Ja, Loke har varit hos Annicas Hundvård och fått sin sommarfrisyr!
Här hemma är det trevligt att bli borstad och kammad (med rätt kam, givetvis) men om saxen kommer fram går Loke sin väg, jag har väl inte den rätta kompetensen kan jag förstå.
Hos Annica, däremot, går det bra att sitta på ett bord i nästan en timme, utan att vara fastspänd! Det är en hanteringsfråga förstås, Loke vet utmärkt väl när man måste göra som man blir tillsagd och när det går att tänja på gränserna mycket eller lite.
Här har vi Loke, före, en ganska välpälsad eurasier, det som inte syns är att hans päls är oerhört tjock och kompakt! När den första sommarvärmen kom i veckan var det plågsamt för honom, han låg i källaren eller i skugga i trädgården och flämtade och orkade ingenting.
Hans anaplasmaskov förvärrade naturligtvis det hela, tröttheten är fortfarande kvar men lederna är symtomfria igen!
Jag har hört att pälsen på en eurasier isolerar mot värme (som på ett får) och att man därför inte får klippa den. Kan så vara, möjligen, på okastrerade hundar, men jag har sett den enorma skillnaden mellan en oklippt och en klippt Loke så jag tror inte alls på det!
Här är Loke, 8 timmar senare än bilden ovanför, ser inte ut som en eurasier längre!
Bortsett från svansen liknar han en akita, det är också vackra hundar så det är OK!
Trots att Loke börjar bli gammal rör han sig fortfarande väldigt vackert när han är glad och pigg, nu ser man verkligen kroppens rörelser och hur kraftfull en eurasierhane är.
Han påminner om ett lodjur i sitt rörelsemönster, använder framtassarna mycket när han leker eller pysslar och smyger på fåglar som en katt!
Den här akita/lodjurstiden blir bara ca 4 veckor lång sen har han fullt godkänd eurasierpäls igen, jag klipper inte svansen, den tar mycket längre tid på sig att växa ut! Efter ca 8 - 10 veckor är han på gränsen till får igen så ny klipptid är inbokad redan!
Vi är glada att anaplasmahäxan är på väg att motas bort av antibiotikan, mer än halva kuren återstår så vi har gott hopp om att Loke ska bli återställd än en gång!
Trevlig helg till er alla, glöm inte era hundar i värmen, en sval plats, kallt vatten och eventuellt en sommarklippning
Hej alla vovvar!
Vi har haft det lite kämpigt här för Anaplasmahäxan har varit och hälsat på mig igen!
Den enda som kan rädda mig ur hennes klor är Ritva på Sörgårdskliniken, så tror jag, men det finns antagligen flera veterinärer som kan det.
Det blir lite längre att åka för oss, men eftersom hon är den närmaste som matte litar helt och fullt på så åker vi dit när det är luriga saker för hon är specialist.
Anaplasma (den hette erlichia förr) är verkligen en lurig sak, det är fästingar som ger oss den sjukdomen första gången, då var jag nästan 3 år och blev riktigt sjuk i hög feber, slutade äta (då ÄR jag sjuk) och bara låg under ett bord.
Den gången blev jag botad blixtsnabbt, efter ett par dar med antibiotika var jag som vanligt igen och matte och husse var jätteglada, var det inte värre!?
Det var värre, matte, som måste veta hur allting är och fungerar, tog reda på att anaplasmabakterien stannar kvar i kroppen i ett vilande stadium och kan bli aktiva när som helst igen!
För 2 år sen blev de aktiva igen, sakta, sakta tog de över mig, de ger sig på blodplättarna så att man får dålig syreupptagning och blodet får svårt att levra sig bland annat.
Det finns massor av olika diffusa symtom, det kan vara olika på olika hundar, på mig märks det att jag haltar, av och till, gärna på olika ben och så att jag blir så fruktansvärt trött.
För två år sen var mitt tandkött nästan gråvitt av blodbristen men nu den här gången hade jag som blåmärken i tandköttet i stället.
Symtomen är så smygande, matte trodde först att jag börjat bli gammal och stel (JAG!!!), sen att jag hade muskelsträckning men hon började känna igen det på sin egna osäkerhet, ena dagen verkade jag helt frisk, andra dagen var jag dålig igen!
Det som fick henne att inse att det var allvar var en ytterst pinsam incident på hundklubben som hände i lördags:
Det var öppet hus och lördagsträning, då kommer det ganska många som vill träna med sina hundar, fika lite eller få hjälp av någon instruktör.
Jag var så trött så jag tittade mest på de andra, det gillar jag och matte och husse envisades inte.
Nu kommer det pinsamma, när vi skulle åka hem och jag skulle hoppa in i min älskade bil så kom jag bara upp med framtassarna! Det var många hundar som såg mig, jag vill ju vara kung och så händer detta!
