Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

Hagasessorna Margaretha, Désirée, Birgitta, Christina och minstingen Carl Gustaf lekte i praktsalarna på Drottningholms slott. Då kom Vita frun, slottets vålnad som varslade om ofärd och olycka. – Det blev min fars sista jul. En månad senare omkom han i en flygolycka i Köpenhamn, berättar prinsessan Christina som här delar med sig av sina minnen kring slottet.

Prinsessan Christina debuterar i vår som författare med boken Dagar på Drottningholm där hon delar med sig av personliga minnen, och en del kungliga familjehemligheter. 

Det är mycket glädje. Men också tung sorg. Som den sista julen som arvprinsen Gustaf Adolf var hos sin familj. Det var 1946. Lintotten Carl Gustaf, kronprinsen och yngst av kungabarnen, var ännu inte ett år. Prinsessan Christina var tre och ett halvt. I barockparken låg snön vit och kylan färgade fönstren med rimfrost. Inomhus sprakade brasorna. Det var en strålande julfest på slottet.

För Hemmets Journal berättar prinsessan Christina:

– Jag hade blivit kinkig och börjat gråta. Pappa lyfte upp mig på axlarna och bar mig till Portugisiska våningen där våra gästrum låg.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

“Det drar ihop sig till jul 1946. Pappa bär mig, bredvid står Margaretha, Birgitta och mamma, iförd päls. Mitt livs första djupa allvar och en tragedi för oss alla väntade när pappa omkom bara någon månad senare.”

Arvprinsen mötte Vita damen då han stoppat om sin yngsta prinsessa och var på väg tillbaka till Generalsalen där resten av släkten väntade.

– Pappa sa, jag tror det var till mamma, att han sett en gestalt luta sig över balustraden i trappan. Familjen skojade om att det måste vara Vita frun som sedan decennier påstods visa sig i huset när något otäckt skulle hända.

Vita frun var en del av kungafamiljen Bernadottes historia. Hundra år tidigare komponerade sångarprinsen Gustaf sångspelet Vita frun på Drottningholm. (Gustaf var son till Oscar I och skrev även musiken till studentsången).

Den 26 januari 1947 hände det tragiska. Arvprinsen Gustaf Adolf dog i en flygkrasch på Kastrup efter att varit på vildsvinsjakt i Holland.Han lämnade efter sig fem små barn och 39-åriga hustrun prinsessan Sibylla.

– Jag tror inte på skrock och övernaturligt, men jag ville ändå berätta om den olycksaliga Vita frun och hur familjen upplevde det som hände, säger prinsessan Christina.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

Prinsessan Christina tillsammas med lillebror Carl Gustaf. 

“Jag är sagoberättaren”

Prinsessan har skrivit boken med Carl Otto Werkelid, tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet och kulturråd på svenska ambassaden i London. Fotografen Ralf Turander har tagit bilderna.

– Jag är sagoberättaren och Werkelid är nedtecknaren, säger prinsessan.

Sagor, ja – barockslottet Drottningholm är en sagovärld, allra särskilt för småttingar med lust för upptäckter och äventyr. Där finns över 300 rum, praktsalar och skrymslen och vrår.

Kina slott är en märklig idyll i landskapsparken. Drottning Lovisa Ulrika fick lustslottet i födelsedagspresent av kung Adolf Fredrik 1753, på den tiden Kina var exotiskt och högsta mode. På övre våningen finns Ovala salen som är ett märkligt bygge med en innervägg och en yttervägg som är klädd med växtmönstrade sidentapeter. Mellanrummet mellan väggarna gör rummet magiskt.

Prinsessan Christina berättar:

– Vi brukade leka viskleken. Minsta ljud som vi viskade mot väggen löpte runt rummet och kom tillbaka lika högt som vi sagt orden. Vi tyckte om att vara här.

I parken finns Floras kulle, och snöiga vintrar finns där två kälkbackar, en lång och brant och en snällare för de minsta.

– Vi lekte med andra barn från Ekerö och det var full fart i backarna. På 1950-talet var det inte en massa säkerhetsfolk runt oss. Vi tyckte det var roligt att många var där, och de andra barnen tyckte inte att vi var märkvärdiga för att vi bodde på slottet.

För prinsessan Christina var alla spännande målningar i slottet en magisk värld. Särskilt gillar hon hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahls tavlor.

– Han målade exotiska djur som kameler, apor och papegojor. De är spännande att se.

I Generalsalen brukade Hagasessorna gå på hjältejakt. Salens väggar är prydd med gamla krigare från Karl XII:s tid.

