer om att lyckas som regissör finns däremot inga snabba knep att ta till.

– Nyfikenhet är det viktigaste. Man måste vara öppen för vad platsen, människorna och teamet ger, och mitt i allt det ha en egen idé om vad man vill göra. Men hur man gör det, det vet jag inte! säger Jan Troell och skrattar.

 För Jan Troell är det viktigt att alltid hitta en anknytning mellan sig själv och sina filmer. Kopplingen är kanske som allra tydligast i dokumentären Sagolandet från 1988, som också är den film han tycker bäst om av alla sina verk.

– Den börjar med min dotter Yohannas födelse, och följer henne under hennes första tre år. Filmen var precis det jag ville syssla med och förmedla just då, och jag tycker också att den är rätt så bra.

Går inte att tämja

Genom åren har även familjens fyrbenta medlemmar fått en chans att synas framför kameran, som en av Jans och Agnetas tidigare katter i Ingenjör Andrées luftfärd och nu senast katten Anders. Men trots att Anders redan har vanan inne finns det inga planer på att låta honom medverka på fler inspelningar.

– Jag skulle bara oroa mig. Det är den negativa sidan med att ha katt, är man lagd åt det hållet är det svårt att låta bli att oroa sig. Vi bor ju nära vägen och har haft tre katter tidigare som strukit med i trafiken, så man är alltid lite rädd att Anders inte ska komma tillbaka in.

 Jan Troell minns att han upplevde samma sak som barn, när familjen hemma på Limhamn tog hand om hemlösa katter och kattungar. Samtliga katter hittade nya hem till slut, men farhågor från den tiden kan ännu göra sig påminda.

– Det förföljer mig fortfarande i drömmar ibland, att jag upptäcker att huset är fullt av kattungar och jag tänker “vad ska vi göra av alla?”

 Trots allt är Jan Troell helt säker på att fördelarna med att vara kattägare är fler än nackdelarna.

– Hade det negativa varit övervägande hade jag ju inte haft katt. Det blir ofta ett tragiskt slut, men ett hus utan en katt känns tomt och konstigt.

 Och att det är en speciell upplevelse att dela hem med en katt, det kan Jan Troell skriva under på.

– Man kan inte tämja en katt riktigt, allt är på kattens villkor. Katter är inte någons, det är snarare Anders som har oss än vi som har honom.