Mitt i all sorg hittade vi varandra!

De förlorade sina livskamrater med bara nio dagars mellanrum – då kände de inte till varandras existens. Men idag är Camilla Rahim och Pernilla Nordvall bästa vänner. När ingen annan fullt ut kunde förstå vad de gick igenom hittade de stöd och bästa hjälpen i varandra.

Pernilla Nordvall

Ålder: 23 år.
Familj: Mamma, pappa och fyra syskon.
Bor: I Fruängen, Stockholm.
Gör: Jobbar på Kronans Apotek.

Camilla Rahim

Ålder: 28 år.
Familj: Barnen Wictor och Olivia.
Bor: I Haninge.
Gör: Jobbar som boendestödjare.

Ung Cancer

Ung Cancer är en ideell organisation som inte är kopplad till Cancerfonden, Barncancerfonden eller någon annan organisation. Den vänder sig till unga vuxna i åldrarna 16–30 år, både till sjuka och till anhöriga. Syftet är att skapa mötesplatser till exempel via slutna grupper på Facebook, medlemsträffar och förmedla samtalsvänner. Man får chans att prata med andra som har liknande erfarenheter och som kan tipsa och stötta.

Organisationen kan föreläsa i skolor och på sjukhus, informera och utbilda politiker eller föra medlemmarnas talan om någon behandlas felaktigt inom vården eller av en myndighet.

Startsida

Första gången de träffades var det som att gå på blinddate.

– Båda var jättenervösa, säger Pernilla och skrattar.

– Ja vi bara fnittrade, håller Camilla med.

Det var en solig dag i augusti förra året, i en park i Salem utanför Stockholm. Drygt fem månader tidigare hade Pernilla Nordvall förlorat sin sambo Fredrik och Camilla Rahim sin make Darwin – båda till följd av cancer.

– Jag kände mig jätteensam efter att Darwin dött, säger Camilla. Men med Pernilla… Vi hade så mycket att prata om. Jag vet inte var jag hade varit idag om vi inte hade träffats.
När vi nu ses hemma hos Camilla i Haninge har det gått nästan ett år sedan dagen i parken. Kaffe, te och fikabröd står framdukat – och Camillas treåriga dotter Olivia sitter med vid bordet.

– Vi sågs igen några dagar senare, fortsätter Camilla. Sedan släppte vi inte varandra. Andra gången vi träffades tittade vi på stjärnorna och drack vin – och vi pratade om löjliga grejer som vad man kan äta på Pressbyrån. Sådant kunde jag inte prata med någon annan om, men alla som har varit mycket på sjukhus vet att det alltid finns en Pressbyrå. Och vi har pratat hur många gånger som helst om sekunden då Fredrik och Darwin gick bort…

Mitt i all sorg hittade vi varandra!
Genom organisationen Ung Cancer fick Camilla och Pernilla kontakt med varandra.

 

Bad om samtalsvän

Pernillas sambo Fredrik drabbades av lymfom 2012. Han genomgick behandling – men ett år efter att den avslutats blev han sjuk igen, den här gången i leukemi.

– Det gjordes en stamcellstransplantation, berättar Pernilla. Men i oktober 2014 kom både leukemin och lymfomen tillbaka. Han fick cellgifter men det hjälpte inte. I februari förra året fick vi veta att det inte fanns något mer att göra. Månaden efter dog han.   

Pernilla gör en kort paus innan hon lägger till:

– Han fick gå bort hemma, hos sina föräldrar. Det var norrsken samma kväll. Det var jättefint.
Pernilla och Fredrik blev tillsammans i ungefär samma veva som Fredrik blev sjuk. Fem dagar innan han dog friade han.

– Jag blev jätteglad, säger Pernilla och ler svagt. Men innerst inne visste jag – han kommer inte att leva länge till. Fredrik själv sa “Jag kanske lever i fem år, eller femtio”. Det var han som tröstade mig, men vi pratade aldrig om döden. Det hade jag velat göra.

Pernilla berättar att hon efter Fredriks död sökte på Internet efter teorier om vad som händer när man dör – vart själen tar vägen, hon gick även till en kurator. Och när Fredriks syster fick en samtalsvän via organisationen Ung Cancer bad Pernilla om detsamma. Den samtalsvännen blev Camilla.

