Min man var notoriskt otrogen – det blev starten på ett nytt liv!

Att bli bedragen av sin partner innebär för de flesta en katastrof. – Men jag vill visa att det faktiskt finns en ny tillvaro på andra sidan. man kan faktiskt göra något positivt av en dramatisk upplevelse, och dessutom hitta sig själv på kuppen, säger Åsa Hellberg. 

Jonas hade allt. Han var glad, varm, snygg och barnkär. Åsa tackade sin lyckliga stjärna att just han hade svarat på hennes kontaktannons på nätet.

Själv var hon 43-årig ensamstående mamma. Hon var framgångsrik på jobbet som produktchef och trivdes bra med tillvaron. Men hon ville gärna få lite pirr i magen. Och det efterlängtade pirret uppstod när Jonas, frånskild trebarnpappa med rufsigt hår och gröna glittriga ögon, klev in i hennes tillvaro.

Detta var våren 2005. Sex år senare bjuder Åsa Hellberg in oss till sin lilla lägenhet i Stockholms södra delar, där hon bor tillsammans med sin 16-årige son. Hon har just vinkat av dagens andra klient och dessutom hunnit skeda i sig en snabb portion soppa.

Tvårummaren är trivsamt ombonad med stearinljus på soffbordet och milda dämpade färger på kuddar och gardiner. Hit kommer kvinnor och män i alla åldrar som behöver hjälp att gå vidare efter att ha drabbats av otrohet. Men även par som vill kämpa för att få tillbaka tilliten i relationen.

Åsa lyssnar. Hon vet hur det känns när livet rämnar. Men hon vet också att det går att kravla sig upp på andra sidan.

Åsa visste tidigt att det var något alldeles speciellt med Jonas.

– Jag kände mig verkligen trygg och omtyckt. Det var som om vi var lika, på något sätt, både till sätt och utseende. Han hade kunnat vara min bror.

Hon hade, med andra ord, hittat den perfekte mannen.

Månaderna gick och kärleken djupnade. Julafton och födelsedagar fira-

des gemensamt. När de inte träffades skickade de otaliga sms med ömhetsbetygelser till varandra.

Ändå kände Åsa, någonstans inombords, en gnagande oro. De gånger hon inte fick tag i Jonas på mobilen, vad gjorde han då? En kväll, när Jonas somnat i soffan, smög Åsa upp och kollade hans mobiltelefon. Där fann hon meddelanden från Nina, Bettan och ytterligare några okända kvinnor. “Vi ses snart, kram”. “Jag längtar efter din famn”.

Alla frågor
– Det var som om allt blod rann ur mig, jag fick hjärtklappning och händerna började skaka. “Det är inte sant, jag måste drömma!” var det enda jag tänkte.

När hon ställde Jonas till svars kom sanningen fram, bit för bit. Alla de gånger Jonas sagt att han spelat golf, träffat kompisar eller mekat med bilen, så hade han i själva verket träffat andra kvinnor.

– När insikten sjunkit in kom frågorna. Varför duger inte jag? Vad har jag gjort för fel? Är jag inte fin nog?

Jonas var visserligen snabb att ta på sig skulden. Han bedyrade förtvivlat att han älskade henne och att otroheten helt och hållet var hans eget fel.

Ändå fortsatte han ta kontakt med nya kvinnor på nätet. Han kunde inte förklara varför – han kunde helt enkelt inte låta bli. Han grät och ångrade sig, hon förlät.

– Jag varken vågade, ville eller kunde se mina egna känslor. Allt handlade om hur Jonas mådde. Det var synd om honom. Jag försökte bädda in honom i mer kärlek, mer omtänksamhet. Jag tröstade och kramade. Det var det enda sättet jag kunde komma på.

Hela tillvaron kom att kretsa kring Jonas och hans kvinnor. Så fort han gick utanför dörren började Åsa oroa sig för vad han sysslade med. Ångesten hölls i schack genom ständig kontroll. Hon muddrade jackfickor, kollade mobilnummer och studerade kvitton för att kartlägga Jonas vardag.

– Man blir halvt galen. Man rotar överallt för att hitta information.

Vid något tillfälle fann hon en kvarglömd lista med namn och telefonnummer till elva nya älskarinnor.

– Jag tyckte att de där kvinnorna var jätteäckliga. Riktiga galningar. Samtidigt var jag, på något konstigt sätt, stolt över att Jonas faktiskt valt just mig.

För egentligen är det detta som genomsyrar Åsas berättelse: En desperat vädjan om att bli vald.

Röd tråd
Så här i efterhand har Åsa kunnat följa en röd tråd bakåt i tiden, till barndomsåren i Bohuslän, där hon växte upp hos sina morföräldrar.