Turister som går på rundvandring på Drottningholm brukar missa en viktig detalj. Man måste titta noga på tavlorna för att se vilka som är hjältar.

– De har en inbränd mustasch på överläppen. Det var tecknet på att de deltagit i ett segrande slag. Jag tyckte alltid att det var lika roligt att leta upp de gubbar som hade den där mustaschen.

Det finns annat roligt att pillra på, som det som ser ut som en byrå i Kinesiska salongen. Sveriges mest berömde konsthantverkare Georg Haupt gjorde den på 1700-talet.

Den som drar i knopparna i den stiliga möbeln får fram en säng. På Gustav III:s tid stod den utanför kungens sovrum och hans kammartjänare sov i den.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

Barockslottet Drottningholm är en sagovärld, allra särskilt för småttingar med lust för upptäckter och äventyr. Där finns över 300 rum, praktsalar och skrymslen och vrår.

“Vi fick leka nästan överallt”

– Vi fick leka nästan var vi ville. Men i Rikssalen förbjöd kungen oss att köra trampbil för att inte förstöra inredningen. Bernadottebiblioteket var också förbjuden mark för oss barn. Där finns Lovisa Ulrikas gamla böcker och vuxna som bläddrade i dem måste ha vita handskar.

Jularna var – och är än i dag – riktiga familjefester på Drottningholm.

Gustaf V var kung då Hagasessorna och lillprinsen var små.

– Farfarsfar plingade i en silverklocka då det var dags för julklapputdelning. Vi ställde upp oss i åldersordning och tågade in. Presenterna stod uppställda och oinslagna på varsitt bord. En julklapp minns prinsessan Christina alldeles särskilt. 

– På Solliden hade han byggt om ett gammalt torp som vi fick som lekstuga. Där fanns ett fullständigt utrustat kök med serviser, bestick, glas och kastruller, allt anpassat för små händer. Möblerna hade farfarsfar specialbeställt från NK.

Den som besöker Solliden hittar Torpstugan, där murgrönan klättrar längs väggarna, en bit från slottsvillan där kungafamiljen semestrar.

– Jag är säker på att vår barnidyll kommer att uppskattas också av den nya generationen barn i vår familj, säger prinsessan Christina.¨

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

“Farfarsfar pinglar i silverklockan och pappas kusin Lennart Bernadottes hustru Karin leder uppställningen in till julklappsborden med sonen Jan – sedan följer Desirée, Birgitta, Marie Louise Bernadotte, Margaretha och Birgitta Bernadotte.”

“Vi gillade inte julmaten”

Julmaten som Gustaf V bjöd på blev aldrig populär hos barnbarnsbarnen.

– Han hade spädgris på julbordet. Jag minns det med fasa än i dag. Vi barn tog så små portioner som möjligt för vi fick aldrig lämna något kvar på tallrikarna.

Gustaf V dog då prinsessan Christina var sju år. Hennes 68-årige farfar Gustaf VI Adolf blev ny kung.

Jularnas matvanor blev annorlunda men lika impopulära hos kungabarnen.

– Farfar serverade sprängd anka och efteråt plumpudding med brinnande konjakssås. Han var noga med såsen. Vi tyckte inte om det alls. Som tröst införde mamma Sibylla en hemlig ny rutin.

– Dagen innan vi for till Drottningholm firade vi lilla julafton hemma på Haga slott. Då fick vi julkorv och köttbullar och allt som hör till. Jag tror aldrig att farfar fick veta det.

Farfar införde nya julvanor. Sessorna och lillprinsen fick skriva önskelistor.

– Jag brukade önska mig dockor och dockkläder. Carl Gustaf ville ha bilar och tåg. När vi blev äldre önskade vi oss pussel, helst stora på över tusen bitar.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

“Aunt Louise, som ju aldig själv fick några barn, var alltid snäll och vänlig mot oss. Gunghästen var antagligen hennes och farfars julklapp till mig julen 1946.”, berättar prinsessan Christina. Louise (1889-1965) blev med sitt giftermål med Gustaf VI Adolf 1923 Sveriges kronprinsessa och sedemera drottning 1950.

Fick nej av farfar

En vårdag 1973 åkte prinsessan Christina till Drottningholm för att prata med farfar om något viktigt. Hon ville ha hans tillstånd att gifta sig med sin kärlek Tord Magnuson. Svaret blev nej.