Matte och husse fick baxa in mig, de blev nog lite skakade för de ringde Sörgårdskliniken i måndags och jag fick komma dit igår.
Nu har jag fått antibiotika, Ronaxan 3 ½ tablett i 56 dagar, precis likadant som efter det första återfallet, nu hoppas vi att det går vägen den här gången också. Lederna ska bli bra inom en vecka men tröttheten kan ta längre tid.
Fästingarna har börjat vakna, be era mattar och hussar att prova ut och ge er ordentligt fästingmedel, det kan vara så väldigt olika vad som är bäst för varje hund.
Det som är bäst på mig (minst fästingar) är Prac-tic, det är receptbelagt. Vi har provat ALLA sorter (vill ju inte ha borelia också) och om det hade funnits något som fungerar och är baserat på naturliga ingredienser hade det varit förnämligt, men de är helt verkningslösa på mig tyvärr.
Ha det bra alla vovvar, hoppas ni har det skönt i vårsolen, när ni fått fästingmedlet är det bara ormar att akta sig för!
VOFF från Loke!
Det var extra roligt att besöka årets trädgårdsmässa i Stockholm i år, eftersom våren har varit så försenad!
Nog kan man tänka sig att trädgårdsredskapen behöver tröjor för att klara sig!
Bellisen går ton i ton med mattans färger! Det fanns en hel del som var mer gulligt än praktiskt!
Gamla cyklar med blomkorgar har vi sett förut, men den här var extra rar, HELA cykeln och korgarna var målade i samma färg och mårbackapelargonierna sitter som gjutna!
Det fanns många, helt olika idéträdgårdar, den här var helt anslående tyckte jag! Tapeter, tyger, möbler, alla blommor, pyntgrejorna och till och med skorna var i svart och vitt med lite grönt! Den är INTE i min smak, jag vill inte ha den, men den tog mina ögon och jag kunde inte se mig mätt på den!
Prinsessan Irené, min favorittulpan! Den är milt orange med grålila strimmor och den DOFTAR!
En djungel var uppbyggd av tropiska växter av alla de slag. Nästan det enda som går att odla i ett normalt hem var väl orkidéerna.
En papegoja i den hängande regnskogen, den är inte riktig, men de hängande mossorna och de köttätande växterna var riktiga!
Otroligt söta, men tyvärr rymdes de inte i min budget!
De här, och så jätteklunsar som hette koifiskar var de enda levande inslagen, vad jag såg i alla fall.
Vad sägs om att ha en krokodilunge och hans mamma som välkomsthälsning vid ytterdörren? Nåja, det var kanske den självlysande bollen, kolsyresnön och den halva vintunnan som skulle säljas!
Som vanligt var det alldeles för mycket för att jag skulle hinna med allt. Lite shopping blev det i alla fall, 20 liljelökar, är inte säker på att det är madonnelökar i år heller, jag köpte först 10, men sen såg de helt olika på ett annat ställe så då köpte jag 10 till!
Ett slags planteringsbord, ungefär som ett bakbord med gummitassar, köpte jag för att slippa jorda ner hela min omgivning,
En lagerbuske och en Rosa Mundi slank ner i min kasse som ett impulsköp, vet inte var jag ska ha dem!
Till er som tycker att det är jobbigt med för mycket bilder kan jag säga att den här gången kom ni billigt undan, det här bara 12 av 64 bilder!
Det kan komma fler av dem en annan gång!
Nu är milda vindar på gång och jag är toppladdad för att börja riva i jorden! Hoppas att vi alla får en fin vårvecka nu!
Vi åkte iväg och skulle möta våren....men näe, till och med träden hade tjocktröjor på sig!
Vi besökte norra Tyskland den här tiden för två år sedan, då blommade massor av vårblommor, tulpaner, påsk- och pingstliljor och mahonia!
I år var det samma väder som hemma, flera minusgrader på nätterna och härlig sol på dagarna med några få +grader!
Men vi gjorde det som skulle göras, drack öl på uteservering, (höll på att frysa ihjäl) gick runt i stan och shoppade förstås!
På hotellet var det middag och underhållning på kvällen, för vissa fantommänniskor var det barhäng till sena natten!
Dit hörde inte vi, går man upp kl 02.45 på morgonen var det ganska skönt att komma i säng före 22.00!
Här är hotellet vi bodde på, som ni ser var det inte svårt att få plats på deras uteservering!
Men Loke då?
Jo, han var på Gläntans Hundhotell utanför Eksjö!
Vi lämnade honom förra fredagen, vi känner oss alltid så svekfulla och eländiga när vi ska lämna honom, men varenda gång blir vi lika snopna över hur glatt han följer med personalen där! Han går iväg utan att kasta ett enda öga efter sina gamla "föräldrar"!
