Sten och Bodil firar guldbröllop – tack vare en gräsklippare: “Det var som en uppenbarelse”

Gräsmattan i radhusområdet är inte lika stor som den som deras föräldrar hade i Miatorp i Helsingborg på 1960-talet men annars är det mesta sig likt.

Bodil går nu liksom då fram och tillbaka över den gröna plätten med en gräsklippare framför sig medan Sten står på andra sidan häcken och tittar på henne.

Nu liksom då är det en manuell gräsklippare, en så ­kallad handjagare, som gäller.

– Vår gräsmatta är så liten att man skulle ha kunnat klippa den med en nagelsax, säger Sten med ett skratt.

Men bilden ljuger.

– Ja, numera är det Sten som klipper gräset. Det har jag inte behövt göra sedan vi träffades, säger Bodil och ler mot sin man.

Vi är hemma hos Bodil och Sten Wolt i Rydebäck söder om Helsingborg. Här har de bott sedan 1975. De har hunnit fylla 72 respektive 74 år och förra året firade de guldbröllop.

Man kan säga att allt egentligen började med en gräsklippare. Den har en central roll i deras liv och i deras långa äktenskap.

– Det var sommaren 1966 och jag hade precis tagit realen. En varm dag i juni klippte jag gräset i mina föräldrars trädgård i bara en bikini, berättar Bodil.

Några månader tidigare hade Glumslövsgrabben Sten flyttat in i villaområdet tillsammans med sina föräldrar och sin lillasyster. De båda familjernas trädgårdar gränsade till varandra och han kunde inte undgå att se den söta 17-åriga blondinen i sin blommiga bikini.

– Det var som en uppenbarelse. Jag stod och tittade på henne en stund, men eftersom det riskerade att bli pinsamt gick jag och hämtade mina föräldrars gräsklippare för att ha en anledning att vara i vår trädgård, berättar han.

Kände sig smickrad

Medan de klippte gräset på var sin sida om häcken som skiljde deras föräldrars trädgårdar åt kikade han då och då försiktigt på henne.

– Jag var medveten om att han tittade på mig och kände mig lite smickrad eftersom jag tyckte han var snygg. Men jag har inget minne av att vi sa något till varandra då. Det var vi nog båda för blyga för, säger hon.

Egentligen var det inte självklart att det skulle bli de två. Bodil hängde på den tiden med modsen, hon lyssnade på Tages och Beatles och gick på rockklubben Zeptett i Helsingborg.

Den två år äldre Sten tillhörde det andra lägret. Han jobbade som snickare, lyssnade på Elvis Presley, hade brylkräm i håret och kammade såväl “tuppkam” som “ankstjärt”.

Men så en kväll några veckor efter det första mötet med gräsklipparna gick Bodil, mot sin vana, till Sundspärlan i Helsingborg för att dansa.

– Det var egentligen uträknat för att jag skulle träffa honom eftersom jag visste att han brukade gå dit. Jag gick dit tillsammans med hans lillasyster Leni.

När de träffades på nytt tog Sten tillfället i akt och bjöd upp henne.

– Där sa det klick och vi blev tillsammans efter den kvällen, minns Bodil.

Höll bara en månad

Men deras förhållande höll bara en månad. Sedan gjorde Sten slut.

– Det var kutym i det gänget i Glumslöv som jag umgicks med att man bara var tillsammans med en tjej i en månad, oavsett hur mycket man tyckte om henne, berättar han.

– Självklart blev jag ledsen när Sten bröt vårt förhållande. Men du var väl inte mogen och inte förståndigare än så på den tiden, säger Bodil och lägger sin hand på sin mans knä när vi satt oss i deras inglasade uterum efter gräsklippningen.

Trots att förhållandet var slut träffades de ofta. De bodde ju grannar och Bodil blev kompis med Stens lillasyster Leni. Hon lärde även känna Stens föräldrar.

Men romantiken mellan dem tog ett uppehåll på nästan ett år. Fram till den 17 juni 1967.

– Den kvällen var vi båda på ett dansställe vid Kronborg i Helsingör som var populärt bland ungdomar från Helsingborg. Efter den kvällen har vi varit oskiljaktiga, säger Bodil.

Ett år senare, på midsommarafton 1968, förlovade de sig på Parapeten i Helsingborg.

– Det kostade vi på oss eftersom vi skulle förlova oss. Vi var där tillsammans med ett annat par som också förlovade sig den kvällen och det roliga är att de flyttade hit till Rydebäck ungefär samtidigt med oss och de är liksom vi fortfarande ett par, säger Bodil med ett leende.

Men trots att Bodil och Sten var förlovade fortsatte de att bo kvar som grannar hemma hos sina respektive föräldrar.

– Det var jättesvårt för ungdomar att hitta lägenheter på den tiden, minns Sten.

Det var först 1970, sedan Bodil blivit gravid med deras son Magnus, som situationen löste sig. I maj samma år gifte de sig.

– Jag bodde hos mina föräldrar till Magnus föddes i augusti. Tre månader senare flyttade vi till vårt första gemensamma hem – en lägenhet som vi fick tack vare att min farbror var fastighetsskötare där. Den var bara på 49 kvadratmeter men vi stortrivdes.

Fem år senare flyttade de med sin lille son till det då nybyggda radhusområdet i Rydebäck och där har de stannat sedan dess.

– Vi bor alla kvar i Rydebäck. Vår son och vårt barnbarn Elias, som är 19 år, bor inte så långt från oss.

Älskar att resa

Fram till pensionen arbetade Bodil på Telia som, när hon började där efter realskolan, hette Televerket. Sten gjorde karriär inom byggbranschen och slutade som affärschef på NCC.

Efter att de gick i pension har Bodil och Sten rest mycket, något som tyvärr fick ett avbrott under coronapandemin.

– Annars har vi rest 2–3 gånger om året. Vi brukar göra en långresa till Asien i februari på två veckor varje år.

Det verkar vara en bra jordmån för stabila äktenskap i Rydebäck och de som bor där tycks inte tro att gräset är grönare på andra sidan staketet.

– Vi är sex par här som brukar umgås och vi har samtliga varit stabila par sedan 1960-talet. Det är lite ovanligt, berättar Bodil.