– Jag blev förstås ledsen och besviken. Jag åkte hem och berättade för Tord och han sa inte så mycket. Han tyckte ändå att det kändes läskigt att gifta in sig i kungahuset så han hade inget emot att vänta.

Prinsessan Christina berättar vidare:

– Kungen hade absolut inga invändningar mot min tilltänkte man. Men han ville att jag skulle dröja med äktenskap och bo kvar på Slottet i Stockholm. Vår mamma hade nyligen dött, Gustaf VI Adolf var 90 år. Lillebror, tronföljaren var 27. Farfar ville inte att han skulle leva ensam om det hände honom något.

Gustaf VI Adolfs oro var befogad. Ett halvår senare dog han i Helsingborg efter att ha insjuknat på Sofiero. Lillprinsen blev Carl XVI Gustaf.– Efteråt inser jag att farfar tänkte klokt, även om beskedet att skjuta upp bröllopet var nedslående.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

Den 15 juni 1974 var det äntligen dags. Prinsessan Christina och Tord Magnuson gifter sig. Här vid ankomsten till Drottningholm. “Vi valde att ha bröllopsfesten på Drottningholm. Slottet stod tomt efter farfar och jag ville att det skulle väckas till liv igen.”

Äntligen bröllop

Den 15 juni 1974 var det äntligen dags. Prinsessan Christina gifte sig i Slottskyrkan i Stockholm med sin direktör Tord Magnuson.

– Vi valde att ha bröllopsfesten på Drottningholm. Slottet stod tomt efter farfar och jag ville att det skulle väckas till liv igen.

Bröllopsgästerna gick ombord på S/S Gustafsberg och åkte på Mälaren till Drottningholm. Att festa i stormaktstidens värdefullaste slott var inte utan problem. Prinsessan Christina minns:

– Riksmarskalken såg till att det gjordes hållbarhetskontroll på golvet i Rikssalen så att det inte skulle braka ihop under de 120 matgästerna.

Och så skulle gästerna dansa i Karl X Gustavs galleri en trappa upp. I mitten av 1970-talet svängde det rejält i den populära musiken. Där var Bob Marley med No Woman No Cry, Björn Skifs med Hooked On A Feeling och allra mest inne var en ny grupp som kallade sig Abba och just hade vunnit Eurovisionsschlagern med Waterloo.

– Min svåger Hansi, Birgittas man, som var konsthistoriker blev chockad och undrade om vi verkligen skulle dansa disco bland alla oersättliga målningar på väggarna. Han fruktade att vibrationerna från musiken skulle göra att tavlorna sprack.

Prinsessan Christina i exklusiv intervju om sista julen med pappa

“Farfar sa först nej till bröllopet. Vi fick vänta i ett år men Tord hade ingenting emot det för han tyckte det kändes läskigt att gifta in sig i kungahuset.”

En ny tradition

Bataljmålningarna höll, och prinsessan Christina startade en ny kunglig bröllopstradition.

– Carl Gustaf och min blivande svägerska Silvia hade också fest med dans i galleriet dagen före sitt bröllop. Prins Bertil, pappas bror, gifte sig med sin Lilian på Drottningholm.

Nästa generation kungligheter följde efter. Kronprinsessan Victoria och prins Daniel åt bröllopsmiddagen i Rikssalen år 2010. Det var där som Daniel höll kärlekstalet om Victorias 30 brev. Golvet höll den gången också.

Prinsessan Madeleine och Christopher O´Neill följde 2013 traditionen med båtfärd från Storkyrkan och festande på Drottningholm. Den gången var gästerna så många att de serverades i tält i trädgården.

Jultraditionerna på Drottningholm fortsätter.

– Numera har vi blivit så många att familjerna firar julafton var för sig och sedan träffas vi på Drottningholm på juldagen. Firandet sker i Stensalen, i kungens och drottningens privata del. Där kan vi värma oss vid slottets enda fungerande öppna spis – huset kan vara rätt kyligt.

Glöm inte att följa Hemmets Journal på Facebook!

Namn: Christina Louise Helena Magnuson.

Titel: Prinsessa, yngsta Hagasessan.

Ålder: 72 år.

Familj: Maken Tord “Tosse” Magnuson, sönerna Gustaf, 40, Oscar, 38, Victor, 35, fem barnbarn.

Bor: Slottsbacken i Gamla stan i Stockholm.

Karriär: Många officiella uppdrag för kungahuset. Ordförande i Röda Korset 1993-2002.

Aktuell: Författardebut med boken Dagar på Drottningholm (Bonnier Fakta).

Scroll to Top