Bara ett par månader gamla bebisen Lion vilar tryggt i Nano Omars famn och tätt intill sig har han sambon Frida.
Utan henne hade han med största sannolikhet inte befunnit sig där han är i dag.
– Jag är så glad över att jag lyckades lämna mitt gamla liv. Om jag inte hade träffat Frida är risken ganska stor att jag varit kvar där fortfarande. Hennes stöd och starka kärlek fick mig att kämpa och tro på framtiden, berättar Nano.
Ibland händer det fortfarande att han får nypa sig i armen för att förstå att det faktiskt är sant att han är förlovad sedan nio år tillbaka och far till fyra barn.
– Att bli pappa är det bästa jag varit med om i livet. Jag vill verkligen ösa kärlek och omtänksamhet på mina barn, de får alltid kramar och pussar innan de går och lägger sig varje kväll. Jag är så otroligt tacksam och glad och vill alltid finnas här för dem. Att vara den förälder som mina egna föräldrar aldrig varit för mig och mina syskon.
Nano har två systrar och en bror – och i syskonskaran har tre av fyra suttit i fängelse efter sin tuffa uppväxt. En av dem är han själv.
Fem fosterhem
Redan i andra klass blev Nano avstängd från skolan på grund av anpassningsproblem. Han säger att det var ett behov av uppmärksamhet som gjorde honom till klassens clown och ett problembarn.
– Jag blev inte sedd hemma och ville bli det någonstans. Jag uppträdde stökigt väldigt tidigt, hamnade i slagsmål och … ja, jag mådde inte särskilt bra. Det fungerade inget vidare hos oss, föräldrarna hade svårt att ta hand om oss syskon.
Lillebror blev skickad till internat när han bara var sju år och innan Nano hunnit fylla tio hamnade han hos sin första fosterfamilj.
– Jag fick flytta runt bland totalt fem olika fosterhem. På de fyra första trivdes jag inte alls och blev inte särskilt bra behandlad. På ett ställe blev jag inlåst på rummet med igenspikade fönster och det kändes verkligen att de bara tagit emot mig för pengarnas skull.
– Det var först när jag som tolvåring hamnade hos en familj på Gotland som jag fick kärlek och verklig omtanke. Där stannade jag ett helt år och min riktiga mamma kom och hälsade på mig ungefär en gång i månaden. Första gången hade hon med sig en present, min första synt. Sedan dess har jag aldrig tvivlat över vad jag skulle viga mitt liv åt – att skapa musik.
Med den nya klaviaturen började Nano komponera egna melodier i sitt pojkrum som han sedan spelade in på en kassettbandspelare med inbyggd mikrofon.
I fängelse som 18-åring
Efter tiden på Gotland flyttade Nano tillbaka till familjen i Stockholm med hoppet om en nystart. Men hemma var allt som vanligt och han föll direkt tillbaka till sitt gamla mönster i fel sällskap.
Därför blev det till slut en ny flytt, den gången till ett HVB-boende i Bergsjön, Hudiksvall, där Nano blev kvar i tre år. Han fick behålla sin synt, skrev låtar och skötte sig på ett bra sätt.
Problemet var att när Nano återvände igen till sitt föräldrahem blev det samma visa … fast ännu värre.
– Jag började dricka mycket alkohol och sedan också ta ganska tunga droger. För att finansiera missbruket kom jag in på den kriminella banan och åkte i fängelse första gången då jag bara var 18 år.
Nano kämpade emot men satt fast i den onda cirkeln.
– Jag dömdes till sammanlagt fyra olika fängelsestraff på mellan åtta och tio månader från jag var 18 till 22 år. Varje gång jag släpptes ut var jag snabbt tillbaka i samma umgängeskrets och begick nya brott. Klart att det var
avskräckande att sitta inlåst bakom galler, men jag var en vilsen själ som inte fick någon hjälp eller stöttning någonstans ifrån.
Mellan två domar träffade Nano Frida och de inledde den relation som skulle bli hans räddning. 21 år gammal blev han för sista gången dömd till fängelse – och i samma veva kom beskedet att flickvännen var gravid.
– Vår äldsta dotter Elvira var tre månader då jag släpptes ut. Jag hade lovat Frida att jag direkt skulle sluta med min livsstil med missbruk och kriminalitet. Hon trodde på mig och det hade jag bestämt mig för att hålla. Familjen var allra viktigast och den ville jag inte förstöra. Vår dotter skulle inte ha det som jag under min uppväxt, det vore min värsta mardröm.
Föreläser för unga
Den här gången bröt Nano med alla sina gamla vänner i “fel kretsar” och idag har han i stort sett bara kompisar inom musiken.
– Drogerna var det länge sedan jag slutade med och jag har varit nykter i över två års tid. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte tagit den här chansen och Frida har varit helt underbar mot mig. Jag är så otroligt glad att jag träffade henne, en riktig guldkvinna.
Samtidigt har Nano lagt hela sin själ på musiken och vågar i texterna vara väldigt personlig och självutlämnande. Låten Perfect Melody handlar om uppväxten med alla fosterhem och att tiden på Gotland blev som ett slags vändpunkt.
Den har spelats fem miljoner gånger på Spotify och bidragit till att Nano kan livnära sig på sin älskade musik. Nano har dessutom varit ute och föreläst en del om sin uppväxt, både för lite yngre och äldre barn i olika skolor.
– Jag vill dra nytta av mina erfarenheter och att sprida kunskap. Jag poängterar för ungdomarna att man faktiskt kan förändra sig, att det aldrig är för sent. Pratar även om att man ska sluta drömma och istället skaffa mål att jobba hårt för att uppnå.
Ett av dem för Nano var att delta i Melodifestivalen, även om han egentligen är lite skeptisk till tävlandet.
– Jag gillar att tävla och vill alltid vinna. Men det är ju egentligen svårt just i musik. Hemma blir det både tv-spelet Fifa och kortspel med sexårige sonen. Han är faktiskt väldigt duktig och kan vinna även då jag kör för fullt.
