Måns Möller cyklar för sin autistiske son

För komikern och programledaren Måns Möller tog livet en avgörande vändning när sonen Viggo, idag 13 år gammal, fick diagnosen autistiskt syndrom. Sedan dess präglar rutin och struktur vardagen till hundra procent.

– Jag vet inte hur mycket tid jag lagt ned på att tampas med olika myndigheter när det gäller bland annat Viggos skolgång genom åren. Många gånger har det varit otroligt frustrerande. Ett av min sons största funktionshinder är att det inte syns utanpå att han är funktionshindrad, säger Måns.

Idag lägger Måns minst ett par dagar i veckan på sitt ideella arbete i stiftelsen Viggo Foundation. Han startade stiftelsen därför att han inte hittade någon idrottsförening som passade för sonen – som har autistiskt syndrom med lätt utvecklingsstörning.

– Han klarar inte av att ta instruktioner och fungera i gruppsammanhang lika lätt som normalfungerande barn. När jag frågade om han kunde börja på en skidskola fick de panik och svarade att de inte hade specialkompetens för att träna “sådana där barn”.

Målet är att erbjuda olika sorters aktiviteter för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) – som är samlingsnamnet för en mängd olika diagnoser som adhd, ad, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, autism, ocd, dyslexi med flera. I Sverige uppskattas cirka 25 000 barn vara diagnostiserade med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar av olika slag.

– Alla barn mår bra av fysisk aktivitet, men barn med NPF har ett ännu större behov av att få syresatt blod till hjärnan. Problemet är att de ofta faller mellan stolarna. De klarar inte av att träna med de normalfungerande barnen men de är inte tillräckligt handikappade för att hitta sin plats inom handikappidrotten.

En viktig uppgift för Måns har därför blivit att dra in pengar för att kunna utveckla en träningsmodell som passar barn med NPF. Det är där cyklingen kommer in – företag och privatpersoner kan vara med och bidra till insamlingen genom att sponsra Måns när han trampar tvärs över jordklotet.

613 mil på 29 dagar

Under de senaste åren har han, tillsammans med bland andra sin coach och träningskompis Christer Skog (före detta förbundskapten för svenska längdskidåkningslandslaget), avverkat nästan 2 000 mil totalt.

Först cyklade de 420 mil tvärs över hela USA, därefter från Stockholm till Grekland, från Uralbergen i Ryssland till Cabo da Roca i Portugal, runtom i Sverige, samt i höstas genom Ryssland från Ufa till Novosibirsk.

Längsta sträckan var den från Ryssland till Portugal. De satte världsrekord genom att cykla 613 mil genom Europa på 29 dagar.

– Det var en pojkdröm och otroligt häftigt att hamna i Guinness rekordbok. Tänk att jag, som knappast var en idrottskille då jag växte upp, har ett världsrekord i cykling. Det har liksom inte funnits på kartan tidigare. Jag har mycket att tacka Christer Skog för. Han ställer upp och hjälper till ideellt, trots att han själv inte har något barn med funktionshinder.

I vissa länder, exempelvis Ryssland, är vägarna extremt dåliga. Där gäller det att hålla hårt i styret …

– Det är mycket förberedelser inför varje långresa, både vad gäller träning och olika former av praktisk planering. Racercyklarna förses med dämpning framtill för att klara av olika tuffa underlag. När vi åkte i Ryssland första gången var vi fem grabbar som var totalt slut i händerna efter en lång etapp. Det var så illa att ingen av oss hade kraft att få upp locket på en vattenflaska ens.

En del vurpor med skrapsår och blåmärken, liksom svamp på väl valda delar, är snarare regel än undantag. Men ibland går det än mer illa.

– Nej, i USA var jag helt slutkörd en gång och körde in i cykeln framför. Kraschen slutade med att jag bröt fyra fingrar. Det var bara att trampa vidare och genomlida de nio milen till närmsta sjukhus. Där väntade röntgen och gips.

 Mutades med vodka

Men några tankar att ge upp finns inte i Möllers huvud. Inte heller då hans cykelkompis från senaste långracet i Ryssland blev skadad och tvingades kliva av.

