Nyfiken på: Plastikkirurgen Per-Gunnar Opitz

Han har till yrke att förbättra, försköna och föryngra. Plastikkirurgi ligger i tiden, men är ett ämne som många har åsikter om. Möt Per-Gunnar Opitz, plastikkirurg sedan 30 år, en man som lärt sig att vakta sin tunga…

Personligt

Namn: Per-Gunnar Opitz
Bor: I gathus mitt i Malmö
Född: Den 27 april 1945 i Weimar, Tyskland
Familj: Hustrun Christin, tre vuxna barn
Bakgrund: Uppvuxen och utbildad i Tyskland. Pappa var tysk, jurist till yrket, mamma som var svenska, var hemmafru.
Yrkesmässig bakgrund: Blev legitimerad läkare 1976, specialiserade sig därefter inom plastikkirurgi. Var under sex år verksam som läkare och överläkare på plastikkirurgiska kliniken på Rigshospitalet i Köpenhamn. Har därefter varit verksam som privatpraktiserande plastikkirurg i Malmö. Är också verksam i Danmark.
Fritidsintressen: Familjen.

Nyfiken på: Plastikkirurgen Per-Gunnar Opitz
– Jag möter mycket tacksamhet i mitt yrke, säger plastikkirurgen Per-Gunnar Opitz, här i sin operationssal. Det kan få mig att gå på moln. Motsatsen – ett misslyckande – påverkar mig också väldigt mycket. Man sätter ju en ära i att klara ett åtagande!

Det är ett ämne som sätter fart på diskussionen kring vilket fikabord som helst.

Plastikkirurgi, möjligheten att ändra sitt utseende, rätta till skavanker och hejda åldrandet tycks fascinera de flesta av oss. Men invändningen att man väl ändå får vara som man är och åldras ifred, den finns förstås också alltid med.

Jag besökte Per-Gunnar Opitz, plastikkirurg med 30 års erfarenhet, för att fråga det många undrar över.

Är de som söker upp dig människor med stora avvikelser i utseendet och ett ovanligt snabbt åldrande – eller är det snarare så att det är människor som inte vill leva med sina skavanker?
– De allra flesta som söker upp mig har inte större skavanker än folk i allmänhet, men vill inte leva med dem.

–  I det fallet är vi människor ganska olika, många har inga som helst problem med att inte vara perfekta.

– Vad gäller ålderstecken så kommer de ju till oss alla, många accepterar att det är tidens gång, andra inte.

Man föreställer sig att det är känsligt att visa fram det som är ens stora komplex och bekymmer. Ligger det mycket psykologi i bemötandet?
– Ja, det gör det förstås, men mötet med en patient handlar väldigt mycket om att rent konkret upplysa om vad man kan göra för att förbättra eller åtgärda det som han eller hon är missnöjd med, hur stort ingreppet är, hur lång tid återhämningen tar, kostnaden och vad man kan förvänta sig för resultat.

– Vad gäller psykologin i mötet så ger det sig självt, för jag har egentligen inga åsikter om huruvida skavanker är stora eller små, det är ju patientens åsikt som räknas.

– Men visst har det hänt att patienter kommit och, istället för att lägga fram sina egna önskemål, ställt frågan vad jag kan göra för att förbättra deras utseende och få dem att se yngre ut.

– Då är jag ärlig, men risken är ju att jag pekar på saker som de inte alls räknat med. Det kan bli känsligt och en och annan har ilsknat till och gått ut genom dörren!

Säger du själv nej till patienter ibland?
– Ja, det händer förstås. Ett klassiskt exempel är män med kulmage som tycker att det skulle vara ett praktiskt sätt att bli av med den är att låta fettsuga bort den.

– Tyvärr är det inte så enkelt. Det fett som ger män kulmage ligger i hög grad runt de inre organen och man kommer inte åt det med fettsugning, det är vanlig, hederlig bantning som gäller.

– Fettsugning är över huvud taget ingen bantningsmetod, det ingreppet handlar om att ta bort små lokala fettansamlingar som man upplever som missprydande.

– …men om jag bara skulle kunna få lite hjälp att få bort en del så hade det varit en sporre att själv fortsätta att gå ner i vikt är ingen ovanlig kommentar. Men den viktnedgången blir nog aldrig av!

– Mer generellt kan man väl säga att man alltid måste väga fördelar mot nackdelar när det gäller ett ingrepp. Ibland kan det vara så att ärren blir större än förbättringen och då säger jag förstås nej.

Som kirurg har du det kunnande som krävs för att rädda liv och bota. Längtar du efter att utföra den sortens arbete, till exempel när du står och förstorar brösten på en redan vacker ung flicka?
– Nej, det gör jag inte. Det är många, många år sedan jag fattade beslutet att som läkare och kirurg ägna mig åt att hjälpa människor med deras utseendemässiga bekymmer. Det är klart att jag funderade mycket den gången, men jag har inte ångrat mitt val.

Tycker du ibland att människor är gnälliga när det gäller sitt utseende?
– Nej, jag tänker aldrig så när det gäller det problem de lägger fram och vill ha åtgärdat, det är ju mitt arbete att försöka hjälpa till.

– När det gäller resultatet efter ett ingrepp händer det däremot att jag tycker att en del patienter har alltför stora krav och ja – att de är lite gnälliga.

