Lasse Åberg och Jon Skolmen drömmer om en ny resa – med käpp och rullator!

De har varit varandras bästa ressällskap i över 40 år. Men Jon Skolmen och Lasse Åberg har inte tappat sugen för det.

Lasse Åberg

Född: 5 maj 1940 i Hofors, Sverige.

Familj: Hustrun Inger och två barn, diverse barnbarn.

Bor: Bålsta, där han också driver museum.

Yrke: Grafisk designer, konstnär, filmregissör, manusförfattare, musiker, skådespelare.

Hobby: Teckna.

Jon Skolmen

Född: 1 november 1940 i Mjöndalen, Norge.

Familj: Käresta och två barn, diverse barnbarn.

Bor: Gullkroken, Oslo.

Hobby: Lyssna på jazz.

En iskall natt i norska Ålesund försökte de tillsammans hjälpa en medvetslös man från att frysa ihjäl i en portuppgång. Det kunde också ha blivit de båda kamraternas sista resa ihop.

– Vi hade precis ringt en taxi när en polisbil bromsade in i snön, minns Lasse Åberg. Det visade sig att snubben i själva verket var en dubbelmördare. Hade han vaknat upp vet ingen hur det hade gått. Då kanske han hade förvandlats till en… Ja, vad heter det om man har ihjäl fyra stycken istället för två? Kvadromördare?

Ja, vad heter det?

Inte heller superpolaren och lärarsonen Jon Skolmen vet riktigt. Säger att han kanske borde ha skött skolan bättre, istället för att bli något av klassens clown.

– Jag imiterade Napoleon, drog historier och spelade upp sketcher jag sett på tv. Fick tillbringa mycket tid ute i korridorerna.

– Jag var nog mer den stillsamma typen, minns Lasse. Använde humorn som ett sätt att få skratt istället för stryk av de tuffa killarna. Gjorde kul teckningar eller återberättade någon bra film jag sett.

Ingen av dem hade planerat att hamna i filmbranschen. Jon hade jobbat fem år som studioman när någon tyckte att han kanske borde testa att göra egna barnprogram. Lasse gick på konstfack och gjorde tillsammans med klasskompisen Ardy Strüwer knäppa sketcher som så småningom letade sig in i rutan.

Snäll och lagom korkad
Första filmen med radarparet Stig-Helmer och Ole Bramserud spelades in 1979. Men deras gemensamma sällskapsresa började redan 1972 i Montreux.

– Jag var där och vann Chaplinpriset, medan Lasse hade gjort ett program ihop med Ardy, minns Jon. Det sa bara klick mellan oss. Jag minns att han slängde sig upp i en lyktstolpe och imiterade en flagga. Jag kontrade med att ta en svängom med ett vykortsställ på hjul i en hotellvestibul.

Den dansen skulle Lasse senare minnas när han sökte ett bollplank till den tafatte Stig-Helmer i Sällskapsresan.

– Helan och Halvan var lite förebilder. Jag ville ha en jovialisk, snäll och lagom korkad figur som kunde bli Stig-Helmers kontrapunkt. Då drog jag mig till minnes den här rolige norrmannen från Montreux.

Och Jon säger att det var ett telefonsamtal han nästan gått och väntat på.

– Jag kände direkt igen den där coola rösten i andra änden av luren. Lasse hann knappt ens fråga om jag ville vara med i en filminspelning, förrän jag sa “Ja tack!” Vi diskuterade inte ens min lön. Ärligt talat hade jag gärna gjort jobbet gratis.

Lasse Åberg och Jon Skolmen drömmer om en ny resa – med käpp och rullator!

Jon och Lasse i en paus under inspelningarna av Sällskapsresan i San Agustín på Gran Canaria.

Ombytta roller?
Enda bestående minnet var att han fick uppleva sitt livs första fylla på öl och diverse likörer, samt blev inlåst på hotellrummet och tvingades stå och skrika på hjälp på balkongen. Inte mycket att komma med, när han tjugo år senare beslöt skildra en sällskapsresa till den fiktiva orten Nueva Estocolmo (“Nya Stockholm”) på Gran Canaria.

– Men jag var klok nog att ta hjälp av erfaret folk. Bjöd Vings tjejer på middag och intervjuade dem, ungefär som en journalist. En av dem berättade en vandringshistoria om en resenär som försökt få ut juice från knappen i taket.

– Viveka Lärn bidrog med scenen där tjejerna låser in sin på muggen för att ta sig en liten stärkare med jordnötter. Och det där med “Invalido”, när Berra körs i rullstol genom tullen, tror jag var skådespelaren Weiron Holmbergs egen idé.

Att “familjen Storch” fanns på riktigt, visste han däremot inte.

– Guskelov har de aldrig hört av sig. Men en av mina iakttagelser var det komiska i att folk ofta får sina namn feluppfattade. Jag ville beta av alla de där typerna som dyker upp när människor umgås i flock. Finns det till exempel ingen given clown, tar snabbt någon den rollen.

Det intressanta är att Jon hävdar att han egentligen var bättre ämnad att spela Stig-Helmer än Lasse.

– Privat är jag precis så där ängslig och småneurotisk som Stig-Helmer. Medan du Lasse mera är som min rollfigur Ole. En fixare som ser till att få saker gjorda. Dessutom med en sällsynt förmåga att leka med ord.

Lasse håller delvis med. I gengäld kontrar han med en hyllning till Jons förmåga att gå rakt igenom rutan.

– Jag har alltid försökt hitta skådisar som inte tror de måste höras ända upp på tredje raden. Det kan du, Ole. Du har ett fantastiskt klipp i repliken.

– Fast jag minns att du tyckte att jag “snakket för mycket norsk” i början, minns Jon. Sa att svenskarna kunde missuppfatta om Ole sa “fly utomlands”, istället för “flyga”. Till slut blev det att jag pratade en sorts “svorsk”.

Lasse Åberg och Jon Skolmen drömmer om en ny resa – med käpp och rullator!

I uppföljaren Hälsoresan drev Jon och Lasse med hälso- och new age-trenden och besökte ett spa.

En sista sällskapsresa
Idag är båda Lasse och Jon 74 år gamla. Frågar man om övriga likheter, förutom humorn, tvingas båda famla en stund. Tills Lasse kommer på att båda är relativt musikaliska.

Hur ofta ses ni numera?

– Jag brukar alltid slå en signal när jag kommer till Stockholm, säger Jon. Sedan går vi ut och äter något gott, Lasse och jag. Det har vi också gemensamt, mat och vin.

Att de numera är grånade herrar, den ene med aningen sämre hjärta än den andre, spelar ingen roll. Drömmen finns fortfarande om ännu en sällskapsresa ihop, om det så krävs käpp eller rullator.

Lasse har då och då antytt att han gärna skulle sätta tänderna i den svenska campingkulturen. Och Jon skulle inte tveka en sekund att packa husvagnen för en ny tripp med favoritkumpanen.

Fast helst någonstans utan dubbelmördare.

 

För dig som vill återuppleva delar av Sällskapsresan:

Hela artikeln finns att läsa i Hemmets Journal nr 43 2015.

Största svenska filmsuccén

Filmen Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten? hade premiär den 22 augusti 1980. Den har setts av 2,8 miljoner svenskar, vilket är svenskt rekord. Den första filmen har sedermera fått fem uppföljare:
Sällskapsresan 2 – Snowroller (1985)

SOS – en segelsällskapsresa (1988)

Den ofrivillige golfaren (1991)

Hälsoresan – En smal film av stor vikt (1999)

The Stig-Helmer story (2011)

Scroll to Top