Nu åker vi på turné tillsammans!

– Vi har inte varit vänner länge, men vi kommer vara vänner länge, det vet jag. Jag är över 50 år nu. Jag har lärt mig av livet, jag känner igen en bra person, säger Monica Robertson och nickar mot Christina Christina Lindberg.

 

Deras gemensamma nämnare är Monicas avlidne make, countrysångaren Alf Robertson, som korsat Christinas väg sedan hon som trettonåring började sjunga professionellt.

– Jag och Alf hälsade på Christina en gång för många år sedan, i samband med en spelning. Men det kommer inte Christina ihåg. Sedan var hon med på minnesstunden efter Alfs bortgång 2008, berättar Monica.

– Ja, men efter det fick vi inte kontakt förrän häromåret. Jag fick ditt nummer angående en bokning av en spelning, säger Christina.

– Men vi började prata om allt annat. Jag är pratsam, men hon är nog ännu tjatigare, säger Monica och de brister båda i skratt. Jag föll för Christinas värme. Den som hon utstrålar på scenen, den utstrålar hon även i verkligheten.

I Monica Robertsons hemtrevliga kök, i en gammaldags villa på landet mellan Kungsbacka och Varberg i norra Halland lyssnar Monica och Christina uppmärksamt på varandras berättelser. De har varit med om mycket och har en hel del gemensamt. Christina Lindberg har nyligen släppt sina memoarer. Hon berättar om arbetet med boken och om alla känslor som väckts.

– Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort det senaste året. Men det har varit nyttigt, säger hon.

 

 

Resandefolket

I boken berättar hon om sin bakgrund som få känner till. Christina Lindbergs pappa tillhörde resandefolket.

– Det är en känslig del av min historia. Jag har blivit uppfostrad med att vara stolt över mitt ursprung, men samtidigt tillsagd att inte skylta med det, säger hon.

Boken handlar även om ätstörningarna som drabbade Christina när hon var mycket ung och som kom att förfölja henne under många år.

– Jag började banta när jag var sju år. Ätstörningarna startade när jag var tolv. När jag var 16 fick jag bulimi. Sedan var jag egentligen sjuk från och till ända till för fem år sedan.

Under tiden då Christina Lindberg slog igenom tillsammans med Lasse Stefanz och låten De sista ljuva åren var hon alltså svårt sjuk i bulimi.

– Ingen visste om det. Det var till slut min fantastiska man Tommy som kom på mig, när jag var 37 år. Då fick jag hjälp. Idag är jag frisk från bulimin, men jag lider fortfarande av ätstörningar och jag har fått men av sjukdomen. Bland annat har jag haft problem med hjärtat och magen som en följd av bulimin.

Christina nickar mot kakfatet med hallongrottor som Monica dukat fram på bordet.

– Nu har jag ätit en kaka och direkt kommer tankarna på hur jag ska lägga upp maten idag. Jag tänker att jag ska ta en fridag och äta vad jag vill. Då blir det ingen fridag på lördag. Jag erkänner att jag inte har ett avslappnat förhållande till mat, men jag kräks inte längre. Jag hindrar mig innan hetsätningen sätter in.

Monica bryter in med en fråga:

– Varför tror du det blev sådär, Christina?

– Jag har alltid varit högpresterande och aldrig tyckt att jag varit bra nog. Som elvaåring började jag sjunga och sa till omgivningen att det bara var på kul, men egentligen var det på blodigt allvar. Jag var livrädd för att misslyckas.

 

Christina Lindberg tillsammans medLasse Stefanz sångare Olle Jönsson i Allsång på skansen sommaren 2012.

 

Utseendefixering

Just i matproblematiken känner inte Monica Robertson igen sig.

– Jag har nog inte haft några ätstörningar. Men jag åt otroligt hälsosamt när jag var ung. Jämförde mig med smalare väninnor och skulle aldrig få för mig att äta en bulle. Dessutom tränade jag väldigt mycket. Nu både tränar jag och äter bullar.

– Det här är bara ett skal, säger Christina och nyper sig i låren. Det viktigaste är att man tar hand om insidan.

Båda två är förfärade över utseendefixeringen som råder i samhället. De oroar sig för barnens framtid.

– Jag har rynkor, det har jag inte ont av. Det syns att jag har levt, säger Monica. Men hur kommer inställningen till rynkor vara när mina döttrar är i min ålder?

Monica Robertson lever själv med de två döttrarna Lisen och Isabella. Hon kände Alf i många år innan de blev ett par och gifte sig 1997. Hon skötte mycket av arbetet kring hans musicerande och lärde känna branschen, vilket hon har nytta av nu när hon själv uppträder.

– Vi ville ha familj båda två, men tiden rann iväg. Jag blev helt enkelt inte gravid, säger Monica.

De genomgick undersökningar och det visade sig att Monica led av den gynekologiska sjukdomen endometrios, vilket kan göra det svårt att få barn.

– Dessutom hade jag cystor på äggstockarna. Jag fick hjälp och behandling och till slut, när jag var 39 år, fick vi vår första dotter. Jag ville att hon skulle få ett syskon och visste att vi hade tiden emot oss, men två år senare kom dotter nummer två, berättar Monica.

 

Pappa på äldre dar

Christina lyssnar medkännande. Även hon har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet.

– Jag har en son och en dotter med min första man, men jag känner fortfarande ett sting i hjärtat när jag tänker på att jag inte har några barn med min nuvarande kärlek, säger hon.

Och fortsätter:

– Min man har fyra barn från tidigare förhållanden, därefter steriliserade han sig. De har försökt återställa operationen, men det lyckades inte. Det är väldigt tråkigt för vi älskar varandra så enormt mycket och det hade varit fint att ha ett barn tillsammans.

Sångaren Alf Robertson blev pappa på äldre dar.

– Alf var en stolt far, men det var förstås en väldig omställning för honom. Han var 59 år när han blev pappa för första gången och han var van vid att livet kretsade kring honom själv, säger Monica.

Några år senare blev Alf sjuk. Han drabbades av upprepade strokes och hjärtinfarkter. Monica arbetade som anhörigvårdare åt honom. På julafton 2008 avled han och lämnade hustrun och de två små barnen efter sig.

– Det har varit tufft ibland, men jag har lärt mig så mycket av Alf. Han oroade sig aldrig för någonting. Jag har tagit efter hans inställning, säger Monica.

Christina berättar varmt om hur Alf stöttade henne som ung sångerska.

– Jag var bara 13 år när jag träffade Alf. Han hjälpte mig mycket under mina framträdanden.

 

Slitsamt turnéliv

Musikbranschen är hård, och att åka på turné är slitsamt och ibland ensamt. Monica Robertson och Christina Lindberg har därför bestämt sig för att stötta varandra.

– Vi åker ut tillsammans, på en gemensam show. Monica kör första timmen. Hon är väldigt rolig och har en underbar självdistans. Hon är inte bara sångerska utan även underhållare, säger Christina.

– Mitt mål är att publiken ska må bra, säger Monica. Och när jag är klar kommer Christina in med sin fantastiska röst.

Christina Lindberg är inte lika mycket för att hålla låda på scenen.

– Jag pratar mindre under min timme, jag sjunger och så gör vi allsång till De sista ljuva åren, säger Christina.

– Vi har inte varit vänner länge, men vi kommer vara vänner länge, det vet jag. Jag är över 50 år nu. Jag har lärt mig av livet, jag känner igen en bra person, säger Monica och nickar mot Christina.