Schlageraktuella Loreen: Smärtan i mitt liv tar jag med mig på scen

Med de högsta röstsiffrorna någonsin vann hon Melodifestivalen och nu representerar Loreen Sverige i Baku. Att hon är singel just nu är tur – åtminstone om man tänker på den stundande tävlingen. För när hon är förälskad går förhållandet före allt annat...

Personligt:

 

Namn: Lorine Zineb Noka Talhaoui.

Ålder: 28 år.

Bor: Hornstull.

Familj: Singel.

Aktuell: Eurovision Song Contest. Semifinal den 24 maj, final den 26 maj. Loreen släpper också ett album i september.

Intressen: Multikreatör, det visuella inom ljus, bild och form.

Förebild: Mamma, för att hon är en sådan otrolig krigare.

Motto: Att inte ta sig själv på så stort allvar. Att ta rätt saker på allvar helt enkelt…

 
Fyrtio minuter sen, osminkad och rufsig i håret dyker Loreen till slut upp i lobbyn i ett hotell på Söder i Stockholm.

– Jag är sååå ledsen, taxin glömde att hämta upp mig, men som kompensation fick jag fick i alla fall resan gratis, utbrister årets stora schlagervinnare och ger en spontan kram.

Hennes föräldrar flyttade ett par år innan hennes födelse från Atlasbergen i Marocko till Stockholm. Loreen tillhör en konstnärlig familj där alla familjemedlemmar har något mer eller mindre kreativt yrke.

– Det har varit tokmycket musik i vår familj, utbrister Loreen när hon slår sig ner i en fåtölj med ett glas vatten i handen.

 

Med jämna mellanrum kollar hon sin iphone. Det är bråda tider och varje tidning vill få några citat från den intressanta och spännande sångerskan.

Loreen är svensk, men också nordafrikan.

– Mina föräldrar är berber. Det är en folkgrupp som förhåller sig till musik på ett speciellt sätt. Den marockanska kulturen skiljer sig en hel del från vår kultur. Där kan vem som helst ta fram trumman. Man dansar och sjunger hellre med känsla än att det låter bra.

Loreen minns att hon som liten brukade stänga in sig på toaletten för det var så bra akustik där.

– Sedan släckte jag lampan och stod och sjöng i flera timmar. Mamma kom till slut och knackade på dörren men jag ropade till henne att ta den andra toan.

Loreen skrattar och drar handen genom sitt långa korpsvarta hår. Då hade hon inga tankar på att bli artist eller ens att det var musik som hon skapade där inne på toaletten hemma i Västerås. Hon hade ingen aning om musikaliska termer, om hon sjöng i dur eller moll.

Tappade känslan

Så hamnade Loreen i Idol. Hon ångrar inte att hon var med i programmet, det var lite som en skola för henne med alla regler.

– Tidigare förhöll jag mig till musiken på ett sunt sätt. För mig var musik enkelt, det fanns varken rätt eller fel. Men under tiden i Idol förlorade jag mig själv och överanalyserade allt jag gjorde.

– Jag tappade kärleken till och känslan för musiken. Ju längre in i programserien jag kom, desto mer ansåg publiken att de kom närmare mig. Själv tyckte jag att jag bara kom längre och längre ifrån mitt jag. Att sjunga som någon efterfrågar, det som är kommersiellt, kan hålla ett tag. Men det är det gedigna, det som berör känsla och äkthet, som håller i längden. Den läxan har jag lärt mig nu.

Sedan Idol har Loreen arbetat med alla möjliga sorters uppdrag. Hon har bland annat jobbat på café, setts som programledare på TV400 men samtidigt sysslat med musik på ett eller annat sätt.

Endast tolv år gammal förlorade Loreen sin far.

– Pappa och jag hade ingen riktigt nära, bra relation. Eftersom jag var så liten och jag aldrig tidigare upplevt döden, kändes det för stort och overkligt för mig att ta in just då. För Loreen kom sorgen först 5-6 år senare.

– Då drabbades jag av en stor sorg och saknad av att inte ha pappa i livet. Jag hade som alla andra i tonåren frågor kring min identitet. I den åldern försöker man ju städigt att hitta sig själv och man identifierar sig med sina föräldrar.

Loreen har alltid haft en mycket nära relation med sin mamma.

– Det var hon som stöttade mig i min sorg.

Loreens mamma träffade senare i livet en ny man som är svensk.

