Svordomar anses inte vara särskilt vackert.
Somliga accepterar dem och andra gör det inte.
Själv svär jag som värsta fiskar kärring och det har jag alltid gjort.
Det är till och med så att barnbarnen tittar strängt på mig ibland och säger att fy mormor, sånt får man inte lov att säga !
Och då skäms jag lite grann men det är strax glömt.
Jag har alltid svurit. Mina barn svär knappt alls.
Jag har alltid rökt ( fram till januari i fjol) och mina barn röker inte.
Ibland blir det alltså tvärtom effekt.
Jag anser att svordomar berikar språket och jag tycker att rejäla kraftord kan behövas då och då.
Det är bara av gammal hävd som man anser att det är fult.
Och förresten så finns det massor av rejäla svordomar nuförtiden och ett gammalt svordomsvrak som jag bara suger i mig och använder ohämmat.
Engelska svordomar till exempel – det räknas ju knappt som att svära och jag kan slänga ord som fuck och bitch omkring mig.. lite hur som helst faktiskt.
Vi som svär har inte ett begränsat ordförråd.. snarare är det precis tvärtom. Vi lär oss nya ord i rasande fart.
I vårt land har vi ju av tradition inte haft så många köns och sexuellt präglade svordomar men nu har de kommit.. alla de fula orden.
Man hör ungdomar som säger kuk och fitta stup i ett som om det vore likvärdigt med ett vanligt hederligt fan eller helvete.
Och där går min gräns på nåt sätt.
Däremot den finlandssvenska svordomen vittu ( fittan) har jag periodvis kläckt ur mig i tid och tid. Men det räknas inte riktigt. Det är ju inte riktig svenska !
Och så finns det förmildrande och accepterade halvsvordomar som är på väg att försvinna med den äldre generationen… som ” tusen hakar” , ” järnspikar” ”attans” och ”jädrar”
Förkovra dig med svordomsboken – svordomar på svenska engelska och 32 andra språk!