Kjerstin Dellert: Jag tillber solguden varenda morgon!

 

Varje dag arbetar prima primadonnan Kjerstin Dellert Häggbom på Confidencen, Ulriksdals Slottsteater strax utanför Stockholm, hennes skötebarn tillsammans med maken Nils-Åke Häggbom. Men så här på förmiddagen går hon omkring i flödande solsken, och bedlingtonterrierna Schatzy och Figaro söker skugga i hennes närhet.

 

– Jag älskar värme och jag är ruskigt brun över hela kroppen, säger hon och visar spontant upp hur fint brun hon är på magen.

 

– Jag har aldrig blivit bränd och jag tål hur mycket sol som helst, utom på huvudet. Oftast har jag på mig en solhatt. Ibland solar jag i flera timmar, men det ska man inte säga. Solen är min gud och jag tillber solguden varje morgon, när jag gör mitt gymnastikprogram.

 

Hur kan du ha en sådan slät hud, när du solar mycket?
– För att snart vara 85 år tycker jag att jag har lite rynkor. När jag jobbade på teatern och sminkades inför varje föreställning, så var jag alltid noga med att göra rent min hy efteråt. Men hemligheten med att jag har slät hy beror på att jag torrborstar mig och jag borstar mig även i ansiktet. Jag tror att det är bra för cirkulationen i ytterhuden. Många smörjer in sig med en fet kräm som lägger sig som en lock över porerna och ovanpå det lägger de på smink. Jag har ingenting i ansiktet förutom lite läppstift.

 

Vad gör du i sommar? – Jag sitter gärna i en solstol före klockan tolv, sedan arbetar jag och är på teatern mest varje dag. Det älskar jag och det är mitt sätt att leva. Den dag då kreativiteten försvinner är jag död. Att jobba på och ge sig själv nya uppdrag och nya utmaningar är min glädje. Jag kan inte sitta och låta andra människor styra mitt liv. Det gör man ju själv.   Brukar du bada? – Förr badade Nils-Åke och jag härhemma i Mälaren, men jag tycker att vattnet cirkulerar för lite. Vi brukar ta båten, men i år har vi inte ens fått den i sjön… Jag tycker mycket om att bada och jag längtar att få bada i salt, klart och varmt vatten.

Gymnastik är en av Kerstins käpphästar. Varje morgon kör hon igenom ett eget gymnastikprogram, för att hålla leder och muskler mjuka.

– Jag lärde mig att simma när jag var 5–6 år på Äpplarö i norra delen av Stockholms skärgård. Jag älskade att plaska i vatten som barn. När jag var 12–13 år tränade jag för Arne Borg och jag tog priser i fjärilssim!

 

– Min pappa lät mig pröva olika sportgrenar som curling, tennis, simning, längdåkning med mera. Idag har jag två av pap-pas curlingklot stående på en sten utanför vårt hem. Jag hittade dem när vi packade upp efter flytten hit och där ute har de stått i alla år!

 

Hur håller du dig igång för att åldras med sådan fräschör?
– Arbetet är viktigt för mig. Men också gymnastiken, man måste röra varje led. För mig är det viktigt att kunna böja sig ner och kunna sätta händerna i golvet.
Kjerstin visar ögonblickligen hur man gör.

 

– Jag går igenom hela kroppen och det är viktigt att göra det regelbundet, så att man inte stelnar.

 

– Dessutom håller jag mig ajour med vad som händer i världen. – Men jag tittar inte mycket på TV, bara sådant som jag är intresserad av, som kultur, geografiska och vetenskapliga program. Tiden är det dyrbaraste vi äger och då gäller det att göra det som är meningsfullt för var och en. För mig är det inte meningsfullt att titta på Idol eller en tillrättalagd serie.

 

Du samlar på uppstoppade djur och fåglar i synnerhet. Hur kommer det sig?
– Något ska man ju samla på – min man samlar på muggar! Jag tycker att jag hedrar djuren om jag tar hand om dem. När de inte kan leva längre, får de bo hos mig. Det är något särskilt med fåglar. Två stycken uppstoppade korpar som jag såg i ett skyltfönster i Gamla stan började ”prata” med mig”. Då var det naturligt för mig att ta med dem hem oavsett priset! Och så såg jag två ejderhannar eller gudingar i parningsdräkt som var så oerhört vackra. Jag köpte dem av mästerlotsen i Valdemarsvik i början på 90-talet. Nu har jag 59 fåglar, en grävling och en rödräv. Jag väntar på en varg som sköts under den så kallade skyddsjakten. Den ska jag hämta i Värmland, när vi får tid.

 

Hur känns det att stå på scen i Allsången? – Jag tycker inte om direktsändningar. Det är för mycket nerver i det, mer än vad tittarna förstår. Gör du ett fel så kan du inte göra om det! I mitt yrke är självkritik viktigt liksom självdisciplin. För mig är det essensen av mitt yrkesliv. Att passa tider, att passa in och vara en bricka i ett spel, pjäs eller scen.   – Men tänk att de vill ha med en gammal kärring på 85 år!   Vad önskar du dig till födelsedagen? – God hälsa är det enda man vill ha. Fysiska ägodelar betyder allt mindre. De flestas fina smycken ligger i banfacket, ironiskt nog!

Kerstin, 7-8 år, på resa i Tyskland tillsammans med mamma Lizzie. Annars tillbringade familjen vanligtvis somrarna i ett hyrt hus i Stockholms skärgård.