Jag är en 66-årig heltidsarbetande sjuksköterska som planerar att sluta arbeta till sommaren. Jag tänker gå i pension första november, efter min insparade semester. Jag är ensam sedan tre år, då min sambo sedan 45 år dog.
I december ringde en man till mig och undrade om sorgen lagt sig. Det hade jag svårt att svara på. Vi har talats vid några gånger, men nu har han inte hörts av på några veckor. Vad vill han?
Jag har vant mig vid att göra vad jag vill, när jag vill. Vet inte om jag är redo för någon som helst relation. Det finns det som talar för, annat emot.
Vi hade hund i många år, men som ensam, heltidsarbetande är det inte möjligt. Törs jag skaffa hund som pensionär? Det är ju ett långt åtagande. Hur ser framtiden ut, om jag har någon?
Så skönt för dig att få äga din tid och kunna göra vad du vill. Du kommer att uppskatta friheten efter ett långt yrkesliv. Du kanske ändå har tänkt att arbeta lite grann, det finns det också möjlighet till. Men glöm inte njuta av den nya tillvaron.
Jag beklagar innerligt sorgen efter din älskade. Det har varit svårt för dig. Men ni fick 45 fantastiska år tillsammans. Det är en gåva att få älska någon under så lång tid. Du kan verkligen konsten att leva tillsammans med någon. Så mycket ni upplevde och så mycket ni lärde av varandra.
Den man som ringer är intresserad av dig, men han vill inte tränga sig på. Du signalerar tveksamhet, men han kommer att höra av sig igen. Han har bestämt sig för att det ska bli du! Men låt du dina känslor få ta sin tid. Han kommer tillbaka till dig och ni inleder med tiden en relation.
Det är klart att du ska skaffa hund, du kommer att leva länge! Vilket sällskap det blir och vilken vän du får! Ni båda har många, härliga promenader framför er. Och du har alltid någon som välkomnar dig vid dörren när nu varit iväg själv ett tag.
Så du har två kärlekar på gång i ditt liv. En som är lurvig och en med stort hjärta. Kan det bli mycket bättre?
Kram Benny