I går hämtade vi honom, han var överlycklig och hade väldigt bråttom till bilen!
Vi fick veta hur ägarna rekryterade sin personal, de har alltid 2 unga flickor anställda, dels för att de själva inte ska behöva jobba 15 - 20 timmar om dygnet, dels för att de inte hinner med alla hundar när det är fullbelagt.
De tar emot praktikanter från 3 olika lantbruksskolor, av dem som praktiserar väljer de sen ut de allra bästa som får komma och jobba hos dem!
Någon gång har de anställt genom arbetsförmedlingen, hundvana var ett krav, men att mamma och pappa haft hund var absolut ingen hundvana tyckte de.
Hundvana var att läsa av en främmande hunds beteende och kunna agera därefter! De sa att läsa av olika djur får man lära sig på lantbruksskolorna, det var därför de gärna ville ha personal därifrån!
Vi är så glada att vi har Gläntan, att Loke trivs där och gärna vill åka dit! Bara det inte blir som med en äldre samojeddam vi träffade där, hon ville inte följa med hem, helst tyckte hon att husse kunde bo där också!
Hon är ofta där, men hennes husse sa att de hade inte råd att låta henne vara där så mycket som hon ville!
Visst kostar det pengar, men det är det värt när man vet att hunden är i goda och kompetenta händer!
Har hört rykten att sommaren kan vara på väg, är det sant tror ni?
Vi får se, hoppas att alla får en bra vecka!
För några veckor sedan såg jag en omplacering som gjorde mig både ledsen och beklämd.
Det var en ettårig hanhund som var för burdus mot ägarens barnbarn, de blev rädda!
Dessutom jagade han ägarens katter!
Är det någon av er som nån gång har träffat en ettårig hund som INTE är burdus?!
Har man skaffat sig en fyrbent familjemedlem så får man väl fostra den så att den passar in i den familj man har - eller tänker jag alldeles fel?
Hundar har inte alls svårt att förstå vad som är ömtåligt, att man måste vara rädd om den som är liten och hjälplös! Lika lätt förstår de sig på dem som vill ha lek och bus och allmänt kaos!
Det är bara det att någon vägleder dem!
Betydligt svårare är det att lära barn att umgås med hundar, antingen är de rädda eller också tror de att hundar är leksaker!
När vi skaffade Loke fick vi välja namn, det skulle vara något på L. Jag tänkte: spets- och urhund, vikingar och asagudar; Oden, Balder, Tor och LOKE!
Så blev det, inte tänkte jag på lokomotiv, inte det allra minsta!
Vi lärde oss nya ord och uttryck, "stollatimmen", "stollavarv" osv!
Tänk er en kattunge som väger 30 kg och ger järnet! Det var så det blev!
På bilden nedanför är Loke 7 månader och bebisen drygt 8 månader.
Föräldrarna la bebisflickan på en filt, Loke blev nyfiken och la sig försiktigt framför henne och gav henne en liten slick, bebisen förstod att det var så man hälsar på hundar och gav en slick tillbaka! Just då tog flickans pappa bilden!
Jag för min del var förstås vettförskrämd att lokomotivet Loke skulle springa rakt över den lilla, men det gjorde han inte!
Vid jultiden det året började den lilla flickan gå, mycket vingligt och osäkert! Hon hade en napp fastsatt på klänningen, Loke ville så oändligt gärna smaka på den, men fattade att om han bara nuddade den lilla så skulle hon ramla omkull! Han gick efter henne, på sidan av henne och baklänges framför henne, men han vågade inte ta nappen!
Om jag hade satt en napp på min klänning så hade lokomotivet Loke hoppat upp och ryckt ifrån mig den på en halv sekund!
Åren har gått, många barn har hälsat på, Loke har förstått att de som är lugna och försiktiga ska ha lugna och försiktiga lekar, hitta godis i stora björken och liknande.
Men kommer det ett gäng pojkar i 10-årsåldern då blir det annat! Han greppar en leksak , hoppar och springer runt som en jättekatt, -Kom och jaga mig, försök att ta leksaken!
Där går gränsen, jaga honom får de, men jag låter aldrig ett barn kampa eller brottas med honom. Loke tycker att det är vansinnigt roligt, hans bett och nafsningar blir lätt hårdare och hårdare, jag kan stoppa honom, men det är inte alls säkert att ett barn kan.
Samma hund och samma flicka, 5 år senare!
Ja det har gått bra i alla år, men jag påstår att det är för att jag alltid övervakat, styrt och förklarat hela tiden!