– Han är en bra styvpappa som jag är uppvuxen med. Även han var ett stort stöd för mig när saknaden efter min pappa kändes för svår att bära, säger Loreen som är äldst i en syskonskara på åtta.

Typisk storasyster

– Jag är nog den typiska storasystern som känner ett ansvar för de yngre. Jag växte upp väldigt snabbt och blev tvungen att förstå en massa saker i det svenska samhället som jag förklarade för min familj.
Loreen blev en länk för sina syskon, mellan det här nya samhället och mammas marockanska kultur.

Hon har hon en tydlig bild av vad hon vill leverera till sina fans. I allt hon gör finns en tydlig baktanke. Inte minst i Melodifestivalen.

– På scenen i mitt nummer till låten “Euforia” ville jag skala bort så många intryck som möjligt. Rörelserna visar ödmjukhet och skörhet men samtidigt en enorm power. Jag tycker det är viktigt att förmedla kvinnans styrka. Slutposen, då jag hoppar upp på en av dansarnas rygg, är ju riktigt powerful, eller hur? utbrister Loreen retoriskt.

Över 670 000 röster gjorde Loreen till en överlägsen vinnare. Det är en siffra som ingen tidigare varit i närheten av. Inför Eurovision Song Contest i maj planerar Looren att förändra sitt scennummer.

– Jag känner redan att min kreativa ådra börjar pulsera. Jag vill sätta fingrarna i det som vi skapat hittills och ändra och fixa lite, se vad jag kan göra bättre. Jag kommer att behålla essensen, men funderar på om jag ska flyga också. Jag ska i alla fall ge Europa en match, det lovar jag.
Efter segern i Globen fanns Loreens syskon och mamma på plats. Men hon saknade sin pappa.

– Men jag är säker på att han såg mig där uppifrån.


Vad betyder det för dig att få stå på scenen?

– Under en fas i mitt liv handlade det om mitt ego. Men idag hoppas jag på att kunna beröra andra människor på samma sätt som man gör i den kultur mina föräldrar växte upp i. Vi i de skandinaviska länderna, inklusive jag själv, är så otroligt introverta och håller oss för oss själva. Vi har svårt för att känna. Jag förmedlar en story, rätten att känna smärta.

Har du själv genomgått smärta i ditt liv?

– Ja, det har jag fått känna på en hel del faktiskt. Men jag tror att smärta gör en person ödmjuk.

Hur kommer du ur en sådan period?

– Jag tillåter mig själv att vara arg, ledsen, jag gråter och låter det få ta tid. Men jag försöker att se problem ur ett högre perspektiv. Jag stoppar inte huvudet i sanden och lägger inte ansvaret på någon eller något annat utan främst på mig själv. Tycker inte om när folk gör sig själva till offer för någon annan. Man måste se på sitt liv utifrån annars finns risken att man fastnar och den största förloraren är man själv.

Vad betyder religion för dig?

– Själv är en sökare, uppvuxen i ett liberalt muslimskt hem. För mig handlar det främst om hur vi människor är emot varandra. Är vi mörka i vårt inre utstrålar vi mörker till dem vi möter och tvärtom. Om vi är fyllda med gott och ljus så ser vi på allt med “de ljusa ögonen”. Religion propagerar för något sunt men problemet är att vi människor missbrukar religionen och använder den till vår egen fördel.

Finns det något du är beroende av?

– Nej, förutom godis är jag inte beroende av något. Det fanns en tid då det materialistiska betydde väldigt mycket för mig, men i det läge som jag är i nu känner jag att jag skulle kunna förlora allt jag äger utan att det skulle spela mig någon roll. Jag har gått från att vara tokrik till luspank, men jag bryr mig inte om det.

Hur är du som flickvän?

– Jag kan nog upplevas som rätt skrämmande. Jag är inte så lätt att leva med, brutalt ärlig och har en enorm integritet. Och så vill jag ju ha mycket egentid. Nu är det säkert ett år sedan jag var ute på en date, jag tror det är extra svårt att hitta någon för oss tjejer med en stark personlighet. Jag är glad över att jag inte har någon partner just nu. Skulle jag förälska mig så skulle jag prioritera det framför allt annat. Jag tror helt säkert att jag skulle prioritera det framför eurovisionstävlingen. Jag vet hur jag är när jag är kär.

 

Scroll to Top