– Ibland när jag till exempel utfört en ansiktsoperation och tycker att jag åstadkommit en mycket stor förbättring händer det att patienten ändå är kritisk.

– …fast det finns en liten rynka kvar där, kan någon peka och säga.

– Men det finns gränser för vad man kan åstadkomma!

Nyfiken på: Plastikkirurgen Per-Gunnar Opitz
I motsats till vad de allra flesta tror görs de flesta plastikoperationer inte under narkos, det är snarast ett undantag att patienten sövs, säger Per-Gunnar Opitz.

Är en plastikkirurg en person som man aldrig kan lura när det gäller ålder? Finns det avslöjande tecken som vi lekmän inte ser?
– Nej, den uppfattning jag får av en persons ålder grundar sig på det som vi alla ser; hur man för sig, kläderna, hur välvårdad man är.

– Men åldersdatering är vansklig, också för mig! Som ung läkare fick jag en gång frågan av en patient hur gammal jag trodde att hon var. Som den försiktige general jag är sa jag – ganska tyst, dessutom – en ganska fördelaktig ålder för en äldre dam, men hamnade helt fel.

– Patienten blev rasande och försvann från mottagningen. Sedan dess gissar jag aldrig åldern på en patient!

Vad är det främst vi lekmän är okunniga om när det gäller plastikoperationer?
– Många är faktiskt ganska pålästa, men jag tror att det är vanligt att man har uppfattningen att ett ingrepp alltid utförs under narkos. Så är det inte, det är ett snarast ett undantag att patienten sövs.

– Och så känner man som lekman förstås oftast inte till de nya trenderna inom området. Det är till exempel så att en ansiktsoperation idag oftast inte är ett stort ingrepp som är förenat med vissa risker och obehag. Man gör istället mindre och mindre riskfyllda ingrepp. Man kan göra munvinkelplastik för att göra en ledsen mun glad, fettinsprutningar med små kanyler för att ta bort småveck och små lokala lyft av pannan.

– Vid riktigt stora plastikkirurgiska ingrepp, som till exempel en bukplastik där man stramar upp en slapp mage, är full narkos en nödvändighet, men det är ett undantag.

Finns det någon operation där insatsen i form av risk för komplikationer, kostnader och smärta är låg och man ändå kan förvänta sig ett bra resul-tat?
– Ingen läkare i världen kan garantera att en operation är helt riskfri, men jag måste nog säga att den som har tröttnat på att leva med sina hängande ögonlock ofta kan räkna med ett väldigt bra resultat om man opererar bort överflödig hud på ögonlocken. Det är ett förhållandevis litet ingrepp med få risker.

– Och inte minst är det så att ögonen betyder väldigt mycket för en människas utstrålning och får man bort lite av sitt trötta utseende och en piggare blick så gör det stor skillnad för ett ansikte, även om man har kvar andra små ålderstecken.

I höstas väckte ett fall med en ung kvinna som fick gjort en bröstförstoring i Polen och sedan inte vaknade upp ur narkosen stor uppmärksamhet i media. Har det inneburit att du som svensk plastikkirurg fått fler patienter eftersom man blivit rädd att operera sig utomlands, eller kanske färre – eftersom man blivit rädd över huvud taget?
– Helt ärligt – det har inte gjort någon skillnad alls! Dessvärre tror jag inte heller att någon avstått från att operera sig utomlands.  Har man beslutat sig låter man sig inte stoppas, det är min erfarenhet.

– Men att åka utomlands för att göra en plastikoperation avråder jag bestämt ifrån, inte minst av den anledningen att om det uppstår komplikationer, så har man ingenstans att vända sig.

– En svensk plastikkirurg är inte intresserad av att rätta till vad någon annan ställt till med, men allra minst intresserad är man nog i det landet där operationen utförts. Den som är missnöjd hamnar längst bak i kön, det är de nya patienterna som prioriteras.

– Det finns mycket skickliga plastikkirurger utomlands, men Sverige har generellt mycket bra rutiner vad gäller uppföljning av patienter och det är något mycket viktigt.

Är det stor risk för komplikationer vid en plastikoperation?
– Nej, i de allra flesta fall går allting bra och patienten blir nöjd. Men risken finns där – alltid. En infektion eller en blödning kan uppstå.

Är det den saken som de flesta patienter är rädda för?
– Nja, jag har nog uppfattningen att det som de flesta är rädda för är smärta. Och visst får man räkna med att man kan få ont! Efter till exempel en bröstförstoring kan man till och med få väldigt ont. Visst finns det möjlighet att få smärtstillande, men man får heller inte ta för mycket eftersom det ökar blödningsbenägenheten.

Har du själv gjort något ingrepp?
– Ja, jag har låtit en kollega i Stockholm operera mina hängande ögonlock och är nöjd med resultatet.

Hur var det för doktorn att lägga sig på operationsbordet?
– Det var inga problem alls, jag tyckte inte det var jobbigt. Men efteråt gjorde jag helt fel, jag skyndade iväg för att ta planet hem till Malmö, ganska omtöcknad av lugnande medel.

– Jag gjorde med andra ord precis så som man som patient inte ska göra! 

Scroll to Top