Ann-Charlotte flyttade ut på landet: ”Jag tog ledigt ett år för att lära allt det mamma kan”  

Ann-Charlotte Andersson tog tjänstledigt i ett år och levde med sin mamma på landet för att ta del av hennes värdefulla och numera sällsynta årstidsbundna hushållskunskaper. Nu har hon lärt sig såväl att stycka kött som att väva, och har på kuppen insett hur beroende vi människor är av varandra. ”Året på landet var mycket…

Ann-Charlotte Andersson är tillbaka i sin Stockholmslägenhet och håller på att vänja sig vid staden igen. För några år sedan bestämde hon sig för att sjösätta ett unikt projekt – att under ett år bo tillsammans med sin mamma på landet för att lära av henne. 

– Ju äldre jag blev, desto mer förstod jag att det är speciellt med en mamma som besitter så mycket kunskap. Jag ville tillägna mig den kunskapen och behövde vara med henne ett helt år – eftersom hennes göromål är knutna till årstiderna, säger Ann-Charlotte. 

Ann-Charlotte och Ingrid Andersson

Ålder: 46 respektive 76 år.
Bor: Ann-Charlotte bor i lägenhet i Bagarmossen i Stockholm, Ingrid bor i Delsbo i Hälsingland och i Stjärnhov i Sörmland.
Gör: Ann-Charlotte arbetar deltid som personlig assistent. Ingrid är pensionär och lever sitt liv i ”ständigt görande”.
Aktuell: Facebooksidan ”Ett år med mamma” och @ettarmedmamma på Instagram. I höst kommer boken med samma namn ut.

Ann-Charlottes mamma Ingrid Andersson är pensionerad hushållslärarinna som jobbat både som pedagog och som ansvarig för storkök. Både hon och Ann-Charlotte är uppväxta i en familjekultur där man är noga med att ta hand om de resurser som står till buds. 

– Mormor tyckte det var galenskap med det slöseri som samhället ägnade sig åt. Mamma ärvde inställningen att man ska hålla nere sin konsumtion, både för att det sliter på den egna plånboken och på allt runtomkring, säger Ann-Charlotte. 


LÄS ÄVEN: Så inreder du för att spara el hemma – 8 smarta tips


Vill inspirera andra

I september kommer Ann-Charlottes bok Ett år med mamma ut. Med den vill hon dela med sig av det hon lärt sig under sitt år med sin mamma och inspirera andra. Hennes resa startade egentligen redan för tolv år sedan. Då var hon sjukskriven under en period och bodde på landet. 

 – Jag var hos mamma för miljöombyte och kände direkt att det här vill jag göra mer. Det var så skönt att vara däruppe. Man tar in ved, eldar, bakar, promenerar och allting görs i en lugn takt. Det hjälpte mig mycket, säger Ann-Charlotte. 

Ingrid och Ann-Charlotte håller en workshop i växtfärgning.
Garnet färgas bland annat med björklöv och lökskal.

Före jul 2019 bestämde sig Ann-Charlotte för att göra slag i saken. Hon skulle säga upp sig från jobbet, lägga undan varje krona hon kunde avvara och förverkliga sitt projekt. Ett stipendium från Iris-stiftelsen blev ett välkommet tillskott till projektets lilla budget. I september 2020 flyttade Ann-Charlotte till Ingrid i Delsbo i Hälsingland, till ett hus som en gång i tiden byggdes av Ann-Charlottes morfar av timmer från den egna skogen. Ann-Charlotte och hennes mamma växlade sedan mellan att bo i huset i Hälsingland och Ann-Charlottes barndomshem i Stjärnhov. Efter denna tid gick Ann-Charlotte dessutom ett år på folkhögskola för att lära sig ännu mer. 


LÄS ÄVEN: Modellen Alexandra öppnade gårdsbutik i Dalarna


”Kvinnokunskap är bland det viktigaste som finns”

Via en Facebooksida har alla intresserade kunnat följa projektet. De hundratals inläggen visar Ingrid och Ann-Charlotte när de bakar, lagar mat, styckar kött, odlar, väver och så vidare, men också bilder på nära och kära och de vackra omgivningarna. Sidan har fått många följare. 

– Intresset är stort och alla har varit positiva. En vanlig reaktion har varit att man själv skulle vilja göra samma sak eller önskar att man gjort det tidigare. Många berättar om sina egna mammor och mormödrar och att deras kvinnokunskap är bland det viktigaste som finns, säger Ann-Charlotte. 

Ann-Charlotte lär sig traditionellt tunnbrödsbak enligt konstens alla regler.

