Margareta Ranelid: Jag tänkte egentligen inte bli kär i Björn…

Författaren Björn Ranelid brukar lovsjunga kvinnan och kärleken. Så nog blir man nyfiken på hans stora kärlek privat – hustrun Margareta Ranelid. "Björn är romantisk och en god lyssnare", säger hon.

Personligt

NAMN: Inger Margareta Nilsson Ranelid.

ÅLDER: 64.

FAMILJ: Maken Björn, 65, barnen Agnes, 37, och August, 28, och två barnbarn, ett bonusbarn och ett bonusbarnbarn. Hunden Kalle.

BOR: Hus i Kivik på sommaren och 1700-talsvåning på Södermalm i Stockholm under vinterhalvåret.

YRKE: Skolsköterska, slutade jobba 2011. Sköter Björns bokningar och annat praktiskt runt hans framträdanden.

Margareta Ranelid: Jag tänkte egentligen inte bli kär i Björn...

Margareta Ranelid har maken Björn under armen – en pappersdocka i naturlig storlek. Den kommer från en bokmässa. “Nu kan nyfikna som kikar in få en glimt av Björn genom köksfönstret, även när han inte är hemma”, säger hon.

Mitt i äppelriket på Österlen, nära Kiviks musteri, viker en smal grusväg mot havet.

En hemsnickrad skylt med texten “Ranelid” pekar in i snåret. I en gren hänger en guldfärgad klocka man kan klämta i. Den tidlösa klockan och täta grönskan man smyger igenom för tankarna till en sagobok som Alice i Underlandet. Och vips – så står man i trädgården och blickar ut över hav och horisont och cirka 6 000 äppelträd.

Det Ranelidska huset från 1928 vilar i tre våningar på en höjd. I en damm bakom huset simmar guldfiskar bland de rosa näckrosorna. Ett mindre hus kallas “skrivarstugan” och i sluttningen mot äppelodlingarna har paret byggt en friggebod.

De har åtta altaner att sola på, och förra året invigde Björn ett gym i det gamla äppelrummet i källaren.

Men nu är det inte den berömda författaren vi ska träffa utan hans hustru Margareta, lika okänd som maken är känd. Björn är i Stockholm för att gå på Bonniers årliga sensommarfest samt prata om sin nya bok – hans 33:e – i en tv-soffa.

Margareta Ranelid, 64, är brunögd, solbränd, spenslig och leende. Hon leder oss med lätta steg nerför tomten. Vi ska ta en tur runt ägorna – som är 40 000 kvadrat – för att dvärgpinschern Kalle ska vänja sig vid besöket.

– Det var jag som skaffade honom, Björn ville inte. Jag hade aldrig någonsin haft en hund, och ska inte ha någon efter Kalle. Men nu njuter jag i fulla drag av honom.

Vi vandrar längs rader av äppelträd och ner mot stranden som är fri från såväl byggnader som insyn.

– Jag som växte upp i stenöken – mitt i Uppsala – blev desto mer tagen av tomten, säger Margareta.

 

Pappdocka

De köpte stället av en smed och hans familj för nio år sen. Och sedan Margareta slutade jobba 2011 delar de sin tid mellan Kivik och Stockholm.

– Vi bor här från april till oktober. Jag sover sällan bra, men här sover jag så gott jag kan. Havet, ljuset och grönskan ger kraft och inspiration. Vi kan pyssla i trädgården en hel dag, jag och Björn. Barnen och barnbarnen trivs här.

– Odlingarna har vi arranderat bort, men plockar det vi vill ha. Vi äter massor av äpplen, och gör paj och äppelkaka.

Margareta Ranelid utstrålar integritet, värme och stadga och en rejäl dos lågmäld humor. Hon bjuder in oss i köket där maken står och väntar i form av en pappdocka i naturlig storlek.

– Den var med på en bokmässa. Nu kan nyfikna som kikar in få en glimt av Björn genom köksfönstret, även när han inte är hemma.

Margareta Ranelid: Jag tänkte egentligen inte bli kär i Björn... Hon skrattar gott.

Margareta växte upp i Uppsala. Mamman arbetade som telefonist och pappan inom handeln. Svenska var hennes bästa ämne i skolan, och hon tyckte om att simma och åka skidor. Hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade inom barnpsykiatrin i Uppsala samt på en psykiatrisk klinik i Zürich.

– Jag ville arbeta med barn, och flyttade till Malmö för att gå vidareutbildningen till barnsjuksköterska. Men där vantrivdes jag. Varje helg åkte jag hem till Uppsala. Jag var ofta sjuk – ja, det var något som inte stämde.

En kväll i februari mötte hon Björn Ranelid – en 27-årig lärare med himmelsblå blick – på ett dansgolv i Lund.

 

Hade flera fel

– Jag bjöd honom på te hos min väninna där jag bodde tillfälligt. Han hade flera fel, tyckte jag då. Jag ville inte träffa en idrottsman, och Björn hade spelat fotboll på elitnivå. Jag ville absolut inte bli tillsammans med någon som hade varit gift, och hade barn. Det hade jag nämligen provat i Zürich, och det var trassligt. Björn var skild och hade en 4-åring.

Vad föll du för?       

– Björn är snäll, generös och spännande.

De flyttade ihop ganska snabbt, gifte sig i Rådhuset i Malmö 1979 och satte så småningom bo i Ystad där Margareta arbetade som skolsköterska i nio år.