Tyvärr kan det gå illa också, en gammal hund som är trött och kanske har ont, ligger och sover på gräset, plötsligt springer en 2-årigt flicka fram och ramlar över hunden, hon blev biten i ansiktet och händerna när hon försökte skydda sig. Det hände i vår lilla by, hunden avlivades, jag har inga synpunkter på det, men varför inte se till att hunden hade fått vara ifred?
För 2 år sedan drabbades Loke av ett återfall i anaplasma (fästingsjukdom), han fick gå alldeles för länge med det, vi fattade ju inte vad det var. Han haltade i olika ben av och till, blev tröttare och tröttare, men framför allt grinig!
Vi blir griniga och tål inte så mycket av lite huvudvärk, vem vet hur ont han hade då! Den tiden höll jag barnen ifrån honom, man vet aldrig vad som kan hända och det är konstigt nog alltid hundens fel när det går snett!
Både barn och hundar är en stor glädje för många av oss, framför allt är de oftast en stor glädje för varandra!
Tänk alla som växt upp med hundar i sin närhet, att alltid ha en vän som ger tröst och trygghet, det önskar jag att många barn får uppleva!
Det är nog mitt fel att våren vägrar komma till oss i år!
Vintergäck på månadens bild, hej och hå, patetiskt att försöka locka fram våren med en bild!
Så här ser den krassa verkligheten ut här, försök att hitta några vintergäck eller snödroppar här den som kan!
Ännu värre var bilden till februari, en hund som glatt dricker vatten ur den porlande vårfloden i bäcken!
Bilden nedanför är tagen på samma ställe, men inte porlar det det allra minsta, bottenfruset kan jag nästan tänka mig!
Idag var det -18,5 grader kallt, men det har slutat att blåsa och snöa nu.
Förr hette det ryssväder när det snöade och blåste från öster, dag efter dag, numera kallas det snökanoner.
Vi har haft en kanon stationerad i Östersjön några dagar, den har effektivt hejdat våren och ställt till det för oss på olika sätt!
Det här är utsikten från vårt köksfönster för ett par dagar sen, en lastbil i diket, två bärgningsbilar och en blixtinkallad väghyvel som vräkte ut sand. Det gick inte ens att gå i backen så halt var det!
Aprils månadsbild kommer att bli en inomhusbild, vi får se om det hjälper, jag vågar inte provocera vädermakterna fler gånger nu!
Trevlig helg till er alla, solen skiner i alla fall!
Det är absolut inget fel på vintern, jag menar inte så, för hundar med min päls är den helt idealisk!
Nu skiner solen, idag var det bara 10 grader kallt och matte sa att träd och buskar var fulla med diamanter, inte illa så här utanför en liten landsortsby!
Det var en förträfflig skare på snön också, både hundar och mattar med lite trivselvikt kunde trippa iväg som älvor över mossarna!
Men det hjälps inte, det är en annan tid på väg, den har också sina ljusglimtar!
Tänk bara att komma hem, trött och varm, från morgonpromenaden och få lägga sig på den svala och skuggiga balkongen! Balkongdörren står öppen hela dagarna och jag har full koll på hela framsidan! Så här års ser jag den bara genom fönstren!
En annan fantastisk sak med sommaren är att jag får åka på semester med husse och matte! Det är väldigt spännande, man träffar alltid på många trevliga hundar! Men sån tur som jag hade förra sommaren får jag väl aldrig mer!
Jag gillar alla hundflickor, men det är klart att eurasierflickor är något alldeles extra det får ni förstå!
Jag trodde helt klart att jag drömde när jag låg och sov på verandan i stugan vi hyrde, det kom TRE eurasierflickor trippande på vägen till vår stuga! Ni förstår vilken lycka, de var så snälla och vackra!
Så ni ser, det är underbart ute nu, men det är fina tider som väntar framöver!
Var nu riktigt rädda om era hussar och mattar ett tag till, ryck inte i kopplet, det är is på marken och de bryter armar och ben av sig direkt när de ramlar! Det har något att göra med att de bara går på baktassarna, de får så dålig balans då.
Om de gör det blir det slut på alla långa och äventyrliga promenader och det vill vi förstås inte!
Hej alla vovvar, nu är jag här igen!
Jag har varit tvungen att släppa fram matte till datorn ett par gånger, hon blir lite ledsen annars!
Här har solen lyst på oss, mer eller mindre varje dag, Sunna och jag har lekt många gånger sen sist, livet är härligt!
Sunna är så blixtrande snabb och energisk så jag är tvungen att vila lite då och då, men roligt har vi!
Som ni kanske ser har jag varit och klippt mig, min päls var alldeles för varm att ha inne, matte och husse tycker synd om mig när jag ligger framför brasan och flämtar. Där är jag naturligtvis tvungen att ligga, jag måste alltid vara där de är!