– Det har varit jättejättebra, utbrister Pernilla. Första gången vi sågs pratade vi i fyra timmar.

Mitt i all sorg hittade vi varandra!
Fem dagar innan Fredrik dog friade han till Pernilla.

 

Reste tillsammans

För Camilla började allt redan 2009 när hennes livskamrat Darwin drabbades av en ovanlig cancerform. Darwin behandlades dock – och han och Camilla fick sonen Wictor.

– Men i oktober 2012 när jag var höggravid med Olivia, Wictor var ett år och jag och Darwin nygifta, fick Darwin ett återfall, berättar Camilla. Cancern hade spridit sig och gick inte att bota – han fick palliativ vård från den dagen och cellgifter ända tills han dog.

Hon tystnar ett ögonblick innan hon fortsätter:

– När jag tänker tillbaka är det som en dimma, jag minns bara vissa bilder… De trodde inte att han skulle leva ens fram till sommaren, men han svarade bra på cellgifterna och levde ändå i två och ett halvt år till.

Camilla och Darwin hade varit bästa vänner och grannar sedan Camilla var sex år, men blev inte tillsammans förrän hon var tjugo.

– Jag var kär i honom redan när jag var liten, han är den enda jag varit kär i, förklarar hon med ett svagt leende. Men jag vågade först inte berätta, och han hade flickvän. Men till slut gjorde jag det och han svarade “Jag är kär i dig också”.

Hon ler återigen.

– Vi gjorde mycket den sista tiden, vi reste… Vi var ett bra team. Darwin behövde nästan aldrig vara inlagd på sjukhuset. Men 2015 hade han ingen ork kvar. Han hade så mycket cancer i kroppen. Men vi var förberedda. Många saker vi gjorde, de visste vi att vi gjorde för sista gången.

Mitt i all sorg hittade vi varandra!
Darwin var Camillas livskamrat och stora kärlek. De reste och gjorde mycket tillsammans.

 

Killar och framtid

Camilla funderar lite när hon tänker tillbaka på tiden just efter Darwins död.

– Jag kände mig jättevilsen, konstaterar hon efter en stund. Och det var svårt när ingen i min närhet hade gått igenom samma sak. Men så läste jag det här om att man kunde få en samtalsvän.

– Folk stöttade mig jättemycket, fyller Pernilla i. Men ingen förstod mig. Man behöver någon som har gått igenom exakt samma sak.

De första månaderna då de fått kontakt – innan de träffades – skrev Pernilla och Camilla till varandra på Facebook. Det dröjde inte länge innan de hördes varje dag.

– Många gånger var det som om man skrev till sig själv, eller i en dagbok, säger Camilla dröjande.
Hon ser på Pernilla som nickar.

– Och ibland kunde du svara “Så var det för mig också”, fortsätter Camilla. Vi pratade även mycket om allt nytt som skulle hända.

Hon skrattar lite och lägger till:

– Jag vågade inte prata med någon annan om killar.

– Jag minns när jag hade gått med på en dejtingsite, säger Pernilla och skrattar även hon. Det visste jag inte ens om jag skulle våga berätta för Camilla. Men när jag väl gjorde det svarade hon “Jag med!”.

Och fortfarande pratar de med varandra varje dag. Inte bara en gång, utan flera.

– Pernilla är den sista jag pratar med på kvällen och den första jag pratar med på morgonen, säger Camilla med ett leende.

– Det är många som har sagt “Vad skönt att ni har hittat varandra”, säger Pernilla.

– Ja många har sagt att det är som en kärlekssaga, fortsätter Camilla. Jag tror att all min kärlek till Darwin ramlade över på Pernilla.

Hon skrattar lite.

– Men nu har vi gått från nyförälskade till att vara som ett gammalt gift par.

Pernilla och Camilla är tacksamma över att Ung Cancer finns.

– Man måste bara våga ta den kontakten, konstaterar Pernilla.

Mitt i all sorg hittade vi varandra!
Det har gått ett år sedan Camilla och Pernilla träffades för första gången, nu hörs de varje dag!
Scroll to Top