Diabetikern Peter ser bättre för varje dag tack vare ny medicin

Sjukdomen kom snabbt. Peter Karlsson drabbades av en kraftig influensa som slog ut bukspottskörteln. När han väl kom till sjukhuset hade han skyhöga sockervärden och doktorns dystra diagnos var diabetes typ 1.

– Det var 18 år sedan. Jag blev inlagd direkt och fick insulin. Sedan var allt relativt lugnt fram till för några år sedan då ögonen plötsligt började krångla. Jag hade fått komplikationer på grund av min diabetes och periodvis har jag knappt kunnat se något alls. Jag fick sluta jobba och det var riktigt trist ett tag. Tänk om jag blev blind.

– Men med en ny medicin har jag fått synen tillbaka! Jag ser bättre för varje dag, speciellt på vänster öga där synen nu är närmast återställd.

Peter och hustrun Liv bor naturskönt på en gård utanför Strömstad.
– Nu kan jag njuta av allt det vackra igen, säger Peter.

Peter är van att hugga i. Han är skogsarbetare, ett jobb som han tvingades sluta med när han drabbades av ögonproblemen. Det gick inte att köra stora, tunga maskiner när synen nästan försvann.

– Det var tråkigt men jag hoppas att jag kan börja arbeta snart igen, nu när jag ser bättre. Det är jobbigt att inte ha det sociala livet med arbetskamraterna.

– Jag har alltid tyckt om att vara ute i skog och mark. Jakt och fiske är mina stora fritidsintressen. När ögonen drabbades blev det värst på högerögat, men jag byggde om geväret så att jag kunde se att skjuta älg med bara vänster öga.

Peters stora fritidsintresse är jakt och till det krävs god syn.

Peter går igenom sina handgjorda fina flugor till flugfisket.

Diabetes finns i Peters släkt, både mormor och morfar hade sockersjuka, som man sa förr. Hans mamma och lillasyster lider också av sjukdomen. Så det var kanske inte någon större överraskning för Peter när han själv fick diagnosen. Men att han skulle drabbas av svåra ögonkomplikationer kom som en chock.

– Diabetesen har jag klarat bra. Jag har numera en plastbricka inopererad i axeln, med en sensor som mäter blodsockret. Det fungerar utmärkt och med insulinsprutorna är det inga som helst problem.

Men för tre år sedan hände något tråkigt.

– Jag hade varit i Oslo hos min svåger och hämtat en bil. Jag hade just kört in på en mack för att tanka bilen, när jag märkte att allt började bli disigt. Omgivningen blev suddig och gråvit. Samtidigt fick jag en insulinkänning och tog mig in på macken där jag köpte en sockerdricka som jag vräkte i mig. Då fick jag upp sockret igen, säger Peter.

Han hade, vet han nu, fått blödningar i gula fläcken i näthinnan.

– Ett kärl i ögat hade spruckit. Jag kände ingenting, förutom att jag förstås blev jätterädd när synen försvann. Jag tänkte bara vad händer? Jag måste få upp sockret fort som tusan.

Efter en stund började synen komma tillbaka, fast Peter kunde inte se talen riktigt klart på instrumentbrädan i bilen. Men efter en kopp kaffe hemma kändes det bättre.

– Sedan gick jag ett bra tag med dimsyn innan jag sökte till ögonkliniken. Kanske kan man säga att jag är en hårding, jag springer inte till doktorn i första taget. Jag ger mig inte så lätt utan hoppas att allt ska ordna sig.

– Men läkarna i Strömstad förstod ju vad det handlade om och jag fick en remiss till ögonkliniken i Uddevalla.

Kan jaga och fiska igen
Hösten 2012 påbörjades behandlingen mot Peters ögonsjukdom DME, diabetiskt maculaödem. Han fick injektioner i ögat med läkemedlet Lucentis.

– Redan efter någon vecka klarnade det. Den behandlingen höll i sig cirka tre veckor, sedan fick man ta en ny spruta. Jag vet att många tycker att det känns hemskt att få en spruta in i ögat, men jag har inga problem med det.

– Det gäller också att du står på dig som patient. Jag känner när det är dags för ny injektion. Jag märker att jag får en känsla av fukt i ögat.

Peter har också fått laserbehandling på ögonkliniken mot ödem i höger öga, som tyvärr inte har påverkats lika positivt av injektionsbehandlingen som vänster öga.

– Jag har fått sammanlagt 4 700 laserskott i högerögat och lite i vänster.

Han läste om det nya läkemedlet Eylea, som nyligen godkändes för behandling inom EU. Han pratade med sin läkare på ögonkliniken och precis före jul förra året fick han klartecken att bli en av patienterna som fick testa den nya medicinen.

– Vilken julklapp. Jag blev så glad att tårarna började rinna!

– Eylea ges även det som en injektion. Det blir, om jag har förstått det rätt, som ett “klister” i ögat och förhindrar läckage. Det är tjockare till konsistensen och effekten varar dubbelt så länge, jämfört med min tidigare medicin.

Peter har ögonsjukdomen DME (diabetisk makulaödem), men ny injektionsbehandling i ögonen har förbättrat hans synproblem väsentligt. Nu är det inga problem att fiska.

Läser tidningen igen
Peter märkte en skillnad i synskärpan ganska omgående.

– Nu ser jag lite bättre dag för dag, speciellt på vänsterögat. Titta, jag kan se barren på granen där ute, säger Peter och pekar ut genom fönstret.

– Visarna på köksklockan är inte heller några problem längre. Och tidningen läser jag obehindrat.

Livet har vänt för Peter, nu när han fått mycket av synskärpan åter. I höst har han jagat älg och tagit upp hummer. Och fiskat läckerheter som piggvar och hälleflundra.

Det är han som fixar älgsteken och tillagar fiskefångsten. Liv är kock men hon överlåter gärna grytorna därhemma till matglade Peter.

– Jag siktar på att gå ner 25 kilo, så numera tänker jag mycket på vad jag äter. Det ska vara nyttigt, inte minst med tanke på min diabetes och ögonsjukdomen. Inga kolhydrater och ingen mjölk. Det är slut med korv och mos…

Idag läser Peter tidningen obehindrat och under hösten har han jagat älg och fiskat både piggvar och hälleflundra.

Hela artikeln finns att läsa i Hemmets Journal nr 49 2015.