En hjärtekatt kan både trösta och förklara!

Snart ska alla barn i Sverige som föds med hjärtfel få varsin virkad gosekatt, med ett litet trasigt och hopsytt hjärta, med sig hem från sjukhuset. Det är visionen för Susanne och Therese som i våras startade en hel liten folkrörelse.

En hjärtekatt kan både trösta och förklara!
Alla hjärtsjuka barn i Sverige ska få varsin katt, till stöd för samtal om alla sjukhusbesök och till tröst och glädje. Det är visionen för Susanne Edevåg (till vänster) och Therese Sharp. I Susannes famn syns sonen (och hjärtebarnet) Anton.

Hela soffan i Therese Sharps lägenhet är fylld med mjuka virkade katter i regnbågens alla färger och i alla upptänkliga utföranden. Randiga, med kjol, krönta med keps, utformade som fotbollsspelare och superhjältar… Ingen är den andra lik helt enkelt.
– Tanken är att barnet, eller dess föräldrar, ska kunna välja just den katt som känns rätt, säger 29-åriga Therese.

Men att det skulle bli flera hundra katter hade verkligen vare sig hon eller Susanne Edevåg, 32 år, väntat sig när de drog igång sin satsning i våras. De trodde att de kanske skulle få ihop 100 stycken – på ett halvår. Nu blev det drygt 500 på två månader istället.
– Vi är fortfarande i chock över resultatet! utbrister tjejerna när Hemmets Journal träffar dem när den första omgången katter packas.

Hela historien är snudd på overklig, men det är faktiskt sant alltsammans. Och bakgrunden till det behjärtansvärda projektet är både fantastisk och gripande. Våren 2009 föddes Susannes son Anton, och när han var bara tre dagar gammal visade det sig att han hade ett livshotande hjärtfel. Han opererades två gånger (den andra gången rörde det sig om ett ingrepp som aldrig utförts i Sverige förut) och efter en månad fick han äntligen åka hem.

– Personalen tog väl hand om oss, och jag såg att andra föräldrar visat sin uppskattning genom att skänka TV-spel och annat som fanns på rummen, berättar Susanne.
– Sedan dess har jag känt att jag också velat visa min uppskattning på något sätt, jag ville också förmedla något som kunde stötta och hjälpa.

Ville få hundra
Ibland får man liksom hjälp på traven med sådant. Det började i det lilla, när Susanne hörde av sig till sin handarbetande Facebook-vän Therese och undrade om hon kunde virka en hjärtekatt, ett mjukisdjur med ett trasigt och ihopsytt hjärta, som hon hade hittat mönstret till på internet.

Katten (som ursprungligen utformats av en kvinna i Japan) är tänkt att fungera både som ett pedagogiskt redskap när föräldrar pratar med sina hjärtsjuka barn, och som tröst och uppmuntran – fast samtidigt med funktionen av ett vanligt gosedjur.

Therese har stickat i många år, men virkning var inte hennes starka sida. Susanne gav sig dock inte, utan gav henne en bok om hur man virkar. Och efter en hel del kämpande blev det en katt – som Susanne tyckte var så fin att hon

En hjärtekatt kan både trösta och förklara!
Det finns en hjärtekatt som passar varje barn — eller vad sägs om Stålmannen, Zlatan, kissar med kjol, med extra mjukt lurv, med tigerränder…

skrev till svar på Facebook att hon önskade att hon kunde få ihop hundra likadana och ge bort till hjärtebarnen på drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, där Anton vårdades när han var bebis.

Therese, vars son Theodore är lika gammal, var så gripen av hela historien att hon nästan inte kunde sova den natten.
– Klockan fem på morgonen satte jag mig och skrev till Susanne att det här måste vi kunna lösa på något sätt, berättar hon.

Nu var det så lämpligt att Therese jobbar som copywriter och är proffs på att sammanställa kontakter, tänka ut strategier och använda sig av moderna sociala medier (som Facebook, bloggar och Twitter).

De följande två veckorna satt hon uppe sent varje natt och gjorde alla nödvändiga förberedelser – fick klartecken för att använda hjärtekatts-mönstret, ordnade för Facebookgrupp och blogg, letade upp 200 stick- och virkbloggar (för att kunna nå ut till intresserade virkare).

En hjärtekatt kan både trösta och förklara!
Therese Sharp virkade den första katten, efter ett mönster som Susanne hittat på internet.

Hon fick också tag på ett 30-tal garnaffärer som nappade på hennes och Susannnes förslag att erbjuda garn till rabatterat pris till dem som ville virka och ge bort hjärtekatter. 