När parets dotter var 12 och sonen 3 år flyttade familjen till Stockholm där Margareta fått jobb som skolsköterska på Adolf Fredriks musikklasser.

– Jag har alltid trivs väldigt bra med mitt arbete, även om det kunde vara ensamt. Men det har gjort mig självständig. Jag jobbade på Adolf Fredrik i 22 år.

– Sedan har det varit en tillgång att vi sysslat med så olika yrken, jag och Björn.

Engagerar du dig i hans skrivande?

– Mer och mer för varje bok. Jag läser ibland och kommer med synpunkter, och Björn kan prova idéer på mig. Den senaste boken är jag särskilt engagerad i eftersom vårt barnbarn Ryder är huvudperson.

– Har Björn en deadline som närmar sig är det snarare jag som kan få ångest, inte han! “Vet du nu hur många dagar det är kvar?” kan jag fråga.

– Men jag har upptäckt att han kanske skriver allra bäst med kniven på strupen.

När paret träffades hade Björn inte debuterat som författare.

 

Belastning

I dag är han Sveriges kanske mest omtalade. Efter att ha varit med i tv-programmen Stjärnorna på slottet, Let’s dance och Melodifestivalen vet “alla” vem han är. Och de flesta har en åsikt om honom.

– Offentligheten är inget som attraherar mig alls. Jag ser den snarare som en belastning. Och det har varit jobbigt för barnen ibland.

Margareta kan sällan röra sig bland folk med sin man utan att någon kommer fram och vill prata, fotografera, be om en autograf.

– Genom alla år har jag aldrig någonsin varit med om att Björn blivit irriterad. Han är oerhört snäll och generös med sig själv och sin tid.

– Men jag tycker inte att det är så kul.

Margareta Ranelid: Jag tänkte egentligen inte bli kär i Björn... Hon har behållit sitt flicknamn, så att hon kan kalla sig Margareta Nilsson ibland för att slippa undringar och uppmärksamhet.

– I Let’s dance var jag kanske en bromskloss. Lika viktigt som det är att dansa bra är det ju att bjuda tittarna på sitt privatliv: de där filmklippen runt dansträningen.

– Men jag gjorde klart för tv-teamet som var hemma hos oss att jag inte var intresserad av att vara med. Och jag ville inte sitta i studion och intervjuas i direktsändning.

Men hon bjuder också till.

– I somras hade vi öppet hus här hemma i samband med en litteraturvandring, och det kom ungefär 150 personer. Det var trevligt.

Själv har Margareta aldrig haft någon längtan efter berömmelse och offentlig framgång.

– För mig är det viktigt med några nära vänner jag kan lita på. Familjen är och har alltid varit viktigast. Är barnen och barnbarnen nöjda är jag nöjd. Här är jag och Björn lika: Vi värnar om familjen, inget betyder mer. Och hans skrivande har aldrig inkräktat på familjelivet – han har alltid varit närvarande. Han är absolut ingen konstnärstyp som har låst in sig med sitt skrivande eller spridit ångest och vånda över sitt skapande.

Hur olika är ni?

– Han är mer social och pratar mer! (Skratt.) Men jag har blivit mer pratsam med åren.

 

Läser gärna

– Björn kan – utom att skriva och hålla föredrag – måla och sjunga, men det konstnärliga ligger inte för mig alls. Min drivkraft är att vara här och nu. Inte oroa mig för det som kan hända, eller bekymra mig om det förflutna.

Vad gör du av din tid?

– Jag har alltid läst mycket och nu kan jag unna mig att läsa mer långsamt. Och jag ägnar mig åt barnbarnen som är 6 och 2 år. Trädgården tar mycket tid. Jag tar hand om Björns bokningar.

Vem gör vad hemma?

– Björn är händig med verktyg så han sköter sådant. Vi gillar båda matlagning men är inte passionerade – jag vill att det ska gå ganska fort att laga en middag. Och jag är ingen pedant. Björn är nog den som städat mest genom åren. Jag sätter mig hellre med en god bok.

När Margareta träffade Björn var hon smal som en balettdansös och vägde 46 kilo. Hon kommer fortfarande i klänningar hon bar då.

Hur håller du dig i form?

– Går med hunden två timmar om dagen. Och jag äter det mesta, jag har inga förbudslistor. Men är man sjuksköterska tänker man nog på att äta rätt sunt.

– Björn tränar mer metodiskt. I julas köpte vi ett löpband som vi har i vardagsrummet i Stockholm – då kan man se på tv samtidigt. Och vi har en crosstrainer i Björns arbetsrum. Och ett gym i källaren här.

I salen står två vaser med rosa och röda snart färdigblommade rosor som Björn köpte till hustruns födelsedag nyligen.

Författaren som lovsjunger kärleken – är han romantisk privat? 

– Ja, han överraskar mig gärna med presenter.

Kärlek är känslor men också vilja, menar Margareta Ranelid efter 38 år tillsammans med sin Björn.

– Vi har alltid haft en stark vilja att vara tillsammans: att kämpa när det känns motigt. Att ge upp har liksom aldrig varit ett alternativ.

– Sedan har vi alltid haft väldigt roligt ihop.

Margareta Ranelid: Jag tänkte egentligen inte bli kär i Björn...

Vid köksingången. Huset har tre våningar och vy mot havet och en äppellund.

Anna möter Björn Ranelid – Sveriges mest omstridda författare
Scroll to Top