Efter klippningen förra måndagen hände det en annan sak, vi gick till veterinären, ja det var inte alls så farligt som det låter, jag skulle bara vägas!
Jag har fått ett nytt foder, jag har ätit lightfoder förut ibland och hållt på att hungra ihjäl, den här gången var det ett rent bantningsfoder, jättegott och mättande! Det allra bästa med det är att jag får precis lika mycket som förut!
Efter 4 veckor skulle jag vägas, jag hade gått ner 1,2 kg! Det låter inte mycket på 4 veckor men matte och husse var jätteglada, de sa att det lika gärna kunde ha vart 1,2 kg +, man vet aldrig med mig!
Våra fina fåglar har fortsatt att flyga in i fönstren, både matte och jag blir så ledsna när det pangar i fönstret, jag gnäller och skäller och så springer vi ut och försöker rädda den stackaren!
Ibland lyckas det inte och matte gjorde rovfågelsiluetter i svart plast och satte i de 2 mest utsatta fönstren, i uterummet har vi 3 siluetter och där flyger aldrig några fåglar in!
Men, men, de fortsatte att flyga in!
Dumma, dumma matte, minsta lilla talgoxe vet att sparvhök som flyger uppåt är mätt och helt ofarlig, en sparvhök som flyger neråt är fullständigt livsfarlig!
Så här ska det vara, ingen fågel skulle drömma om att möta sparvhöken i fönstret!
Matte hade ett farligt jobb att skrapa bort hökarna som flög uppåt och göra nya, men nu är det frid och fröjd här!
Våren låter vänta på sig, på dagarna är det +grader, jag drar in massor med sand och lera, men på nätterna är det - grader så det dröjer nog ett tag till innan vårblommorna är här!
Hoppas att ni får en fin vecka, ta väl hand om era hussar och mattar!
Idag har jag bakat, två sorter som jag aldrig bakat förr!
Det första var skånska pepparkakor, om det är någon som inte vet, så är det mjuka bröd, som är som små tekakor och smakar pepparkaka!
Hela köket doftade jul och advent, men Loke var inte alls särskilt imponerad, det är saffran som är hans juldoft!
Man kan bre lite smör och lägga mögelost på dem men jag tycker att det blir lite för mycket av det goda då, bäst är ett par skivor mild brieost på!
Här har vi nästa bak, pitepojkar!
En härlig doft av lakrits spreds när jag gjorde degen! Egentligen är jag inte så förtjust i lakrits, men den här smaken kommer från anis, den känns godare och lättare på något vis!
Loke fick tyvärr ta en utvisning från köket, han blev totalt bedårad av pitepojkarna, har inte sett maken till tigghund, det slog lussekatter utan vidare!
Tack till Baronen, för receptet, vi tyckte också att de var jättegoda!
Hoppas solen fortsätter att skina på alla som provar skidspåren ute, annars finns det ju mycket skidor i TV:n att titta på!
Trevlig helg!
Jag blir så trött på hundägare som har hundar som de inte orkar hantera!
Alla hundar , då menar jag verkligen ALLA, har något som gör att man kan tycka om dem och tycka att de är fina!
Kanske inte det mest uppenbara som ett vackert uttryck, en snygg päls och kropp, eller att den är glad och busig mot alla till exempel.
Se bara på en ouppfostrad, odräglig dvärghund som sover på sidenkuddar och äter strimlad oxfilé till middag och har sin garderob fylld med moderiktiga kläder och smycken! Visst kan hon ha en ljuvlig glimt i sina ögon som talar om att hon minsann inte är främmande för nånting, varken råttjakt eller gräva upp rosenrabatterna!
Eller, som den "största" hunden jag träffat i hela mitt liv, en vanlig brun/svart korthårig tax, likadan som min mormor hade!
Det var för många år sedan, vi var på torget i Innsbruck, den stora sevärdheten där skulle vara "Det Gyllene Taket" ett av taken där var gjort i rent guld!
Det var ett myllrande folkliv på detta torg, helt plötsligt fick jag se en tax som promenerade omkring helt ensam, jag följde honom länge där vi satt på en soffa och tittade. Han var lugn och avslappnad, men med rak nacke och hög svans, och INGEN, varken människor eller andra hundar behövde tvivla en enda sekund på att det var han som ÄGDE torget där det gyllene taket fanns!
Vilken självklar pondus, vilket kraftfullt lugn han utstrålade, jag glömmer honom aldrig!
Det viktiga kan vara att den lilla, lilla hunden ELLER den stora, stora hunden har en energi som tilltalar eller stämmer med oss, det kan vara att hans/hennes ansikte och ögon pratar med oss, kort sagt, vi får kontakt, det är det som är det allra finaste med en hund!