Lärt sig att stycka kött och väva

En sådan praktisk traditionell ”kvinnokunskap” är till exempel att kunna stycka kött. Ann-Charlotte har sett sin mamma göra det under hela sitt liv men aldrig lärt sig själv. Nu kan hon. Detsamma gäller vävningen, ett hantverk som hennes mamma alltid ägnat sig åt. Ingrid väver nästan bara av återvunnet material. Alla bekanta vet att hon väver, så de kommer med material – lakan och annat de rensat ut. 

Styckar kött gör man på köksbordet hemma hos Ingrid. Styckningsdetaljer av lamm och till vänster ett vildsvin

Under de senaste åren har Ingrid också varit med på Gnesta konstrunda och under projektåret, då Ann-Charlotte hjälpte henne att ställa ut mattorna som konstverk,
sålde hon ut allting. 


LÄS ÄVEN: Susanne tältade i ett helt år: “Jag odlade och lyssnade på fåglarna”


Mamma Ingrids råd för ett gott liv

  • Bygg upp bra relationer med dina grannar. Alla behöver hjälp ibland och arbetsbyte är ett bra sätt. Då kan man även låna verktyg och maskiner av varandra så alla inte måste ha allt.
  • Lär dig mer om mat! Då kan du använda det du har hemma i stället för att handla hela tiden, rester kan till exempel göras om till nya rätter. Matsvinnet minskar och det blir billigare.
  • Lappa och laga i stället för att köpa nytt. Om man inte kan sy kan man lära sig, det är inte svårt. Fråga en kunnig tant nära dig!
  • Fundera på vad som är viktigt i livet och gör mer av det du vill och tycker om.
  • Försök att minska stress och oro. Oro är bara smärta man lånar av framtiden. Med andra ord: helt onödigt lidande.

Kunskap från den äldre generationen

Nu har även Ann-Charlotte lärt sig hantverket och passar på att följa med sin mamma till vävstugan när hon är i Delsbo. Hon känner numera grannarna i trakten väl. 

– Året på landet var roligare än jag hade tänkt mig. Det var pandemi, men vi umgicks ändå en hel del med grannarna, träffades ute, fikade och promenerade. I princip alla är pensionärer. Att få ta del av den äldre generationens kunskap och historier på det sättet har varit en bonus som jag inte hade förväntat mig, säger Ann-Charlotte. 

Ingrid har alltid varit intresserad av livsmedel. Hon har den praktiska kunskapen med sig sedan uppväxten och den teoretiska från sin hushållslärarutbildning. Hon är noga med att hämta sina råvaror från närområdet, köper kött i helvikt, potatis och grönsaker direkt från KRAV-bönder och förädlar maten själv. Att göra mat från grunden och hela tiden ha koll på vad som håller på att bli gammalt är viktigt. 

– Man hör ju om hur mycket mat som slängs i dag, men jag har väldigt svårt för att göra det. Kastar jag ett kilo om året så är det nog inte mer, säger Ingrid.  

Havtorn är nyttiga bär men det är en konst att plocka dem från de taggiga buskarna.

Något Ann-Charlotte lärt sig under projektet är att vara mer fri i köket, att klara sig utan recept och att baka på den mat som finns hemma.

– Jag vet att så här mycket vätska behövs det, så här mycket fett, jag känner på degen när jag har haft tillräckligt med mjöl, det ska kännas på ett visst sätt. Jag slänger mycket mindre mejeriprodukter nu, eftersom det som är på väg att gå ut kan användas i baket, säger Ann-Charlotte. 

Vi är beroende av varandra

När Ann-Charlotte bestämt sig för att genomföra sitt projekt kom pandemin och senare Rysslands invasion av Ukraina. Krismedvetenheten i samhället har ökat och Ann-Charlotte tror att hennes bok ligger rätt i tiden. Vid en kris är det viktigt att veta hur man ska fördela resurserna och hur man kan få ut så mycket som möjligt av det man har. 

– I vårt moderna samhälle lever många i sin lilla bubbla, men mamma och hennes grannar byter ständigt tjänster och varor med varandra. En viktig lärdom från året är att man inte klarar sig själv, vi är väldigt beroende av varandra, säger Ann-Charlotte. 

Ann-Charlotte vill inspirera andra att söka den kunskap som finns runtomkring dem och ta vara på den. 

– Det kan vara en mamma, moster, farmor eller någon äldre vän. Om jag kan inspirera någon till att ta till sig av äldre kunskap och till att jobba och konsumera mindre så är jag nöjd. Det är det mitt projekt handlar om.

Artikeln publicerades först hos Icakuriren


LÄS ÄVEN: 82-åriga Birgitta har alltid levt ekonomiskt: “Vi fick lära oss tidigt”


Scroll to Top