Jonatan räddade livet på morfar!

Tack Jonatan, säger Calle Dencker till sitt barnbarn som såg att morfar hade problem i bassängen och kvickt fick upp honom till ytan och över bassängkanten.

Calle Dencker, 76, lägger armen om axeln på sitt nioåriga barnbarn Jonatan Eckeskog.

– Det är tack vare dig jag lever, du är en riktig pärla, säger han.

 Det som skulle bli en trevlig eftermiddag på Vikenbadet i skånska Furulund höll på att sluta med att Calle drunknade. Jonatan såg vad som höll på att hända och räddade morfar.

– Jag och Jonatan har alltid haft en speciell relation och den har blivit ännu starkare efter det här, säger Calle.

 Calle Dencker var tidigare skolläkare och har levt ett aktivt liv med motion och olika aktiviteter. På senare år har han drabbats av Parkinsons sjukdom och krafterna är inte som förr. Men en gång i veckan går han och simmar.

 En av de absolut bästa dagarna i hans liv var när hans första barnbarn, Jonatan, föddes för drygt nio år sedan.

– Personkemin mellan mig och Jonatan stämde direkt, säger Calle.

  Det var ofta morfar som bar runt Jonatan på armen när han hade svårt att somna. När Jonatan blev lite äldre var det morfar som gärna läste godnattsagan, ofta om Jonatans favorit, Pelle Svanslös.

– Jag minns också att du brukade hitta på egna berättelser som var jättespännande, inskjuter Jonatan.

 Alla godnattsagor hade dock ett gemensamt slut – att morfar somnade först…

 Calle upptäckte att hans barnbarn var både nyfiket och läraktigt. Jonatan var fyra år när han lärde sig klockan och ungefär samtidigt lärde han sig läsa, med hjälp av morfar förstås. Och morfar lärde honom säga “jag älskar dig” på både engelska, tyska och franska. Det tog heller inte lång tid förrän Jonatan kunde spela både Monopol och schack. Vem som var läromästaren behöver knappt påpekas…

– Allt du kan Jonatan, det har morfar lärt dig, skrattar Calle och förtydligar sedan att det är något som han brukar skämta om.

– Kanske inte allt, men hälften har du nog lärt mig, funderar Jonatan.

Skattjakt i vattnet

Jonatan bodde från början i Skåne, men flyttade till Småland med sin familj och morfar hamnade då en bit ifrån honom. Deras relation förblev dock stark och så ofta Jonatan får möjlighet hälsar han på morföräldrarna i Lund.

 Höstlovet är ett sådant tillfälle, och de har då gjort till tradition att alltid åka till Vikenbadet i Furulund.

 Jonatan, lillasyster Rebecka, åtta år, och Jonatans mamma Anna Maria åkte dit med mormor Kerstin och morfar. Eftersom det var Halloween hade badanläggningen en skattjakt, som gick ut på att leta nycklar på bassängbotten. Fem nycklar kunde bytas mot en chokladbit.

 Jonatan kastade sig i vattnet för att delta, liksom Anna Maria och Rebecka. Calle avvaktade och höll sig i en av bassänglinorna.

 När han såg hur uppspelta barnbarnen var av skattjakten glömde han för en stund bort sin sjukdom och att orken inte är som förr. Han ville vara med och simmade några meter i den två meter djupa bassängen. Då tog plötsligt krafterna slut!

– Jag sjönk under vattnet, fick en kallsup och kom upp igen. Men kroppen ville inte lyda och jag sjönk igen. Nu är det slut, jag kommer att dö var det enda jag hann tänka.

 Som tur var fanns Jonatan bara några meter bort. Jonatan visste att morfar var sjuk och kanske höll han omedvetet ett öga honom.

– När jag såg morfar sjunka kastade jag de 30-tal nycklar jag plockat upp och simmade mot honom. Jag visste inte hur länge han varit under vattnet och jag var rädd att det varit för länge. Att skrika på någon vuxen fanns det inte tid till, jag var tvungen att göra något själv.

 När han närmade sig Calle tog han ett djupt andetag och dök.

– Jag dök så att jag kom under honom, sedan knuffade jag upp honom så att hans huvud kom ovanför vattenytan, berättar Jonatan.

Kunde slutat illa

Just när Calle trodde han skulle försvinna bort kände han handen under sig som lyfte upp honom från bassängbotten.

– Hans hand tog tag i mig och knuffade mig in mot bassängkanten, dit det var sju till åtta meter.

 Allting gick snabbt och Jonatan hade bara en sak för ögonen – att få upp morfar från vattnet. Calle rullade upp på bassängkanten med hjälp av Jonatan och ingen inne i anläggningen hann uppfatta dramat som utspelat sig.

 Nu släppte det för Jonatan.

– Morfar låg i en så konstig ställning, jag blev rädd och skrek på mamma.

 Anna Maria undrade vad som hänt när hon såg sin pappa ligga som en säl intill bassängkanten.

– Jonatan förklarade och först trodde jag inte det var så allvarligt, men snart förstod jag att det kunde slutat riktigt illa. Det Jonatan gjorde var fantastiskt, säger hon.

 Dessbättre kvicknade Calle till efter att par minuter.

– Jag var lite skakig efter det som hänt. Som gammal läkare borde jag förstås vara införstådd med vad jag inte bör göra med tanke på min sjukdom. Men när jag såg hur roligt barnen hade kunde jag inte hålla mig, säger han.

 På kvällen åt alla middag på en restaurang och det stora samtalsämnet var förstås Jonatans hjälteinsats tidigare på dagen.

– Utan hans snabba ingripande hade jag inte levt, säger Calle.

 Anna Maria är glad över de starka band som finns mellan Jonatan och morfar.

– De är som två själsfränder, säger hon.

 Calle nickar och ler. Sedan tar han sitt barnbarn i handen och säger:

– Jonatan ,min livräddare…

Morfar Calle har lärt Jonatan spela schack. Men mycket annat också.