|
Kriser och katastrofer är Henrik Lindquists vardag, som flygsköterska och anställd på Civilförsvarsförbundet… |
|
… men på fritiden sysslar han helst med sötsaker. |
Som flygsköterska
är jag alltid beredd...
När telefonen ringer mitt i natten hemma hos Henrik Lindquist är han beredd att ta sin färdigpackade väska och lämna landet. Han arbetar som sjuksköterska för SOS International i Köpenhamn. I uppdraget ingår att hämta hem skandinaver som blivit akut sjuka eller skadade under semestern.
Ofta handlar det om blixtsnabba utryckningar över hela jordklotet. Ena dan Nordamerika och den andra Asien.
– Det har hänt att jag åkt till Peru över en helg. Men framför allt blir det många uppdrag på semesterorterna kring Medelhavet. I en del länder har jag vistats knappt en timme.
Väl på plats gäller det att ordna så att patienten får den vård han eller hon behöver, eller arrangera hemtransport.
– Det är ett väldigt spännande och självständigt jobb. Man måste kunna lösa problem, och ta hand om allt från brutna ben till självmordsbenägna patienter.
Även om det oftast rör sig om kortvariga kontakter med patienterna, sätter vissa möten spår i minnet. Som när Henrik och kollegerna åkte runt till sjukhusen i Thailand några dagar efter flodvågen.
– Ja, berörd, det blir man alltid. När man blir okänslig i det här yrket, så att det dags att packa ihop. Tar man inte in det man hör och ser, så är det svårt att vara till nytta för andra människor.
Vid sidan av arbetet som flygsköterska jobbar Henrik Lindquist som utbildare inom Civilförsvarsförbundet. Även här arbetar han med kriser och katastrofer, eller åtminstone att förebygga deras skadeverkan.
– Som samhället är uppbyggt idag är vi väldigt sårbara när elen slås ut, när vattnet krånglar eller när snön kommer. Man kan inte räkna med att kunna få hjälp av staten eller kommunen i alla sammanhang, utan man bör se över sin egen situation. Det handlar helt enkelt om att ta ansvar för sig själv och för andra.
Henrik Lindquist lever som han lär.
– Absolut. Jag har till exempel skaffat en vedspis. Den är trevlig att ha som värmekälla, men också bra om fjärrvärmen skulle slås ut. Dessutom ser vi alltid till att ha konserver med bönor och spaghetti och köttfärssås hemma. Och buteljerat vatten.
Man måste kunna lösa problem
... men jag kopplar av när jag kokar karameller!
Karameller, klubbor och prasslande strutar. Detta möter den besökare som kliver in i Sveas Karamellkokeri i Limhamn. Bakom disken står karamellkokare Henrik Lindquist.
Karamellerna – det är min söta sida, säger Henrik och skrattar.
Sötsuget väcktes för ett par år sedan, när familjen var på semester i Danmark. De besökte ett karamellkokeri, där barnen själva fick göra slickepinnar.
– Barnen tyckte att det var toppen, framför allt min äldsta flicka. ”Pappa, kan inte du koka karameller hemma?” bad hon. ”Jovisst”, sa jag.
När familjen kom hem började Henrik experimentera ute i garaget, med en kastrull på en gasolhäll.
– I början gick det inget vidare – mycket åkte direkt i sophinken.
Men efter att ha läst en gammal kokbok och gjort ett studiebesök i Gränna började han komma underfund med temperatur, ingredienser och handgrepp.
– Det ser kanske enkelt ut, när man drar in luft i degen. Men den är 160 grader varm, säger han.
Henrik Lindquist vill gärna dela med sig av de nyvunna kunskaperna. Därför har han öppnat karamellkokeriet i Limhamn.
– Förr fanns det hur många karamellkokerier som helst, idag finns bara ett fåtal kvar i Sverige. Det känns bra att föra vidare ett kulturarv. Själv lägger jag ner jättemycket tid på detta, men jag vill att det ska förbli en hobby – något jag gör för att det är roligt.
Däremot är det sällan han själv mumsar i sig karamellerna.
– Jag äter inte så mycket numera, utan testar och spottar ut. Men jag har en favorit: päron. Det är den absolut godaste smaken.
Sjuksköterska och karamellkokare – det kan framstå som två vitt skilda sidor. Men de har fler beröringspunkter än man kan tro.
– En människa som är väldigt svårt sjuk behöver syre, socker och vatten. Och det är faktiskt just det som ingår i karamellerna! När jag portionerar ut färg och smak i karamelldegen använder jag dessutom en spruta – som det anstår en narkossköterska.
Förr fanns det många karamellkokerier men i dag är bara ett fåtal kvar i Sverige. Därför har Henrik öppnat karamellkokeriet i Limhamn.