Semestra utomlands i Sverige! Del2: Somalia i Gyttorp

För fem år sedan förverkligade Inger Haglund och Per-Ola Magnusson sin lite galna idé om att bli kamelägare. Och för två år sedan hittade de dessutom en professionell kameltränare – i Sverige!

 
På håll skymtar tre djur som vilar tätt intill varandra i en svensk hage. De ligger på en solbelyst kulle med utsikt över det grönskande landskapet utanför Gyttorp i Nora kommun. Är det månne idisslande kossor? Jag får gnugga mig hårt i ögonen. Det är högst ovanligt syn att få uppleva livs levande kameler som strövar fritt omkring i en västmanländsk hage.

För tio år sedan tittade Inger Haglunds man Per-Ola Magnusson på ett tv-program där Mark Levengood pratade med en kamel. Per-Ola, som till vardags är advokat, tyckte att det verkade vara sympatiska djur och tyckte att familjen borde utökas med några kameler. Per-Ola och Inger började läsa på om kameler.

– Ju mer vi läste desto mer fascinerade blev vi. Kamelen är ett av världens mest ursprungliga djur och de är så trevliga när man lär känna dem, säger Inger Haglund, som tidigare arbetat som distriktssköterska.

För fem år sedan gjorde Inger slag i saken och såg till att deras drömdjur kom till Gyttorp.

För tjugo år sedan övertog Per-Ola och Inger hennes farfars gamla 1700-tals gård med skogsbruk och betesmarker. Här bor de tillsammans med den 12-åriga sonen Pelle och ett antal husdjur.

– Kamelerna är sociala och lättskötta. Vi har ju dem som husdjur och lever nära dem. Jag tycker att de både är filosofiska och avslappande att umgås med. De så oömma och de gillar faktiskt snö, något man inte kan tro.

Om vintern äter de till och med av snön, berättar Inger entusiastiskt. Under den kalla årstiden blir kamelens päls tät och de ser nästan ut som stora bruna nallebjörnar. När det är kallt ute då är det skönt att sitta i värmen mellan pucklarna, kan du tro. De är som ett hett element!

Kalle är äldst och har fått sitt namn efter Ingers morfar. Kalles kamelfru heter Anna efter Ingers mormor och deras son heter förstås Karlsson. Han är faktiskt Karls son!

Kameltränare

I september 2010 lyckades de få tag i en kameltränare i Sverige. Somaliern Ali Abdullahi Hassan är uppväxt med dromedarer eftersom hans far hade 170 stycken. Två dagar i veckan tränar han nu Kalle och hans familj. Det behövdes eftersom kameler tänker mer självständigt än hästar, som är mer lättämjda djur.

Det är inte för inte kamelen kallas för öknens skepp. Djuren är väl anpassade för strapatser. Kamelen klarar både svår kyla och extrem värme. Orken är fenomenal liksom att de inte behöver vila varje dag eller ens dricka vatten.

Kalles stora nos är mjuk och len. Det märks att han tycker om när man stryker honom fint över den. Hans ögonfransar är långa och täta över hans kloka stora bruna ögon. Tänderna är breda och lätt gulnande. När hästars öron är bakåtvända, då ska man akta sig. När Kalles öron lutar bakåt, så att det lätt att tro att också han är ilsken. Men då mår han bra. Vid fem års ålder är kamelerna fullvuxna.

I ladan hänger hjälmarna på rad som kamelryttarna för säkerhets skull ska ha på sig. Bredvid dinglar rep som används istället för betsel. Ali sätter det enkelt i munnen först på Kalle, sedan på Anna och sist på busiga Karlsson. Och så binder han ihop svansarna så att det blir en karavan, då trivs kamelfamiljen bäst. Ali berättar att kamelerna gillar att arbeta.

Det känns pirrigt att ställa sig intill Kalle. Han kastar lite med huvudet. Ali ser till att Kalle lägger sig ner på det våta gräset så att jag kan sätta mig mellan pucklarna. Ali håller i Kalle och jag slänger upp ena benet som om jag skulle sätta mig på en häst. Men där tar den ena puckeln mot, så jag gör ett nytt försök. Den här gången lyckas jag bättre. Nu sitter jag tryggt fastklämd mellan pucklarna. Den framför mig håller jag om och den känns förvånansvärt mjuk. Jag trodde att den skulle vara hårdare.

Hela havet stormar

Ali säger åt Kalle att resa sig. Plötsligt blir det hela havet stormar under mig. Kalle ställer sig upp först med bakbenen och sedan frambenen. Han sträcker lite på sig och nu sitter jag högt uppe med utsikt över fälten. Det grönskande sommarlandskapet börjar röra sig när vi vaggar fram över ängen. Innan kamelritten blev jag varnad av en kollega för att kamelens passång kan ge känningar av sjösjuka, men jag njuter mest av att Kalle gungar mjukt fram och jag försöker följa med i rytmen. Kalle rör sig majestätiskt och lugnt. Själv sitter jag som en hösäck och vet inte om jag ska låta benen hänga löst eller hålla fast dem som på en häst.

Inger har berättat om sina ridturer ut i skogarna och hur ljuvligt det är. Själv funderar jag på hur det skulle kännas att färdas med en riktig karavan i öknens hetta, som just nu känns långt borta här i Gyttorp.

