Jag bor med min man och hans två barn som är 13 och 15 år samt våra två gemensamma barn som är två och fem år. Min mans son har fått diagnosen adhd samt en personlighetsstörning. Vi håller på med en utredning om detta och hoppas kunna få lite hjälp med avlastning, vilket vi verkligen behöver. Det är en utmaning att ta hand om ett barn med de två diagnoserna.
Min man och jag är överens om att sonen har ärvt adhd:n från honom. Ju mer vi kämpar med pojken som snart är 14 år, desto mer negativ blir min man. Han säger att han alltid varit sådan och aldrig haft lätt för ett leende. Men det hade han visst under de första åren av vårt förhållande.
Jag tror att adhd:n har lett till ett depressionsliknade tillstånd som han inte själv vill erkänna. Han vill nämligen inte söka eller ta emot hjälp. Han vill bara ligga på soffan och spela dataspel, och det är ju inte en särskilt god förebild för våra barn. Jag önskar att han kunde motionera lite och vara lite gladare och mer positiv. Hur ska jag få honom att inse att han behöver professionell hjälp?
Just nu vill han bara ha sex, inte glädje och skratt så att kärleken kan blomstra igen. Han säger att han inte kan vara positiv om han inte får sex. Men hans humör blir faktiskt inte bättre av det.
Har du något råd till mig så att vi kan få ett bra förhållande igen. Eller ska jag flytta ifrån honom, eftersom han vägrar göra något åt sina problem?
Elin
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Det måste till en förändring
Jag kan inte låta bli att bli irriterad när jag läser hur din man tacklar de enorma utmaningar ni har nu. Hur har han tid att ligga på soffan och spela dataspel när han har fyra barn, varav ett med allvarlig diagnos?
Jag tycker också att det låter oerhört omodernt att vägra göra något åt sina problem. Det är inte rätt mot dig och i det långa loppet kommer du inte att stå ut med det. Det måste du få honom att förstå. Det måste till en förändring och det är inte något du ska föreslå eller försöka övertala honom till. Du ska kräva det!
Jag har själv haft en krissituation i min egen lilla sammansatta familj. Vi fick tack och lov hjälp med familjeterapi, innan det gick galet. Vi fick tala med en terapeut om hur vi skulle bli bra på att klara av vardagen med vår lilla barnaskara, hur vi skulle prata och ta hand om varandra.
Det var en enorm lättnad. Vi kom till samtalen fulla av raseri men gick därifrån med värme och kärlek, nästan nyförälskade. Hon lärde oss hur viktigt det är att verkligen lyssna på varandra, ta hänsyn till varandra och inte bara försöka få igenom sin egen vilja.
De flesta kommuner erbjuder familjerådgivning till familjer som verkligen behöver det, som ni ju gör. Googla på vad som gäller i din kommun och kräv av din man att han ställer upp på familjerådgivning. Säg att det handlar om att rädda er familj.
Vägrar han ändå, ja då tycker jag att du ska överväga att åka bort med de två små barnen ett tag, en kort period till familj eller vänner, så att han förstår att det faktiskt är allvar.
Fortsätter han att vara likgiltig, tycker jag det är på tiden att du tänker på dig själv. I längden kommer du inte att orka ta hand om fyra barn och en man som beter sig som det femte.
Visst är det svårt att vara ensam, men av egen erfarenhet vet jag att solen kommer att skina på dig och dina barn igen. Så var inte rädd för den lösningen – efter att du har provat allt det andra.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Klicka här för att skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv “Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
