Min gudstro hjälpte mig att bli nykter

I tre säsonger har vi kunnat se honom som den stroppige hovmästaren Bellan Roos i tv-serien Vår tid är nu och nästa höst dyker han upp i SVT:s storsatsning Jakten på en mördare.

Hemmets Journal bestämde sig för att ta reda på mer om vem skådespelaren bakom den populära rollfiguren är och åkte därför hem till Rasmus Troedsson och hans hustru Ulrika i de natursköna omgivningarna på Linderödsåsen i östra Skåne.

Det är en riktigt grå höstdag när vi parkerar vid deras gård utanför den lilla byn Huaröd. Novemberregnet strilar ner och dimman ligger tät mellan de nakna trädstammarna.

– Vädret visar sig inte från sin bästa sida men jag tycker ändå här är fantastiskt vackert vid alla årstider, säger Rasmus när han kommer ut på trappan för att hälsa oss välkomna.

– Jag och Ulrika föll direkt för den här platsen när vi såg den för snart sju år sedan. Läget är dessutom perfekt med tanke på våra jobb, fortsätter han medan han visar in oss i köket där Ulrika dukat upp kaffe och bullar.

Här, i ett nybyggt hus, med en kvarts bilresa till Kristianstads flygplats och nära till Köpenhamn, där Ulrika är Danske Banks chef för hållbara investeringar, har paret bott sedan 2013.

– Det låg från början ett korsvirkeshus här men när vi efter köpet skulle renovera det upptäckte vi att det var angripet av hussvamp och inte gick att rädda, säger Rasmus.

Han skrattar till och fortsätter:

– När vi fick beskedet av hantverkarna visade sig skillnaden mellan mig och Ulrika. Jag ville bara gå och lägga mig men när jag berättade för Ulrika att vi förlorat ett miljonbelopp sa hon bara: “Jaha, då river vi skiten och bygger nytt. Nu går vi och äter en middag.”

Ulrika ler glatt medan Rasmus berättar och säger sedan:

– Det första året, medan det gamla huset revs och det nya byggdes, bodde vi i en friggebod på 11,75 kvadratmeter här på tomten. Det var trångt men vi har aldrig bråkat så lite som under den tiden.

 

Odräglig som nykter

Till skillnad från Ulrika har Rasmus sina rötter i trakten. Han är visserligen född i Malmö och växte upp hos sin mormor. Men när han blev lite äldre adopterades han av sin mammas nya man och flyttade till Degeberga söder om Kristianstad.

Det var under de tidiga tonåren i Kristianstad som han grundlade den alkoholism som han sedan kämpat med i hela sitt liv.

– Jag var bara tolv år när jag tog min första ordentliga fylla. Vi var ett gäng killar som gjort inbrott på Pripps och stulit öl. Sedan blev alkoholen min bästa vän i flera år. Den gjorde att jag mådde bra och att jag blev lugn. Utan den hade jag nog tagit mitt liv.

Rasmus tror nu i efterhand att han definitionsmässigt var en fullfjädrad alkoholist redan i 15-årsåldern.

– Jag fungerade inte utan alkohol i kroppen. När jag var nykter var jag odräglig. Det paradoxala var att det gick bra för mig. Jag klarade studierna galant.

Efter gymnasiet läste Rasmus juristlinjen vid universitetet i Lund. Som så många andra i släkten hade han planer på att bli advokat.

– Jag skrev ett par böcker medan jag gick på juristlinjen och det ledde till att jag blev erbjuden jobb på Sveriges Radio och började som reporter och programledare på P3, berättar han.

Därefter följde en period på flera år med arbete på Sveriges Radio, SVT och TV4 där han omväxlande var programledare, redaktör och reporter.

– Jag trivdes jättebra med journalistiken. Det var roliga år.

Att han blev skådespelare berodde faktiskt på hans alkoholism. I mitten av 1990-talet var han producent på Cosmonova som skulle göra ett multimediadrama. När dramat Mördande intelligens skulle rollbesättas gav han sig själv huvudrollen.

– Bara ett fyllo kan göra en sådan sak. Jag kände inga gränser. Min vän regissören Tomas Alfredson avrådde mig men jag lyssnade inte på honom.

Bad Gud om hjälp

Mot alla odds fick Rasmus bra kritik för sin rollprestation och det ledde till fler roller. Genom åren har vi kunnat se honom i film- och tv-produktioner som Lasermannen, Beck, Bron och Call Girl.

– Men alkoholen övergick från att vara min vän till att bli min värsta fiende. En dag 1996 när jag var på väg till mitt dåvarande jobb som informationschef på Armé-museum i Stockholm kände jag att det inte gick längre.

– Jag hade nått min botten. Lägre kunde jag inte sjunka. Jag fick ett moraliskt sammanbrott och var trött på att ständigt ljuga, bedra och svika för att kunna fortsätta dricka.

För första gången i sitt liv gick Rasmus ner på knä och bad till Gud. Han bad om hjälp att bli nykter.

– Jag kommer inte från en religiös familj men jag har nog alltid trott att Gud finns. Gud hörde min bön och hjälpte mig att bli nykter.

Rasmus beskriver sig själv som djupt troende men inte religiös.

– Jag är troende för min egen skull. Så länge jag har min gudstro kan jag hålla mig nykter men utan den skulle jag börja dricka igen. Ordet religiös innebär för mig en hög grad av moralism och jag vill inte sätta mig till doms över andra människor.

Med hjälp av en grupp likasinnade, som han de första fem åren träffade dagligen, lyckades han bryta sitt alkoholberoende.

– Det tog så lång tid att bli av med suget. Men sedan den 15 december 1996 har jag inte druckit en droppe alkohol. Om jag skulle börja dricka på nytt är jag övertygad om att jag snabbt skulle supa ihjäl mig.

Blev hopmatchade

Rasmus och Ulrika träffades i Stockholm på valborgsmässoafton 2012. De var då båda frånskilda sedan flera år och hade halvvuxna barn.

– En av mina väninnor försökte till varje pris matcha ihop mig med en ny man och när jag hade en middag hemma bjöd hon dit Rasmus och hans son, berättar Ulrika.

Hennes första intryck av Rasmus var lite kluvet.

– Vad är det för en galen människa? tänkte jag. Men något måste jag ha fastnat för. Vi träffades igen lördagen därpå och tre månader senare gifte vi oss, berättar hon med ett skratt och kramar om sin man.

Under hösten har Rasmus jobbat med inspelningen av Jakten på en mördare som handlar om morden på
Hörbyflickan Helén Nilsson och Malmökvinnan Jannika Ekblad. Två mord som skakade Sverige för 30 år sedan.

Serien sänds i SVT hösten 2020 men Rasmus får ännu inte avslöja vilken roll han spelar. Till nästa jul sänds även den stora avslutningen av Vår tid är nu.

– I den kommer Bellan Roos att ha en något mer central roll, säger Rasmus som har en teori om varför rollfiguren blivit så populär.

– Bellan Roos är någon man kan reta sig på och fnissa åt. Han är som en av de där pilsnergubbarna i en gammal 40-talsfilm.

En sak han däremot kan avslöja är att han efter inspelningarna kommer att ta en paus från film och tv.

– Jag känner att jag måste det. Det kommande året tänker jag ägna mig åt journalistik. Jag ska vara reporter och redaktör på litteraturkanalen.se.