Att försörja sig på fiskrens. Hur kommer man egentligen på en sådan idé?
– Min man Dick är fiskare, berättar Ritva Tillberg. Jag brukar hjälpa till när han kommer hem med fångsten. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men en dag när jag stod och plockade med ett torskhuvud som jag kokat fick jag en massa associationer. Delarna påminde om fågelvingar, så vackra, vita och skimrande.
Tidigare jobbade Ritva som florist. Men när arbetsmarknaden blev kärvare stod hon plötsligt utan arbete.
– En god vän påminde mig om att jag hade sagt att jag skulle vilja lära mig måla, berättar Ritva. Så jag anmälde mig till en kurs hos Medborgarskolan. Jag kände mig lite dum och vilsen först, för jag var den enda nybörjaren...
Men när Ritva väl hade lärt sig grunderna var det som om något lossnade.
– Jag började se på nästan allt i min omgivning på ett nytt sätt, berättar hon. Jag fann inspiration överallt.
Mobilerna finns i form av färgade eller vita fåglar, ensamma eller i grupp.
Fiskrenset blev en av inspirationskällorna. Ritva och Dick började göra små skulpturer och mobiler av fiskrenset och gav bort till släkt och vänner. I Grisslehamn, där de har sin fiskebåt, började allt fler prata om deras originella skapande. En dag kom ordföranden i fiskehamnen och frågade om hon var intresserad av att hyra en bod vid färjeläget.
Nu är det tredje säsongen hon har sin butik i boden. Den var sliten när hon tog över den och hon har lagt ner många timmars jobb för att få den ljus och fräsch. Det mesta hon säljer har hon tillverkat själv, men hon har även alster från andra lokala hantverkare. Och hon kommer på nya saker att göra hela tiden.
– Ja, det bara bubblar, säger hon och gestikulerar livligt för att illustrera sin skaparglädje. Jag får snart inte plats här...
Från påsk och fram till hösten någon gång har hon öppet, det beror lite på vädret. Hon anpassar sig också efter Eckerölinjens tidtabell. Det är vid färjornas ankomst och avgång som tillströmningen av kunder är som störst.
– Här kommer min leverantör, hojtar hon plötsligt glatt och vinkar till maken. Jag har ju inte bara butiken att
sköta, jag måste ta hand om fiskskallarna också.
Dicks och Ritvas fiskebåt.
Ritva kokar 30-40 torskhuvuden i veckan, plockar isär, kokar rent, torkar, monterar och lackar och sedan ska allt torkas igen. Hon hittar hela tiden nya delar. En del vet hon inte riktigt hur hon ska använda än, men hon sparar dem ändå.
Tids nog kommer hon på något och skapar nya små mästerverk under de mörka vintermånaderna. Hon njuter lika mycket av lugnet och tystnaden då, som hon trivs med fart och fläkt under sommaren. Hon vet att det kan svänga fort och tar ingenting för givet.
– Livet är en berg- och dalbana, säger hon och ler stort. Inte behöver jag åka till Gröna Lund!