Kära Benny
Min man och jag var i Tyskland med övernattning med pensionärsgruppen. Väl hemma sade vi adjö till alla och jag kramade en manlig medresenär. Har sedan fått höra av min man att vi stod och hånglade, helt fel, det var bara en kram.
Har också i efterhand fått höra att jag gått upp i natten och in till den personen när vi varit i Tyskland. Men jag går aldrig upp på natten, varken hemma eller borta. Nu till hösten är det en ny resa, men jag vill inte med. Jag anser att beskyllningarna om att jag varit otrogen är grova efter ett långt äktenskap.
Eller har jag blivit senil så jag inte vet vad jag gör på natten? Vad är ditt råd till mig? Min man har en del krämpor och sover dåligt, vilket enligt honom är mitt fel. Nu håller mina nerver inte längre.
– Din man har stora problem. I hans paranoida värld finns det fullt med sjuklig svartsjuka. Du, däremot, tänker klart och vet vad du gör, och du har en monogam personlighet. Du ska inte ge dig, du vet att du är en trogen och lojal partner, trots att han bär sig illa åt. Ingen ska bli behandlad som du blir.
Man kan också vända på det och beskriva din mans dåliga självkännedom och brist på egenvärde. Jag tycker uppriktigt synd om honom som är fast i sin falska verklighet, han mår verkligen inte bra. Det är synd om er båda för tillfället.
Nu krävs det seriös kommunikation. Ni måste prata med varandra och du ska sätta ner foten. Acceptera inte hans anklagelser utan kräv en ursäkt. Era samtal kommer att föra er närmare varandra.
Du ska resa i höst, men utan din man. Du mår bra av att göra saker på egen hand. Med din sociala förmåga kommer det att gå alldeles utmärkt.
Kram Benny
