Ända sedan barnsben har jag fascinerats av handarbete. 

Jag heter Agneta Byers och bor i Vaxholm. Mitt efternamn är amerikanskt och uttalas därför ”Bajers”. Igenkännande för mig är att jag alltid har stickningen med mig, på båten, bussen, restaurangen, flyget, tåget, bion, ibland till och med i sängen, ”bara ett varv till” är min filosofi! Uppvuxen i en kreativ och konstnärlig familj har jag och mina syskon alltid fått uppmuntran i vårt skapande. Jag tror på att ge skapandet plats och uppmuntran, och avsett hur man håller en penna kan resultatet bli bra! Som barn tillbringade jag och mina syskon mycket tid hos vår mormor och morfar i Bålsta och i Furudal. De har haft en stor betydelse i mitt liv och präglat stora delar av min barndom.
 Å, vad jag kan sakna min kära mormor och morfar som båda gått bort. Min mormor föddes i Furudal i Ore socken, Rättviks kommun i Dalarna. Utöver hennes fantastiska matlagning och bakning så behärskade hon också många olika handarbetstekniker. Hon sydde lampskärmar, kläder och gardiner. Stickade, virkade, vävde mattor, broderade och knypplade. Det var ständigt ett eller flera handarbeten på gång. Alla barnbarnen försågs med hemstickade vantar, sockor, mössor och halsdukar. Mormor är min förebild i mångt och mycket. Hon var en kvinna med ett mycket stort hjärta! Genom att hålla kurser i bl.a. tvåändsstickning bidrar jag med att föra traditionen och kunskapen vidare. Jag brinner för bevarandet av alla hantverksyrken. Det känns viktigt att kunskap och tradition inte försvinner med vår generation. Att sticka Lovikkavantar ligger mig varmt om hjärtat. Jag har starka minnen från när jag var liten och lekte ute i snön med mina lekkamrater, alla hade hemstickade Lovikkavantar. Ingenting värmer så bra som Lovikkavantar! Jag minns hur snön fastnade i vantarna och bildade klumpar. Minns också doften av våta lovikkavantar som låg på tork vid den vedeldade spisen efter dagens lek. Ibland kunde man inte gå ut och leka igen, för man hade inga torra vantar att ta på!