Kollegorna Ywonne och Gunilla startade pralinfabrik

De jobbade på samma skola – och delade ett hemligt begär. När Ywonne berättade att hon gått en helgkurs i pralintillverkning blev Gunilla nyfiken och bjöd hem henne för att göra praliner. Resten är en framgångshistoria!

Det är en söt, ljuvlig doft som möter oss innanför dörren till Ywonne Lindbergs och Gunilla Borensjös lilla chokladfabrik utanför Guldsmedshyttan i Bergslagen. Därinne står de båda väninnorna och knackar ut praliner från en form.

Ywonne Lindberg

Ålder: 56 år
Familj: Man, tre vuxna barn, tre barnbarn
Bor: Storå
Gör: Driver företaget Bergslagspraliner, med pralintillverkning, kafé och kursverksamhet

Gunilla Borensjö

Ålder: 56 år
Familj: Man, tre döttrar, ett barnbarn och ett på väg
Bor: Guldsmedshyttan
Gör: Driver företaget Bergslagspraliner, med pralintillverkning, kafé och kursverksamhet

Gunilla penslar sedan försiktigt lite smält choklad på pralinerna, medan Ywonne strör på små bitar av frystorkade jordgubbar.

– Sådär, visst blev de vackra? säger Gunilla.

Överallt ligger handgjorda godsaker med olika smaker och fyllningar. Små hjärtan fyllda med jordgubbstryffel, kolor med hemplockade havtornsbär och så de vackert blågrågröna pralinerna med blåbärsfyllning.

– Blåbärspralinerna är vår egen hyllning till bygden här. Bären är plockade i området och själva skalet har vi marmorerat för att det ska likna en bergslagssten, som är ett slags restprodukt från järnframställningen här i Bergslagen, säger Ywonne.

Chokladen eller skolan

Det är nu sex år sedan allting började. Ywonne hade fått jobb som assistent på samma skola som Gunilla arbetade som slöjdlärare. Eftersom hon stått utan arbete en tid hade hon passat på att gå en helgkurs i pralintillverkning. Den kursen berättade hon om för sin nya kollega – och insåg då att även Gunilla hade ett stort chokladintresse.

– Det visade sig att hon precis hade köpt en pralinform för att göra praliner hemma med sin dotter. Så hon sa “oj vad kul, kom hem till mig så kan vi gjuta lite tillsammans!” berättar Ywonne.

Kollegorna Ywonne och Gunilla startade pralinfabrik

Sagt och gjort. De båda kollegorna började träffas och tillverka praliner på helgerna. Deras familjer smakade och gjorde tummen upp och snart anordnade de en chokladprovning för sina kollegor på skolan. Då fick de in några beställningar och ställde sig i köket för att tillverka fler praliner. Och plötsligt hade de massor att göra …

– Vi jobbade på skolan hela veckorna och på helgerna tillverkade vi praliner och åkte runt på marknader där vi sålde dem. Och så tillbaka till jobbet på måndagen igen. Det var en ganska slitsam tid, så vi bestämde oss för att vara tjänstlediga från skolan på fredagar, säger Gunilla.

Efter ytterligare tjänstledighet insåg de att de var tvungna att välja – chokladen eller skolan. De valde chokladen och sa upp sig från sina jobb, trots att båda trivdes.

Det som hade börjat som en rolig grej var nu Ywonnes och Gunillas levebröd.

– Det är det busigaste jag gjort i mitt liv – och jag hade aldrig gjort det om jag inte träffat Gunilla, säger Ywonne och ler mot sin vän.

Kollegorna Ywonne och Gunilla startade pralinfabrik

Provar sig fram

I början arbetade de hemma i varandras kök. Men när kundkretsen ökade insåg de att de behövde mer yta. Då hittade de lokalen här i det gamla gruvområdet Stripa gruva. Just där Ywonne och Gunilla håller till fanns tidigare en matsal där det tillagades lunch till gruvarbetarna och på väggarna sitter gamla fotografier som skvallrar om platsens historia.

Tillsammans gick de även en fortsättningskurs i pralintillverkning. Men det mesta har de annars lärt sig genom att prova sig fram.

– Vi gör allt på vårt sätt. Ibland går något fel, som den gången vi hade gjort massor av praliner som plötsligt fastnade i formarna när vi skulle ta ut dem. Då fick vi tänka om och bestämde oss för att istället doppa dem en och en i choklad. Vi är för gamla för att ha tid att deppa ihop vid varje liten motgång, säger Ywonne.

Det märks att de båda vännerna trivs ihop.

– Vi arbetar mycket, ofta 10–12 timmar om dagen alla dagar i veckan. Men vi har också fantastiskt kul tillsammans! Vi skrattar ofta och när vi åker på marknader i andra städer stannar vi ibland över, tar ett glas vin och går på spa. Kanske hade vår plan för företaget sett annorlunda ut om vi startat det för 20 år sedan. Nu har vi bara nio år kvar till pensionen – och då vill vi framför allt ha roligt, säger Gunilla.

Mycket gemensamt

De har också en hel del annat gemensamt utöver chokladen.

– Vi är lika gamla, våra män arbetar på samma fabrik i Lindesberg, vi har tre vuxna döttrar var och våra första barnbarn föddes samtidigt. Ibland känns det nästan som att det var meningen att vi skulle träffas!

Det finns många fördelar med att de båda är lite äldre, menar de. Om de blir irriterade på varandra pratar de om det direkt, istället för att gå runt och hålla inne med sin ilska som de tror att de hade gjort om de hade varit yngre.

Gunilla och Ywonne har tagit på sig lite olika roller i företaget.

– Jag är mer robust och tar de lite tyngre jobben, medan Gunilla har mer tålamod och tycker om när det är pilligt. Hon gillar också att experimentera mer med smaker, säger Ywonne.

De har även involverat sina familjer i företaget och de två makarna har stöttat och hjälpt till där de kunnat. Ett av de första målen de satte upp tillsammans var att åka på studieresa till Trinidad och Tobago i Karibien, som anses odla världens finaste kakao. Och förra vintern var det dags. Då tog de med sig sina makar och besökte två kakaoplantage, där de fick lära sig allt om kakaobönan och de jäsnings- och torkningsprocesser den går igenom.

Men hur är det då egentligen att vara omgiven av choklad hela dagarna? Jodå, visst slinker det ner någon chokladbit varje dag, erkänner de båda.

– Men vi ser det mer som vårt dagliga lyckopiller. Forskningen talar faktiskt för att små doser av 70-procentig choklad är bra både för minnet och för blodsockret. Det litar vi på! säger Ywonne med ett skratt.

Scroll to Top