I går så var det lekmannaGudstjänst i vår Missionskyrka o jag blev i veckan tillfrågad om jag ville medverka. Ämnet vi skulle prata om var att vara medmänniska.
Det var verkligen intressant o sitta o höra andras tankar o olika sätt som dom agerade medmänniska på som tex. Att samla in o åka med kläder till både Bulgarien o Lettland till olika barnhem tex.
Jag hade tänkt på ämnet hela veckan o suttit o skrivit ned stödord för att i går morse vakna med nåt helt annat på hjärnan så är det ibland. Så det blev till att utnyttja promenaden med Ambrozia till att får ordning på orden.
Jag berättade om när jag i början på 90-talet råkade ut för nån som jag trodde var min bästa vän, men som blåste mej både känslomässigt o på en massa pengar. Så enkelt det är för vissa o utnyttja andra när man bara vill hjälpa o tror att man fått en riktig vän.
För o göra en lång historia kort. Så träffade jag en kille när jag o den här oärliga kompisen var ute på krogen. Killen o jag prata lite men inte så mycket mer. Men någon vecka senare så ringde den här killen upp mej efter att letat upp mitt nummer. O han sa sanningen till mej hur den här sk vännen utnyttjade mej på alla sätt o vis.
Helt plötsligt så öppnades mina ögon o det gjorde fruktansvärt ont. Men det var ju det som måste ske, när jag inte ville lyssna till min inre röst som sagt till mej hela tiden att nåt var fel. Men jag ville ju inte lyssna o då får hjälpen komma från annat håll.
O med den killens hjälp så kunde jag rädda mej själv o lyckades även bryta en del kontrakt så jag slapp stå för hennes skulder mer än jag redan gjort...
Den här killen sa att det var som en inre röst, sagt åt honom att han måste ringa till mej o säga det här till mej. O det gjorde han o han räddade mej..
Har inte haft nån mer kontakt med honom sedan dess. Men han var verkligen en medmänniska som kom till min hjälp när jag som mest behövde det o jag är så tacksam för att han hjälpte mej.
Själv fick jag samma "Uppdrag" en gång för 5 år sedan då jag var på en kräftskiva o hamnade mitt emot en tjej som jag bara kände lite ytligt. Under den festen så satt jag o kände in all sorg o bedrövelse som fanns inom den tjejen. Dagen efter så var det som nån sa åt mej att jag skulle ringa upp henne. Men jag hittade inget telenr så jag försökte skjuta bort det.
Men på måndagsmorgonen var känslan ännu starkare o då på nätet så hittade jag telenr. Tog mej i kragen o ringde upp o när hon svarade så sa jag bara, "Jag satt i lördags o kände in all din sorg o jag tror du behöver någon o prata med"
Det var som en fördämning brast o vi satt o pratade i flera timmar på telefon.
I dag så är den tjejen en av mina bästa vänner o vi pratar varje dag o har gått igenom mycket tillsammans, både glädje o sorg som vänner skall göra. Den här tavlan fick jag av henne för några månader sedan..
Ja ibland blir vi som skickade att hjälpa andra o det kan vara på många olika sätt. Hur har du hjälpt någon som medmänniska? Eller har du fått hjälp av någon som är din medmänniska? Berätta gärna...
Avslutar med en vers ur Psalmen 98:1
Ett vänligt ord kan göra under,
Det läker hjärtats djupa sår,
Det är ett ljus i mörka stunder,
En hand, som torkar ögats tår,
Ett vänligt ord är änglabud,
En hälsning ifrån Herren Gud.
Kram Barbro