Människor drabbas ibland av dödliga sjukdomar.
Och alla kommer vi förr eller senare i kontakt med närheten till döden.
Hur ska man förhålla sig ?
Om någon nära vän fått ett allvarligt sjukdomsbesked då ska vi så klart ta kontakt och hålla kontakten men samtidigt vara lyhörda för den sjuke vännens egna önskemål.
Det är lätt att köra över människor av ren välvilja.
Är den sjuke en mer ytlig bekant bör man nog inte bli mer översvallande bara för att personen blivit allvarligt sjuk - det kan uppfattas som falskhet.
Det finns inget exakt facit hur man ska förhålla sig utan det beror på hur man själv är som person och vad som faller sig naturligt och det beror på hur den sjuke reagerar och vill ha det.
Jag tror att man ska vara tydlig och klar.
Att man ska berätta för den sjuke att man så gärna vill hjälpa till och att man finns där med ett lyssnande öra – men att man samtidigt är rädd att tränga sig på. Att man inte riktigt vet hur man ska agera.
Döden ska man inte själv börja prata om. Det ska vara upp till den sjuke om och när och med vem hon vill prata med om döden.
Man bör inte heller ta på sig en muntert glad mask och hävda att herregud, så klart att du blir frisk igen och sen dra en historia om en arbetskamrats moster som mirakulöst blev frisk från cancer i hela kroppen och levde tills hon fyllt 96.
Det är svårt – men försök att var bara dig själv.
Det är ju den personlighet du har som bidragit till att ni en gång blivit vänner.
Försök att känna in och möt den sjuke på den nivå där hon befinner sig och glöm inte att hon är i kris och kommer att gå igenom olika faser.
Det är svårt att mista vänner.
Jag kan ibland fortfarande ha dagar när jag sörjer speciella vänner som avlidit för väldigt längre sen.