Jag är en riktig hönsmamma!

Hönsen är Annas stora intresse. – Inte en enda dag har hönorna känts som en belastning. Tvärtom – de ger livsglädje. Att uppfylla en dröm ger en kick i livet, säger hon.

Bokedalen är precis så vackert som det låter. Sluttningen drar neråt medan höga bokträd strävar upp mot himlen. Här, någon mil norr om Kungälv, har 34-åriga Anna Engelund och hennes familj hittat sitt paradis.

Det går inte att ta miste på Annas stora intresse. Ledtrådarna finns överallt i huset: soffkuddar, kökshanddukar, blomkrukor – allt pryds med små rara hönor. Anna har till och med kycklingar på strumporna.

– Jag som bara skulle bara ha lite höns som la lite ägg… men det är som ett gift – man blir beroende, säger Anna och skrattar.

I klädkammaren står en äggkläckningsmaskin med nio ägg, som med 38-gradig värme och rätt luftfuktighet kommer att kläckas om några dagar.

– De är beräknade till söndag. Det är “görhäftigt”, att lyssna på ägget, och höra hur det krasar och låter därinne. Som att gå och vänta på julafton!

Gammal dröm
Anna är uppvuxen i lägenhet i stan, men drömmen om egna höns har funnits länge.

– I tonåren hade jag en kompis med hönor. Det såg så trevligt ut. Jordnära och gediget, på något sätt, att kunna gå ut och hämta sina egna ägg.

Men åren gick och annat kom emellan. Till vardags arbetar Anna med habilitering av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Hon tycker om sitt arbete, men under en period blev det för mycket, både hemma och på jobbet.

– Då insåg jag att jag måste göra andra prioriteringar i livet. Det var i den vevan jag körde iväg och beställde ett hönshus. En del undrade hur jag skulle orka ta hand om hönor. Men de har inte fattat att hönsen faktiskt ger mig energi. Till en början hade hon fyra ulliga små kycklingar. – När de väl vuxit upp och skulle lägga ägg insåg jag att tre av dem var tuppar och bara en var höna!

Döttrarna Alice och Lovisa älskar ägg – särskilt när det görs maränger och pannkakor.

Anna bestämde sig för att skaffa fler. Och fler. Idag har hon två tuppar och 23 hönor av alla de sorter, som silkeshönor, faverolle, australorp och isbar. Och blandras.

De håller till i det rödmålade lilla hönshuset i andra änden av trädgården. När vi gläntar på dörren syns först ett virrvarr av svarta, silvergrå, spräckliga och rosa fjäderdräkter. Det kacklas, skrockas, pickas och sprätts. Men efter den första uppståndelsen blir det snart lugnare. Anna sätter sig på huk mitt i skocken och plockar upp en svart liten pulla i famnen. Hon smeker den mjukt över fjädrarna.

– Eftersom jag har varit med ända sedan de låg i sina skal, känns det nästan som om jag är mamma till dem, säger hon.

Anna har tillbringat många timmar i hönshuset.

– Och på sommarkvällarna kan jag sitta långa stunder i hönsgården och bara titta på hönorna. Efter ett tag lär man sig de olika hönornas läten och beteenden. De har riktiga personligheter.

Dansande tupp

Som den dansande tuppen Steppe-Lars, eller den lille dvärgtuppen, som ramlade baklänges när han försökte gala. Och hönorna, som tävlar om att vinna tuppens gunst. Med åren har hönsen blivit en livsstil. Varje morgon innan Anna går till jobbet kilar hon iväg längs den upptrampade stigen för att utfodra dem. Och varje eftermiddag när hon kommer hem kollar hon om det ligger några ägg i redena. Under vinterhalvåret har hon kunnat hämta sex ägg varje dag. Det är inte fråga om några likriktade hönseriägg, utan många olika varianter av färg och storlek. Anna plockar fram en ägglåda och visar. Skalen skiftar från ljust olivgrönt, via gult och brunprickigt till milt aprikosfärgat. – Dessutom har så färska ägg en annan smak än de man köper i butiken, säger hon.

Efter tre veckor i äggkläckningsmaskin pickar kycklingarna hål på skalet och tittar ut. – Tänk att få vara med om att skapa liv. Det är “görhäftigt”!

Utöver ägg till frukost blir det mycket maränger och pannkakor, till döttrarna Alices och Lovisas stora förtjusning. Då och då rör maken Conny ihop en bearnaisesås.

I gengäld får hönorna ibland extra gott foder, i form av grönsaker, ris och majs.
– Ja, de lever lite lyxliv. Men att ha hönor är lyxliv för mig också, säger Anna.