– Jag har formats extremt mycket av att inte ha mamma eller pappa närvarande. Utåt var jag alltid glad och duktig, men inuti bar jag på en känsla av att ha blivit bortvald. Jag var otillräcklig. Jag dög inte. När hon i vuxen ålder insåg att även Jonas valt bort henne, genom att vara otrogen, blev den naturliga strategin att återigen vara stark och duktig, men att samtidigt pressa bort de egna känslorna. – En vanlig kvinna faller oftast inte för en sexmissbrukare. Men med min bakgrund är jag van vid att helt gå upp i andra, på bekostnad av mig själv. Utan att riktigt förstå det, höll Åsa på att utplånas, både känslomässigt och fysiskt. Hon fick svårt att sova, hungern försvann och på några månader gick hon ner åtta kilo.

Åsa upptäckte att hennes man var aktiv på olika chattsidor på nätet. – Det var så han träffade nya kvinnor. “Det var bara att plocka”, som han uttryckte det.

Jonas förstod att han behövde professionell hjälp och kom så småningom i kontakt med Dysberoendekliniken i Stockholm, som specialiserat sig på sexmissbruk. Till en början var Åsa inställd på att enbart Jonas behövde behandling – det var ju han som var sjuk.

– Jag minns första mötet. Jag var smal som en sticka och satt där med ett påklistrat leende och sa: “Egentligen har vi det jättebra!” Det var ju så jag alltid agerat – genom att le och vara glad.

Men snart gick det upp för henne att hon inte behövde låtsas längre. Här fanns ingen som dömde.

– Att träffa andra, som varit med om liknande saker, var en fantastisk lättnad. Som anhörig till en missbrukare drabbas man hårt av skam och ensamhet. Jag skämdes över hans beteende, men också över mig själv, att jag stannade kvar.

Sakta med säkert började hon få grepp om sin egen roll, som medberoende till en sexmissbrukare.

– Genom att ständigt ge honom bekräftelse hade jag omedvetet stöttat hans missbruk. I stället var jag tvungen att släppa kontrollen och överlämna ansvaret åt honom. För egentligen spelade det ingen roll vad jag gjorde eller sa. Han måste själv ha en vilja att tillfriskna från sitt missbruk.

Tydliga gränser
Ett första steg var att sätta tydliga gränser.

– Jag slutade till exempel att ringa upp honom kvällstid. Ville han prata, så fick han ringa. Och om han kom till mig, fylld med självömkan, så tog jag inte emot honom. “Jag orkar inte höra på din offerröst”.

Genom att koppla bort Jonas kunde hon i stället få upp ögonen för de egna behoven och önskningarna. Vad ville hon göra, egentligen?

Åsa valde att säga upp sig från arbetet som produktchef för att i stället utbilda sig till coach. Hon kallar det för sitt “jag-projekt”.

– Det blev kickstarten för hela mitt återtåg. På så sätt kunde jag fokusera mer på mig själv än på vad Jonas höll på med.

En viktig del i processen var också att skriva boken Casanovas kvinna. Ett av syftena var att krossa fördomar om sexmissbruk och medberoende. Det romantiska skimmer, som omger begreppet Casanova, existerar nämligen inte.

– Missbruket är helt drivet av ångest, och jakten på tillfälliga medel som kan dämpa ångesten. I detta fall handlade det om att få bekräftelse från andra kvinnor.

Bakom missbrukaren står ofta en partner som, genom sitt agerande, understödjer beteendet.

Som coach har hon numera klienter från hela Stockholmsområdet och telefonkontakt med människor i hela landet. Hon möter allt från unga tjejer till medelålders par och kvinnor över 80.

– Jag är tyvärr inte särskilt unik. Det finns extremt många som hamnar i samma situation. Men med min erfarenhet kan jag visa att man faktiskt kan ta sig ur detta tillstånd, och det är en skön insikt för de flesta.

Hur det egentligen står till med hennes och Jonas relation idag vill Åsa helst inte prata om.

– Han har det bra, jag har det bra, våra barn har det bra. Det är det viktigaste, säger hon.

Hur framtiden ser ut vågar hon inte spekulera i.

– Jag har lärt mig att inget kan tas för givet. Ett beteende man haft under ett helt liv kan inte ändras efter ett dygn eller ens ett år på klinik. Det kan ta lång tid, men detta är Jonas ansvar att arbeta med, inte mitt.

Fotnot: Jonas heter i verkligheten något annat.

En viktig del i Åsas process för att ta tag i de egna behoven var att skriva boken Casanovas kvinna.