Gaius tycker det händer för lite

Hejsan Maj-Lis!

Jag vet att det är längesedan jag hörde av mig, men det är inte bara mitt fel. Matte är medskyldig. Nu tänker jag att du gärna vill veta vad som hänt den senaste tiden? Ja, det har faktiskt inte hänt så mycket, som du vet är det mest matte som har många projekt på gång. Jag tror, uppriktigt sagt, att om hon hade haft färre projekt på gång samtidigt, så hade kanske något projekt blivit klart! Tyvärr har matte inte insett detta ännu!

Förra lördagen var mattes familjer här på middag. En viltmiddag. Nej, Maj-Lis, inte vild middag. Viltmiddag som i rådjur. Zacko och jag fick också smaka rådjuret. Det var gott, fast jag, och jag tror att även Zacko (han är ju trots allt tax!) hade tyckt det varit roligare att spåra och jaga rådjuret. Varför vi inte gjorde det? Men, Maj-Lis, hur kul är det att spåra en ynka bit rådjur som ligger på en tallrik?? Nej, jag menar spåra i skogen ett livs levande rådjur.

Medan familjerna drack kaffe och Zacko slöade (som vanligt), passade jag på att kolla runt litegrann. På soffbordet hade Carl placerat ut en mängd fotbolls-stjärnekort. De var fina! Ja, jag får säga var, för alla är inte lika fina längre såvida man inte gillar lite naggade kort med ojämna kanter. Jag hittade också en börs, men jag lyckades inte öppna den.

Senare i veckan var Mia och Anders och hälsade på och spelade lite l´hombre. Jag slappade.  Dagen efter ringde Anders och undrade om hans glasögon fanns hos oss! Matte tittade genast misstänksamt på mig, men Maj-Lis, du tror väl inte att jag hade tagit dem? Matte letade och letade utan resultat. Jag var faktiskt oskyldig (som vanligt).

Idag har jag lekt med Molly och Alex. Efter det gick matte och jag till parken. Där fick jag syn på något som kilade upp- och nerför en trädstam! Jag trodde knappt mina ögon. Jag visste inte hur jag skulle hantera det om du förstår vad jag menar? Så jag morrade. Ingenting hände. Matte sade åt mig att inte morra åt den lilla ekorren, men vad skulle jag göra då?  Jag började sprätta istället. Då slutade ekorren sitt knasiga springande upp och ner och glodde på mig. Då gick jag.

Jag hinner inte diktera mer för nu är det dags för en promenad. Ha det så gott tills vi hörs och ses

Hälsningar från Gaius