Jourhemmet Jeanette öppnar dörren för hemlösa katter

Jeanette Nilsson har genom åren tagit emot fler än 30 hemlösa katter i sin bostad. Alla har haft sitt unika öde, det ena värre än det andra, men alla har med tiden flyttat till permanenta hem. Jeanette tycker avskedet är svårt, men gläds åt att "hennes" katter är glada och utvecklas till sociala och välmående individer. – Det ger mycket mer än vad det tar, säger hon.

Katten Lisa vaktar sina nyfödda kattungar. De ligger hopkurade som en liten boll i ett varmt och mörkt rum hemma hos Jeanette Nilsson i Kalmar som är jourhem för utsatta katter. De katter hon tar hand om kan vara sjuka, ha råkat ut för en olycka eller dräktiga. Katten Kruses öde var det värsta, minns Jeanette. Han kom med ett trasigt öga, och veterinärerna misstänkte att han misshandlats av människor. Ögat fick opereras bort.

Jeanette Nilsson

Ålder: 39 år.
Bor: I Kalmar.
Gör: Sjukskriven.
Familj: Maken Henrik Nilsson, 44 år, döttrarna Amanda, 15 år, och Alice, 13 år.
Intressen: Katter, laga mat, baka och umgås med familjen.

– Jag vet inte om han var döv eller om han bara inte ville ha kontakt, säger Jeanette om den skygga katten som hon fick ta hand om.

Jeanette närmade sig successivt Kruse. Hon satte en handske längst ut på en pinne och försökte klappa honom. Sedan satt hon för sig själv och läste högt, för att katten skulle vänja sig vid hennes röst.

– Det slutade med att han litade på mig till hundra procent. Det var jag som plockade bort stygnen från ögat på honom. Han bor nu på Öland hos en jättefin familj och har det jättebra, berättar Jeanette.

Jeanette har sex egna katter, men tar hand om fler katter som behöver någon som henne. Hennes familj – maken Henrik och döttrarna Amanda och Alice – gillar också katter.

En större grå katt springer undan och gömmer sig – Puffen. Han är den första jourhemskatten som kom till Jeanette, för sju år sedan. Han har blivit kvar.

Det var när Kattkommando Syd, KKS, lade ut en bild av honom på Facebook som Jeanettes hjärta smälte. Familjen hade redan tre katter men Jeanette ville ändå hjälpa Puffen.

– Han är rädd för andra människor. Det är därför vi fortfarande inte har fått något hem till honom. De flesta tycker nog att det är mysigare att få en gosig katt än att få en katt som Puffen. Det är kanske inte det man väljer. Men det kanske är det jag väljer. För att det ger mig en utmaning.

Jourhemmet Jeanette öppnar dörren för hemlösa katter

Kärlek, mat, husrum

Att vara jourhem innebär att man tillfälligt tar hand om en katt, som om den vore ens egen. Samtidigt söker föreningen, i det här fallet KKS, efter ett permanent hem till katten. Jourhemmet står för mat, kattsand, husrum och kärlek under tiden det har katten hos sig medan KKS vid behov bekostar veterinär.
Många gånger kommer katter som är rädda och skygga till Jeanette. Då väntar hon in katten, för att den ska vänja sig vid henne i sin takt.

– Jag kanske börjar med en klapp och ser hur katten reagerar, om den ryggar eller inte. När jag sedan ser hur katten sakta kommer emot mig och börjar stryka sig mot mig, blir det en sådan belöning för alla timmar som man bara suttit och tittat på katten.

Det ena ödet värre än det andra till trots – Jeanette tycker att varje katt är en solskenshistoria, just för att det ordnat sig på bästa sätt för djuret med ett nytt hem.

En katt, Cleo, var dräktig när hon kom till Jeanette. Den katten fick ett alldeles speciellt band till Alice, yngsta dottern i familjen. Det slutade med att katten födde kattungarna i flickans säng.

– Jag hade gjort en riktig barnkammare till katten, med perfekt värme och ljus i ett annat rum, men hon ville upp till min yngsta dotters rum. Det var bara att flytta upp alla filtar dit. Hon var väldigt tight med Alice. Jag tror att det rummet var hennes trygghet, säger Jeanette och ler åt minnet.

Avtal värnar om katten

När Jeanette tar emot en katt får hon skriva på ett kontrakt som säger att hon är stödhem och att katten “tillhör” KKS. När katten flyttar upprättas ett nytt kontrakt, ett så kallat omplaceringskontrakt, som det nya hemmet och Jeanette skriver under.

Jeanette får en relation till de katter som mellanlandar hos henne. Därför är det dubbla känslor att lämna dem ifrån sig. Varje gång säger Jeanette att det är sista gången, att slitas från katterna är för jobbigt. Ändå fortsätter hon att öppna hemmet för utsatta katter. Hon vet att det finns fler där ute som behöver hjälp.

– Jag kan inte rädda alla, men kan jag rädda några är det bra. Det värmer mig som människa också, att veta att jag har skaffat hem till dem och de är glada och nöjda. Sedan får jag ofta höra hur de har det och hur de utvecklas. Det ger mycket mer än vad det tar, säger Jeanette.

Som mest har Jeanette haft elva katter i huset. En gång kom fyra kattungar utan mamma. Då avgränsade hon vardagsrummet, så att de fick en egen halva av golvet, där de fick lära sig att äta och gå på låda.

– I den vevan hittades en kattunge övergiven, som var i samma ålder som de andra. De fick bli lite som syskon, hela bunten, och lära sig av varandra.

Jourhemmet Jeanette öppnar dörren för hemlösa katter

Kastrering jätteviktigt

En av Jeanettes KKS-katter, Lisa, har egentligen fått ett nytt hem, men eftersom hon just fått kattungar och blödde mycket vid födseln med följden att hon behövde tillsyn hela tiden är hon fortfarande kvar hos Jeanette, som är hemma om dagarna och kan titta till henne och ungarna.

Jeanette poängterar vikten av att id-märka och kastrera sin katt.

– En okastrerad hona kan få upp till 120 kattungar under en livstid. Lek då med tanken att mina fyra honor skulle kunna få 480 katter och bebisarna som föds är honor och så vidare.

Det behövs fler jour- och stödhem för katter och Jeanette Nilsson hoppas att det finns andra frivilliga som kan ta emot djur.

– Tveka inte. Det ger mycket och det kräver inte mycket tid. En katt är självständig. Så länge den har mat, kärlek och vatten har man kommit en bra bit på vägen, säger hon.

Ända sedan barnsben har Jeanette velat ha katter.

– Det blev ingenting med det, för mamma och pappa är hundmänniskor. Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån var att köpa en katt, en utsatt norsk skogskatt som jag hade med mig fram till att hon gick bort. Sedan rullade det på. Jag har hittat mitt slags djur.

Jeanette vet vad hon tycker om hos katten, och vad som fascinerar henne.

– Katter är självständiga och smarta. Man kan inte tvinga sig på en katt om inte katten vill. Det är kanske därför jag tycker om lite komplicerade katter och vill ta hand om dem. Jag tror hela grunden är att jag aldrig fick en katt när jag var liten. Jag tar igen det med råge, berättar Jeanette.

Scroll to Top