Nu ligger jag i startgroparna. Nej, det handlar inte om nyårsfirandet, det handlar om dagen efter, den första januari. Då börjar något kul som jag brukar delta i och som piggar upp mig och gör att den långa vintern inte längre känns så lång.
Det heter “microbirding” och går ut på att man ska försöka hitta så många fågelarter som möjligt i en kommun under ett år. Namnet kan kanske verka lite konstigt, men det betyder ungefär “fågelskådning i det lilla formatet”, det vill säga inom kommunen.
Redan på årets första dag är det som om fågelskådarna får nytt liv. Alla är ute och letar. Det står folk med tubkikare i var och varannan buske. Det verkar som om alla gått och väntat på årsskiftet och nu vill man genast få en bra start på det nya året.
Alla pratar med alla.
– Har du haft nåt?
– Jag hade en nötväcka där borta i skogen.
– Jag hade två skator hemma utanför fönstret!
Det fina med det här, förutom att det piggar upp vintern, är att alla fåglar blir lika intressanta. Också de allra vanligaste arterna. Alla är ju nya för året.
– Jag såg en häger i morse!
– Va, var såg du den?
Jag minns en gång när jag gav mig ut en lång runda bara för att leta efter en stare som någon hade sett i en flock av björktrastar på ett fält i januari. Det är inte många starar som övervintrar men väntar man till april kan man ju se dem överallt. Ändå letade jag och när jag hittade den kände mig väldigt nöjd.
Det naturliga är att man håller till i sin hemkommun. Men man kan också byta kommun från år till år. Det kan kanske verka lite otroget, men det är ett roligt sätt att lära känna nya kommuner och nya fågelmarker.
Microbirding innebär ju att man letar noga på varenda liten plätt i en kommun. Man hittar små dammar som man inte visste fanns, skogsdungar, åar och små grusvägar som man aldrig tidigare besökt. Även villaområden på mindre orter kan vara spännande, där kan finnas någon trädgård med fågelbord som lockar till sig skojiga arter. Stenknäcken brukar jag hitta på det sättet.
Men det får inte gå till hur som helst. Det finns regler för när en fågel får räknas på kommunlistan. Man måste befinna sig innanför kommungränsen när man ser fågeln. Fågeln däremot får gärna flyga utanför kommunen, det viktiga är att man själv befinner dig på rätt sida gränsen.
Jag stod en gång och pratade med några fågelskådare vid en sjö alldeles vid gränsen mellan två kommuner. Vi såg en salskrake på sjön och plötsligt var det en av skådarna som tog några stora skutt bakåt. Han kom då över i grannkommunen och kunde räkna in salskraken också i den kommunen.
Eftersom Sverige är så långt från söder till norr blir det lite orättvist. På vintern finns det flest fågelarter i söder men i norr finns å andra sidan en del arter som aldrig dyker upp i söder, som lavskrika, lappmes och slaguggla. Rena drömarterna att ha på sin kommunlista nu i januari!
För mig är det absolut så att denna form av fågelskådning hör vintern till och det är överraskande hur många olika fågelarter man faktiskt kan hitta mitt i vintern. Fram i april när flyttfåglarna kommer tillbaka blir antalet arter givetvis ännu större. Men då får de konkurrens. Då kommer också alla blommor och insekter igång och då är det svårt att hinna med allt man vill se i naturen.
Har du lust att prova på microbirding? I så fall ska du gå in på www.microbirding.se. Där kan du se i vilka kommuner det finns. I år har det varit 39 kommuner, från Trelleborg i söder till Umeå i norr. Om det inte finns i din kommun kan du dra igång det själv eller med några vänner. Det är både roligt och lärorikt och man kommer ut i naturen lite oftare. Och, som sagt, vintern känns kortare!