Sen är det väl så att jag vill göra saker tillsammans med min hund, vara ute med hunden lös i alla väder, träna, spåra, åka iväg på olika saker osv. Det måste alltså vara en oöm och hyfsat väluppfostrad hund som inte har jaktlust!
Finge jag bara välja ut 10 hundar av alla dem 100-tals jag kan tänka mig att ha, så skulle det bli 3 spetsraser och de andra 7 olika bruksraser!
Många härliga rottweiler har jag lärt känna, mest på hundklubben förstås, de har ett sätt som jag gillar, arbetsvilliga, starka och hittar alltid på anledningar till att busa och vara glada! En del hanhundar har kommit dit för att de har haft problem med andra hanhundar, men det har aldrig varit några stora bekymmer med det! Vore jag 20 år yngre och hade en styrka som en gladiator skulle jag gärna vilja ha en rottweilerpojke!
På hundutställningar sätter man sig gärna bredvid den egna rasen för att vänta på sin tur, har man hanhundar är det lugnast, de känner igen de andra killarna i sin ras om man har varit med ett tag! Men det gäller att se upp vad som finns bredvid, alla är nya och ovana nån gång!
En gång hamnade vi bredvid rottweilarna, en av dem var bara 10 månader och stor som en kalv, helt otroligt biffig trots sin låga ålder!
En släkting till Loke satt framför oss, han var ytterst väluppfostrad, aldrig att han skulle få för sig att bråka med någon....men när hans matte vände bort huvudet lyfte han blixtsnabbt på överläppen, visade alla sina tänder och sa till rottweilern: -Passa dig väldigt noga din j---l!
Gode värld, nu smäller det, tänkte jag, men inte!
Rottweilerpojken la huvudet på sned med ett brett leende, viftade på hela bakdelen och undrade om de inte skulle leka lite!
Änglasnäll var han, den store klunsen!
Änglasnäll är INTE den nya hunden som flyttat till vår by! Det är en rottweilerhane, väldigt stor och ovanligt ljus i färgen tycker jag!
En tidig, ganska mörk morgon gick Loke ock jag vår vanliga väg ner mot fotbollsplanerna, på långt håll såg jag Suddi, Lokes bästa kompis, och hans matte komma, Loke och jag blev glada för både Suddi och hans matte är jättetrevliga! När de kom till biljettkuren stannade de och gick nästan bakom den, jag böjde mig och tänkte släppa Loke lös så att de skulle få leka, men....vad STOR Suddi är och så ledsen hans matte ser ut???
Tack och lov hejdade jag mig, matten ropade: -Är det en hane? Han tycker inte om hanar! Hennes hund började bråka och hon virade kopplet runt en stolpe!
Jaha, det meddelandet uppfattade jag med en gång, klev ut på en åker ca 30 m, satte Loke och väntade att hon skulle gå förbi på vägen.
Det gjorde hon inte, hon gick tillbaka en bit, ut på en mosse på andra sidan vägen, gick en vid båge, säker 200 m, förbi oss, hennes hund bråkade hela tiden! Kan inte alls påstå att Loke var tyst och snäll men han satt i alla fall kvar med slakt koppel, det fick duga för min del.
Nu måste jag vara rädd när jag går ut och jag kan inte släppa Loke lös lika mycket som förut, men framför allt, vilket liv har den här hunden?
De flesta promenader som han får är inte längre än 2 - 300 m, hur ska han bli av med all sin energi, det är så synd om honom!
Det är också väldigt synd om hans matte, hon älskar säkert sin hund lika mycket som vi andra men hon har två mycket små barn att ta hand om också!
Idag gick det inte att lägga in någon bild i texten så jag petade in dagens bild överst i stället!
Hoppas att de flesta vovvar får springa runt och rulla sig i härlig snö, ha det så bra alla, både två- och fyrbenta!
Hej alla vovsingar!
Husse och jag har varit gräsänklingar ett par dagar! Det har gått riktigt bra trots att husse inte är jättebra på det viktigaste i livet - MATEN!
Jag förstod att det var nånting på gång när matte ställde fram en stor väska, det var inte hundväskan så jag anade ugglor i mossen med en gång!
Mycket riktigt, husse skjutsade henne till tåget och så var hon borta!
För mer än en månad sen var det nånting som kallas för jul, då får man paket om man varit snäll, då fick matte biljetter till Jerry Williams Farewell show, hon blev jätteglad och hennes syster skulle följa med!
Nu är det så att jag går på ett bantningsprogram, jag ska med hjälp av ett bantningsfoder gå ner X kg på 12 veckor! Det är helt OK för min del, jag får mer mat än förut och det är jättegott! Enda nackdelen är att jag inte får någon ost längre, jag får 10 bitar av bantningsfodret när det är ostdags, det tas från dagens matranson, lite grann småaktigt kan jag nog tycka! Men husse fixade detta på bästa sätt, matte hade skrivit allt om maten!
