Gatuhunden Arthur slog följe med landslaget – och blev rikskändis!

Gatuhunden Arthur slog följe med det svenska VM-laget i multisport när de tävlade Ecuador. Mikael Lindnord, multisportare Sverige, tog med honom hem. Arthur kommer till Arlanda och träffar resten av sin nya familj.

Den fantastiska historien om gatuhunden Arthur som slog följe med det svenska multisportslandslaget under VM i Ecuador har blivit en världsnyhet som de stora filmbolagen i Hollywood slåss om rättigheterna till.

– Jag har inte riktigt förstått hur stort det här är. Jag är en vanlig kille från Norrland och plötsligt vill alla stora nyhets- och filmbolag prata med mig, säger Mikael Nordlind som åter är hemma hos sin hustru Helena, 36, och deras lilla dotter Philippa, snart två år, i Örnsköldsvik.

Nu väntar de på att det sista kapitlet med det lyckliga slutet ska skrivas i den här historien – nämligen att Arthur efter fyra månader i karantän äntligen får komma hem till sin nya familj.

Arthurs resa från Ecuador till Sverige började i november förra året på flera tusen meters höjd i en bergsby i Anderna. Där hade det svenska mulitsportlandslaget Team Peak Performance, som bestod av lagledaren Mikael Lindnord, Simon Niemi, Staffan Björklund och Karen Lundgren, tagit en paus för att vila sig under det sex dygn långa loppet som gick över berg, genom djungler och längs vattendrag.

– Vi satt och åt när jag såg en skabbig gatuhund som strök omkring runt oss. Han var rejält tilltygad med stora sår på ryggen och det såg ut som ingen någonsin varit snäll mot honom. Jag tyckte synd om honom och gav honom en köttbulle, berättar Mikael.

Simmade efter

Han ägnade sedan inte mer uppmärksamhet åt hunden utan förberedde i stället sitt lag i nästa etapp som bestod av 20 timmars löpning i svår terräng med djup lera.

– Efter ett tag såg jag att hunden hängde med oss. Han bara bestämde sig för att han skulle följa med, berättar Mikael.

– Det var inte jag som valde honom. Det var han som adopterade mig, säger en märkbart rörd Mikael när han tänker tillbaka på första mötet mellan dem.

Så fort det svenska mulitsportlaget tog rast stannade Arthur och lade sig bredvid dem – helt utmattad.

– Vi hade med oss konservburkar med bland annat köttbullar. De sista två dygnen i djungeln delade vi dem med Arthur, berättar Mikael.

Men när de kom fram till ett vattendrag där de skulle paddla kajak sa ledningen stopp. Arthur fick inte följa med längre och Mikael och de andra lagmedlemmarna tvingades ta farväl av honom.

– Men jag hade ändå en förhoppning om att han kanske ändå skulle försöka följa efter oss.

När det svenska laget satte sig i kajakerna och började paddla iväg hoppade Arthur i vattnet och simmade efter. Åskådarna på strandkanten som hört om hunden som följde det svenska laget jublade.

– Det glömmer jag aldrig. När jag såg att han simmade efter oss började jag nästan grina, berättar Mikael.

– Jag vände om och lyfte upp honom i vår kajak. Där lade jag honom i mitt knä på en bit liggunderlag och där låg han i stort sett sedan under hela den 14 timmar långa paddlingen.

Vid ett tillfälle hoppade dock Arthur i vattnet och blev blöt och kall. Mikael svepte då sin goretexjacka om honom trots att han själv frös så att han skakade.

– Det enda jag tänkte var att om han hade kämpat så för att följa med oss så skulle vi banne mig också kämpa för att få med honom hela vägen hem.

Paddlingen var själva sluttampen på multisports-VM och det svenska laget kom in på tolfte plats. Det var ingen tvekan om att de sinkades av att Arthur slog följe med dem som en femte lagmedlem.

– Men vi var där för att vinna och det hade vi ändå ingen chans att göra. Då har det ingen betydelse om man slutar femma eller tolva, säger Mikael, som inte ångrar att han tog hand om Arthur.

– Jag pratade med de andra lagmedlemmarna och det var ingen som hade någon annan åsikt. Jag skulle utan tvekan ha gjort samma sak igen även om det inte lett till den uppmärksamhet som det här har fått.

När de väl kommit i mål började nästa utmaning – hur skulle Mikael få en skabbig och sårig ecuadoriansk gatuhund med sig hem till Sverige. Det krävdes åtskilliga telefonsamtal hem till Jordbruksverket och flera veterinärbesök innan nödvändiga tillstånd blev klara.

– Sista dygnet fick vi tag i Ecuadors socialminister, som tyckte det var kul att hjälpa oss. Men det blev inte helt klart att vi skulle få ta med oss Arthur förrän en kvart innan vi skulle checka in på flyget hem.

Starka band

På Arlanda möttes Mikael och Arthur av Helena och Philippa som för första gången fick hälsa på sin nya familjemedlem.

– När jag berättade för Helena att jag skulle ta med Arthur hem blev hon först lite orolig för sjukdomar, men sedan sa hon att hon stöttar mig om det är det jag vill.

– Vi har hälsat på honom ett par gånger i Stockholm där han sitter i karantän. Det märks direkt i hans ögon hur glad han blir när han känner igen mig. Det finns speciella starka band mellan honom och mig. Nu längtar jag bara till den 20 mars när han får komma hem.

Efter att historien om Arthur blev en världsnyhet har ett antal personer trätt fram och sagt att det är de som är den rättmätige ägaren till hunden. En man sa sig sakna sin hund och krävde ersättning för att köpa en ny. Men det ledde i stället till att det startades ett upprop i Ecuador som krävde att han skulle straffas för djurplågeri.

– Arthur har blivit mycket illa behandlad tidigare i sitt liv. Han har fyra djupa sår i ryggen som är minst ett halvår gamla och som det bildats larver och puppor i. Han har även infektioner i tänderna och öronen.

– Arthur är min hund nu. Jag har chipmärkt honom och det ska bli mysigt att få hem honom.

“Helrenovering”

Under tiden i karantänen ska Arthur gå igenom operationer av både ryggen och tänderna.

– Han får gå igenom en helrenovering, säger Mikael och skrattar. Det är han värd.

Exakt hur gammal Arthur är vet ingen, men veterinärer som undersökt hans tänder bedömer att han är omkring sju år.

Förutom hans orubbliga målmedvetenhet och envishet är Mikael imponerad av Arthurs lugn och stabilitet.

– Det finns inte ett uns aggressivitet i honom. När andra gatuhundar närmade sig honom morrande och skällande stod han bara lugnt kvar och ignorerade dem.

Mikael för diskussioner med sju filmbolag från Hollywood som vill ha rättigheterna till historien om Arthur.

– Det är knappt så man kan fatta det. Det är seriösa bolag som har skickat förslag på flera sidor med budgetar som startar på 20-30 miljoner dollar, berättar han.

Multisportlandslaget och Arthur på plats i Ecuador.