– Jag måste erkänna att det var lite läskigt att köra runt ensam på de ryska vägarna, även om jag hade en följebil efter mig. Speciellt när en bil prejade ut mig vid sidan av vägen och en full ryss, som knappt kunde stå på benen, klev ut. Han hade guldtänder och såg nästan ut som skurken Jaws i James Bond.

– Det var i Sibirien, han hade aldrig sett en racercykel förut och ville prova min. Som tur var hade min följebil bakom en flaska vodka som vi mutade honom med. Då åkte han vidare. Nu kan jag skratta åt det men jag var inte så kaxig då.

Totalt har Måns dragit in ungefär 1,8 miljoner kronor till stiftelsen hittills. Pengar som gjort det möjligt att anordna bland annat Viggoloppet i löpning, cykel- och skidläger, samt skänka pengar till olika föreningar. Visionen är att idrottsföreningar ska ha en egen sektion för barn och ungdomar med NPF-diagnoser.

– Jag är glad och tacksam över att det har gått bra i karriären som komiker och programledare. Men det finns inget som går att jämföra sig med över hur stolt och lycklig jag känner mig när föräldrar, mor- och farföräldrar eller någon annan anhörig till ett barn med NPF hör av sig och tackar för att vi anordnat ett läger eller ett lopp som barnet kunnat vara med på.

Rolig inspelning

Måns tycker att det är viktigt att våga vara öppen och prata om sin vardag med Viggo. Under 2019 fick han chansen att göra det både som värd för Sommar i radions P1 och i Stjärnorna på slottet på SVT.

– När jag skulle ha mitt sommarprat gick det ju inte att göra som i skolan, att säga att hunden käkat upp manuspappren, skojar Måns. Nej, men det var väldigt roligt att ha ett eget program och jag vill gärna dela med mig av egna erfarenheter och förhoppningsvis kunna hjälpa andra. Responsen efteråt blev otroligt stor.

Även om det varit tufft och jobbigt många gånger under Viggos uppväxt – bland annat tog förhållandet med sonens mamma Sarah slut – har det varit en hel del skratt också. Måns är inte sen med att ta till humor mitt i allt allvar.

Måns är inte den som slaviskt följt Stjärnorna på slottet, men han gillar programkonceptet och tyckte att inspelningen i Lejondals slott var bland det roligaste han har gjort.

– Allra roligast var under min egen dag, då jag fick tvinga de andra deltagarna att haka på i mina aktiviteter. De skrattade inte alltid så gott medan det pågick, däremot efteråt, haha.

Närmare 80 000 vallfärdade till konserthus och teatrar för att se Sveriges historia – den nakna sanningen och nu turnerar Måns och Özz Nûjen för fullt med uppföljaren Världens historia – den osminkade sanningen.

– Det är inte lätt att hinna med hela världens historia på 90 minuter men vi kör på i ett ruskigt högt tempo. Publiken får både se och höra både väntade och oväntade historier om oss och vår värld. Till exempel varför det för första gången i världshistorien dör fler människor av fetma än av svält.

När det gäller jobbet är Måns Möller inte ute och cyklar. Den delen får han nog av på alla världens vägar – och snart är det dags att fullborda jordenrunt-åkandet i Asien.

Sex snabba till Måns

Vilken är din mest oanade talang?
– Jag är grym på att tvätta bilar – det är jag både bra och snabb på.

Vilket är det tråkigaste jobbet du har haft?
– På ett lager, där jag skulle lägga muttrar tio och tio i påsar …

Vad är det otäckaste du varit med om?
– När vårt tv-team råkade filma en knarkhandel i Rio de Janeiro, under inspelningen av programmet När och fjärran. Då åkte värsta pistolerna upp och vi höll på att skita på oss. Men när de fick se på medan vi rensade bort scenen var det lugnt igen.

Vilken person skulle du vilja vara för en dag?
– Pernilla Wahlgren. Hon verkar ha ett så roligt och händelserikt liv.

Vad är det konstigaste du har ätit någon gång?
– Alligator i New Orleans. Säger som alla andra – det smakar kyckling.

Vilket var ditt bästa respektive sämsta ämne i skolan?
– Jag var bäst i redovisning (läste ekonomisk linje på gymnasiet) och sämst i träslöjd. Jag är fortfarande lika kass på allt som kräver händighet. Kom inte till mig om du fått punktering på cykeln, haha.