Husse får man ta med på en annan sorts morgonpromenad än matte, matte vill ha skog, blommor, sjö och bäckar, husse vill ha människor att prata med så det blir lite skillnad! Jag tog honom till Gubbdagiset, det är klubbhuset vid fotbollsplan, det är fyra man som brukar pyssla om allt där nere och vid 9.00 och 11.00 är det kaffe för alla gubbar i vår by som vill och kan komma! Jag var med inne en stund men sen fick jag springa lös på de olika planerna där!
Matte och hennes syster var i Stockholm, de var på Cirkus och såg på Jerka på kvällen och sen var det nånting som kallas shopping nästa dag. Matte hade tänkt fotografera Showen, men man fick inte använda blixt där och hon var alldeles för klantig för att klara av att få bort den. Efter pausen kom hon på att hon kunde spela in med kameran i stället, hon spelade in några småfilmer men tro inte att hon klarar av att få in någon av dem här! Hon har hittat en bild på nätet som hon vill att jag ska sätta in, så det gör jag väl då!
När matte kom hem på kvällen hade de köpt med sig pizza, jag var överlycklig att hon kom tillbaka och så pizza på köpet!
Under nuvarande omständigheter var jag inte helt säker på att jag skulle få något, matte äter alltid Blecko, det kvittar mig totalt, vem vill äta räkor och champinjoner? Husse brukar ta Kebabpizza, ursäkta, jag dreglar visst lite, men tala om läckerheter!
Nu hade husse tagit en med strimlad skinka på för att inte fresta ihjäl mig totalt! Och kan ni tänka er, jag fick faktiskt en skål med pizzabitar bara för att matte varit borta!
Kan inte låta bli att tänka på den gamla goda tiden när jag var utställningshund, när jag vann brukade jag få en barnpizza Kebab, alldeles för mig själv, så är det inte längre tyvärr.
Men jag vet att det är för att jag ska få vara frisk så att matte och husse får behålla mig längre!
Nu är allt som vanligt igen, i morgon har de lovat lite snö, det ser jag fram emot, nästan allt är borta här!
Hoppas att alla vovvar får en fin vecka och var rädd om era hussar och mattar, är de borta saknar man dom, det är inte alls roligt när de åker på egna äventyr!
Just nu är det är det underbart vackert ute, solen har viftat undan morgondiset och lyser på snöiga grenar och träd, temperaturen har klättrat uppåt, det är bara -11 nu!
Härinne är det inte riktigt lika trevligt, jag har fått ryggskott (tror jag), jag kan stå och gå hjälpligt! Ligga går bra, men inte sitta. Sätter jag mig mer än några minuter känns det som om ryggen har gått av, inte roligt alls!
All den tid jag brukar tillbringa vid datorn är inskränkt till ett minimum just nu, det är därför jag varit borta härifrån några dagar. TV-tittande är en plågsam aktivitet men läsa går tack och lov att göra liggande! Idag tycker jag väl att det börjar bli en aning bättre i alla fall, eller om det kanske är så att jag börjat lära mig att hantera situationen.
Nej, nu får det vara slut på gnället för idag för jag vet att många har det mycket, mycket värre, jag kan ju både stå och gå!
Trevlig helg önskar jag till er alla, både två- och fyrbenta!
Idag fyller jag åtta år!
Då går man in i veteranklass om man är hund, med människor dröjer det mycket längre!
På bilden ovanför är jag bara 6½ vecka gammal, det är Ulla-Carin på kennel Foxfire som tagit den bilden.
Min födsel var ganska dramatisk, jag hade en bror men han klarade sig inte och min mamma var tvungen att åka till djursjukhuset. På vägen dit föddes jag i en volvokombi!
Min mamma orkade inte ta hand om mig just då men som tur var åkte inte Ulla-Carin ensam utan Linda var med! Hon stoppade mig i sin BH så att jag slapp att frysa ihjäl!
Kan berätta att min mamma blev helt bra och fortfarande lever!
När jag återsåg Linda var jag åtta månader och vägde nästan 30 kg så jag inte fick värma mig i hennes BH längre!
Här kommer det några bilder från min valptid:
Här är jag ungefär 4 veckor, matte och husse var och hälsade på mig! Eftersom jag var ensam valp var det många som lekte med mig och pysslade om mig, Här är jag med Vegas, han var 9 månader och den som lekte med mig mest! Min mamma är den mörka hunden längst bort.
8 veckor.