Kamelen har klövar med två tår och en mjuk trampdyna. De skos aldrig som hästar. Så det gröna gräset passar kamelfötter perfekt! Vi går runt i hagen varv på varv. Inger och Ali säger att kamelerna tycker om att gå tillsammans.

Så är det dags Kalle att lägga sig ner och för mig att hoppa av. Först viker han in frambenen. Oj hjälp, jag trillar av, hinner jag tänka. Sedan lägger han ner bakdelen. Allt blir stilla, då är det bara att befria Kalle från min vikt och inte glömma bort att lyfta ena benet högt så att jag inte sparkar min nyfunne vän på puckeln igen.

Kryddig kamelkaka

Invid hagen står ett kameltorn därifrån kan man titta på kamelerna på tryggt avstånd. Hit kommer två ridsugna familjer med sina barn.

Först samlas vi alla i den tvåhundraåriga smedjan där Inger bjuder på kryddig kamelkaka och berättar lite mer om kameler. Kalle väger cirka 800 kilo. Om vintrarna får kamelerna jättetjock päls. De kan springa i 60 km i timmen och bära 400 kilo. De kan gå i 30 dagar utan vila och de kan dricka 100 liter vatten vid ett enda tillfälle. De flesta tror att puckeln innehåller vatten, men den innehåller fett. Ali påstår att kamelkött är gott och de har bra mjölk med lite laktos och mycket c-vitaminer i. Nomaderna kan leva på den. Kamelen blir färdigväxt som femåring.

Styrkta av kamelkakan provar de tre första ryttarna ut sina hjälmar och ser hur höga kamelerna är.

Kamelskötare Ali sitter på den minsta kamelen Karlsson och gör konsttycket att hoppa över till Anna och fram till Kalle. Alla av oss imponeras, men sådana tricks vågar vi nybörjare inte pröva på.

Fler av oss vill rida mer och nu får kamelerna jobba. Ungtuppen Karlsson blir bångstyrig och vill inte alls lyda och Ali får säga till på skarpen tills han fått Karlsson att resa sig upp.

Somalisk festmiddag

Efter alla ridturerna samlas vi i den gamla jordkällaren och får lite värmande Grådask och lugnande musik. Därefter går vi in det fint dukade matbordet i 1700-talshuset med den stora spisen, där en härlig somalisk festmiddag väntar på oss. Den har Ali och Per-Ola tillagat av somaliska specialiteter med för mig okända namn som klingar spännande. Det är somaliskt festbröd så kallat sabayeed/kimis, tonfisk och grönsaker. Det är två olika välsmakande grytor med lammkött och grönsaker, shingni, en potatis- och grönsaksröra och mycket annat. Arabisk läsk och juice dricker vi ymnigt av och en mild och välsmakande sharaab, som är en slags smoothie av papaya, lime, avokado och banan. Kaffet är förstås från Afrikas horn liksom de söta kakorna macmacaan. Säg den som inte blir mätt av allt detta goda!

För första gången i mitt liv har jag haft närkontakt med en kamel. I Sverige talar vi ju ofta om älgarna som skogens konung, men i skogarna kring Gyttorp är det Kalle kamel som regerar!

Vill du också bli kamelryttare?

Om du är intresserad av närkontakt med kameler så ring till Inger Haglund tel 0706 220517 eller e-post: inger@kallekamel.se Kalle Kamel har också en egen hemsida www.kallekamel.se

 Du kan rida kamel, sova över på Kalle Kamels gästhus efter en härlig somalisk festmiddag som avslutas med kaffe från Afrikas horn och kakor.

Sverige och Somalia

2010 fanns det cirka 31 000 somalier i Sverige. Bland nyanlända asylsökande är somalierna just nu den största gruppen. UD:s reserekommendationer avråder resor till Somalia på grund av säkerhetsläget. Sverige har ingen ambassad i Somalia utan den finns i Nairobi i Kenya.

Somalia är nästan en och en halv gång så stort som Sverige och ligger på Afrikas horn invid Adenviken och Indiska oceanen. Landet har 9,9 miljoner invånare.

Tio års inbördeskrig och torka har drabbat befolkningen hårt med en pågående svältkatastrof som följd. Landet har inte haft en fungerande regering sedan början av 1990-talet. 

Mer Somalia i Sverige

Mer nyfiken på Somalia? Det finns ett femtiotal somaliska föreningar runtom i Sverige. En del är inriktade på sport, andra på kultur, språk eller kvinnofrågor. Vissa av dem arrangerar fester och träffar med jämna mellanrum.

Klädbutik med somaliskt mode finns i bland annat Hjällbo i Angered.

Till hösten öppnar en somalisk restaurang i handelscentret Bazaar i Malmö.

Men det går utmärkt att få en smak av Somalia hemma i det egna i köket. Rödlök, vitlök, koriander, spiskummin och rödpeppar är viktiga smaksättare. Somaliskt ris, zab, lagas av långkornigt basmatiris som fräses i olja och därefter kokas i mustig lammbuljong. Ibland färgar man riset med gurkmeja.

 

LÄS MER: Besök Turkiet – i Sala

LÄS MER: Besök Ryssland – i Varberg


Scroll to Top