Besökarna blev alltfler
Sedan var det bara att köra igång. Och Susanne satt på jobbet och häpnade när hon såg att antalet besökare på sidorna på internet bara växte och växte. Kollegan Chris blev fascinerad och lovade att hjälpa till vid behov. Det löftet har han också fått hålla, det var ingen av dem som visste vilket enormt engagemang de satte igång. Mycket snart började folk anmäla sitt intresse att bidra med ett eller några, någon har virkat upp till 16! En kvinna virkade flera katter medan hon satt vid sin mammas dödsbädd på ett äldreboende. Kissarna namngavs sedan efter några av de gamla som bodde där. Hon kom så småningom upp i över 20 stycken virkade katter!

På hjärtekattsbloggen kan man följa hela lavinen av katter som vällde in, och läsa om hur Posten snart fick börja samla paketen i stora sopsäckar för att kunna leverera dem på ett någorlunda smidigt sätt.
Tjejerna berättar hur tacksamma de är över det stora engagemang som alla hjärtekatts-virkare visar. De som inte själva kan få till en katt kan skänka pengar och låta en stödvirkare göra jobbet.
 
Men den person som ligger bakom hela projektet, Susannes lille son Anton, får det å att snörpa lite extra i hjärtat. Att se honom springa omkring och busa med Therese’s gulleplutt Theo är som ett mirakel.
Antons hjärtfel upptäcktes vid hemgångsundersökningen på BB, berättar Susanne sittandes vid Therese’s köksbord.
– Läkaren hörde blåsljud och så skrek Anton och då såg vi att han blev blå i ansiktet.

Hon berättar sakligt och osentimentalt, men det är ändå dramatiska minnen.
– Hade vi åkt hem en dag tidigare så hade han kunnat dö. Läget var väldigt akut när skadan väl upptäcktes, de sprang iväg med honom direkt. Sedan fick han livsuppehållande dropp genom en slang in i navelsträngen.

Anledningen till problemen var att hans lungpulsåder var helt igentäppt. Det kom inte längre något blod till lungorna.
Istället för att åka hem och visa upp sin förstfödde blev det flera veckor på sjukhus. Det var tufft, och stödet från den fina personalen betydde mycket.
Efter två operationer – en ballongsprängning av klaffen och en akutoperation för att hålla ductus öppen – hade Anton en fungerande blodcirkulation.

Ett lagat hjärta
Glädjen var stor när de äntligen fick hem sin lille pojke. Sedan blev det fortsatta turer till sjukhuset för att kontrollera att allt fungerade som det skulle. Fram tills nu har Anton varit så liten att han inte reagerat över undersökningarna. Men i höst, när det är dags nästa gång, kommer han vara 2,5 år. Då kommer mamma Susanne att använda hans egen hjärtekatt för att förklara vad det är för kontroll doktorn ska göra. Och säga att han, precis som katten, har ett lagat hjärta.
– Än så länge har han mest kunnat busa med alla hjärtekatter som bara vällt in hemma hos Therese och mig, säger Susanne och ler.

Innan sommaren lämnade de över de första 500 katterna till hjärtebarnen på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.
– Det gick jättebra och det kändes alldeles fantastiskt när låda efter låda bars in på avdelningen. Vi fick se en liten flicka välja den allra första Hjärtekatten, den rosa Smulan, och det värmde i hjärtat, berättar Therese och Susanne

Och nu väntar som sagt sjukhuset i Lund på sin tur. Var gränsen går för hjärtekatterna är upp till virkfantasterna runt om landet. Det har startats virka-cirklar, tryckts upp t-shirts och satts upp flygblad.
– Det är helt fantastiskt, säger Therese och Susanne med en mun, och får medhåll av sin duktige medhjälpare Chris, som varit med som rådgivare sedan starten men nu blivit fullvärdig Hjärtekatts-medarbetare.

Fantastiskt är också att hela Hjärtekatts-projektet bedrivs på en budget på bara några hundralappar. Resten finansieras genom sponsring – naturligtvis genom de pengar och det arbete alla virkare lägger ner. Men också genom att företag bidragit med garn, påsar och märklappar till katterna, och mycket, mycket mer.
– Sverige är ett land där både enskilda och företag är villiga att ge av såväl tid som pengar, när det finns ett angeläget ändamål. Det känns gott i hjärtat, säger Susanne.

En hjärtekatt kan både trösta och förklara!
Hjälp, vi drunknar i hjärtekatter! Susannes och Thereses satsning på virkade Hjärtkatter till alla hjärtsjuka barn i Sverige har överträffat all förväntan. De har fått ta hjälp av duktige vännen Chris för att klara allt.

Scroll to Top