När jag kom hem var det massor av snö, husse skottade upp gångar som jag kunde gå i, Jag hade ingen päls på magen så matte trodde att jag skulle bli sjuk när jag låg och sov i snön! Hon förstod inte att snö är det bästa jag vet!
Drygt 9 veckor, snön börjar smälta och jag började växa i min sele!
10 veckor och fullt ös!
Nästan 4 månader. Trädgrenar och vedklampar var favoritleksaker!
Drygt 5 månader och vägrade blankt att ha midsommarkrans på huvudet, runt halsen fick gå en liten stund!
Men tiden har gått, alldeles för fort, säger matte och nu är jag åtta år!
Paket har jag fått, jag öppnade det själv, det var ett Dog Domino!
Det är en platta där det finns godis inuti. Men för att komma åt det måste man flytta på plattor och ploppar annars får man ingenting!
Det syns att jag dreglade lite, men jag klarade faktiskt alla 9 gömmorna på under 10 minuter! Matte tyckte att det var jättebra, man är tvungen att kombinera nos och tassarbete rätt annars går det inte!
Jag sparade det bästa till sist!
Här ligger jag och väntar på VARSÅGOD!
Det är min tårta som är gjord på potatis/morötter/leverpastejmos, har 8 goda ljus och är garnerad med dentastixstjärnor!
Hoppas att alla andra vovvar också får något extra till helgen, fast det kanske inte är födelsedag!
DUNK!!!
Loke skäller till och gråter sen, mitt hjärta snörps ihop och vi går skyndsamt ut för att se vad som hänt!
Jodå, precis det vi befarade, det ligger en liten stackare på marken nära julgranen!
Den här sprattlade lite när jag lyfte upp den och hoppet om en lycklig utgång på kraschen steg hos mig.
Förr tog jag in de omtöcknade fåglarna och gav den några vattendroppar, då brukade de pigga på sig efter en stund. Nu lägger jag dem i blomlådan vid fönstret ute så att de är lite skyddade, ställer ett fat med vatten under och väntar på att de ska återhämta sig. Det blir lite lugnare för dem då, än om jag skulle ta in dem, inbillar jag mig.
På uterummets fönster har jag klistrat rovfågelsiluetter, där är det ytterst sällan någon flyger in i rutan, men man kanske inte klistrar upp bilder så gärna på de vanliga fönstren. Jag har haft en liten adventstake tänd hela dagarna för att de ska se att det inte går att flyga rakt in, lite har det nog hjälpt.
Den här domherren satt nog i blomlådan i tre kvart ungefär, han rörde sig lite då och då. Efter en halvtimme gick jag ut för att se om han gick med på en fotografering och det gjorde han!
Han rörde på huvudet men gjorde inga försök att flyga iväg! Jag tog ett par bilder och gick in och förde över dem till datorn.
Då, när jag fick se spegelbilden i fönstret förstår jag hur lätt det är för fåglarna att ta miste, de tror ju att det bara är att susa vidare, glasfönster är ju inget som finns naturligt ute i skogen!
Det här fönstret är extra lurigt också, rummet innanför går rakt igenom huset och det är stora fönster på andra sidan också!
Visst är han vacker, jag kan berätta att han förmodligen förenades med sin flock, de var 8 stycken. Vi har ingen nästan ingen snö här, någon plusgrad och gott om om mat så jag hoppas att han klarar de närmsta dygnen också!
Loke hälsar till er alla och önskar ett GOTT NYTT ÅR!
Tyvärr är han inte hemma hos oss, han är på Gläntans hundhotell för att fira nyår på hundars vis!
I vår lilla by är många människor helt galna med fyrverkerier, det är ju inte bara våra husdjur som far illa, tänk på alla vilda djur som blir halvt ihjälskrämda!
Många nyårsaftnar har jag tillbringat i källaren under ett bord tillsammans med en rädd hund och ett glas bubbel!
Om vi varit borta har han alltid fått följa med, nerdrogad för att mildra allt oväsen.
Förra året var det första gången vi lämnade bort honom på hundhotell, det gick jättebra, en välsignelse för både honom och oss!
Loke är mycket familjebunden, följer oss som en skugga och kollar alltid upp så han vet var vi är. Hans ras ska vara avvaktande mot främlingar, han är inte som en glad labrador som vill hälsa på alla!
Men ändå....när ägaren till hundhotellet lockade på honom fick han jättebråttom, när jag gav honom kopplet följde han glatt med utan att för ett ögonblick titta efter vart husse och matte tog vägen!
Det är så skönt att veta att han har det bra, många hundar att titta på, egen uteplats och nyårssupé på kvällen!
Ha det så bra alla, önskar er en festlig kväll, helst utan fyrverkerier!
• Träffa nya hundvänner!
• Ladda upp bilder!
• Delta i diskussionerna!
Bli medlem »