Denise Rudberg är utbildad idrottslärare, har läst dramaturgi i New York, jobbat som nattklubbsvärdinna på Riche och varit programledare i tv tillsammans med vännen Camilla Läckberg. Men mest känd som deckarförfattare.
Hon har gett pappas nya fru order att vika bort sidorna där hon skriver om sex.
– Fast egentligen är det nog mest jag själv som tycker det är pinsamt. Pappa är cool. Allt jag har bestämt mig för, har han applåderat. Pappa har alltid varit mitt största fan.
Denise säger att det är en högtidsstund att gå ner till hållplatsen och hoppa på fyran, när Åke Rudberg håller i ratten.
– Han är full av påhitt, pappa. Ser till att alla passagerarna sjunger En busschaufför, när han kör till Allsång på Skansen. En gång stängde han dörrarna i rusningstid vid Odenplan och sa: ”Detta är direktbussen till Arlanda och vi inte gör några stopp på vägen.” Folk fick helpanik.
En intervju med en deckarförfattare kan börja på flera sätt. Denise Rudberg sätter standarden direkt. Beställer in en lax med dillstuvad potatis, fattar kniven som ett mordvapen och skjuter från höften med storys ur sitt 42-åriga liv.
Det är aldrig tråkigt, alltid välformulerat. En recensent kallade visserligen en av hennes romaner för ”skoluppsats med elefantiasis”.
– Jag har blivit lugnare när det gäller kritik, säger Denise Rudberg efter att noggrant ha tuggat ur munnen. Jag vet att jag har en viss svaghet i språket. Däremot är jag väldigt bra på dialoger, miljöer och karaktärer.
Fast vissa motgångar svider mer än andra. Fiaskot i Let’s dance satt i åtminstone i tre dygn. Att komma sist sårade hennes stolthet. Som 13-åring en Idlaflicka som jonglerade med tre bollar samtidigt, som vuxen en hygglig långdistansare. Nu låg hon på sängen och tyckte synd om sig själv. Insåg att hon gjort bort sig inför 2,5 miljoner tittare.
Varför ställde du upp?
– För att min dåvarande man sa: ”Men Denise, ställ inte upp på den där skiten. Det är ju dömt att misslyckas.” Det var då jag bestämde mig. På pin kiv. Jag skyller allt på honom, ha ha.
Skilsmässan som senare följde hade dock inte ett dugg med floppen att göra, betonar hon. Inte heller att hon en gång kastat spagetti mot hans rygg.
– Vi grälade och han gjorde mig fruktansvärt arg. Efteråt gapskrattade han så han nästan trillade omkull. Idag är vi hemskt goda vänner. Och spagettin var kokt, så det var inte så farligt.
Hennes fiktiva offer kommer däremot inte undan lika lätt. Men själv fruktar Denise varken pasta eller pistoler:
– Däremot så har jag fågelfobi. Jag kan bli löjligt rädd för en liten duva på gatan. Har nog med bacillskräck att göra. Fast det har blivit bättre med åren.
Och som barn?
– Ganska våpig. Körde aldrig moppe utan hjälm. Var den som tog hand om fulla väninnor.
För det är skillnad på rädslor och rädslor. Denise Rudberg säger att mänsklig ondska kan få henne att ligga och vrida sig i kallsvett i vargtimmen. Men då handlar det om ångest över att den senaste mordintrigen inte ska hålla.
– Har jag tänkt fel? Är det något i logiken som inte stämmer? Så där kan jag hålla på. Jag frågade en sömnläkare till råds. Men han tyckte bara att jag skulle gå upp och ta en nattmacka och sen gå till sängs igen. Däremot skulle jag kunna lägga mig här och nu på den där soffan och somna bums. Konstigt va?
Men livet följer ju inte alltid romanens logik. Denise Rudberg vet det bättre än de flesta. Hon förknippas intimt med den deckargenre som kallas ”elegant crime” och ses lätt som en överklassbrud med dyra vanor och eleganta vänner. Men sanningen är att hon alltid har närt en luthersk lantis vid sitt dekolletage.
– Man kan säga mycket om mig, men inte att jag är bortskämd. Föddes varken med kontaktnät eller silversked. Mina föräldrar skilde sig när jag var sex och jag fick tillbringa massor av tid hos mormor och morfar som hade bondgård i Roslagen. Det lärde mig mer om djur och natur än folk anar. Alla tror att jag bara är ”City-Gittan”, men jag vet till exempel vad man ska göra om man blir jagad av en björn.
Vad gör man då?
– Springer fort som sjutton…
Och just det kan hon bättre än de flesta. 43 minuter på milen är personbästa. En löprunda, helst på Djurgården, ingår alltid i dagsschemat.
– Jag har alltid varit bra på friidrott, alltid haft ett bra bollsinne. Men det är löpningen som är min sanna religion.
Till skillnad mot mormor och morfar som byggde sin livsfilosofi under Missionsförbundets tak. Denise Rudberg säger att det gav henne en tillit till kyrkan, trots att hon knappast kallar sig troende.
– Hamnade jag i en djup kris, skulle jag nog vända mig till dit. Till skillnad mot alla de här quick fix-lösningarna som innebär att man betalar 100 000 spänn för att åka ut i skogen och klä av sig och skrika.
Det är mer kvacksalveri, tycker jag. Men religion är inget jag funderar särskilt mycket på.
Fädernas tro gjorde henne också till en kameleont, menar hon.
– Jag är expert på att skifta språk på en sekund. Normalt svär jag ofta och gärna, men inte alls i sammanhang där det inte anses passande.
Du är en ögontjänare?
– Anpassningsbar låter mycket trevligare, tycker jag. Det finns ingen miljö som kan skrämma mig.
Kanske är det just denna talang som gjort henne så skicklig på att skildra olika människors psyken. Men också fått hennes pappa att nästan berömmande säga: ”Ingen kan skifta utseende som du, Denise”.
– Ska jag bli fotograferad klär jag mig aldrig i jeans och t-shirt. Privat kan jag däremot se ut nästan hur som helst. Går nästan alltid osminkad. Lämnade till och med på dagis i pyjamas en gång. Fast då fick jag en utskällning av min son.
Barnen Calle och Loppsan är Denise Rudbergs ögonstenar. Ändå var hon orolig inför mammarollen.
– Jag trodde inte alls jag var någon lämplig förälder. Skulle jag klara av att ta ansvar, att knyta an? Efteråt har jag förstått att det är de som tycker sig passa sämst som föräldrar som också blir de allra bästa.
Hur var dina egna föräldrar?
– Mamma fanns inte med i bilden efter skilsmässan. Pappa däremot, var en underbar förälder. Frigjord, verbal och lekfull. Lärde mig upptäcka innerstaden och var förebilden för min kreativa utveckling. Dessutom är han en lysande talare. Därifrån har jag nog ärvt min förmåga att uttrycka mig.
Men även en färgstark farmor spökar på ett positivt sätt:
– En mycket excentrisk, modern och självständig kvinna. Dessutom 182 centimeter lång. När hon jobbade som sekreterare på flygvapnet, ombads hon klippa sitt knallröda hår eftersom karlarna inte kunde koncentrera sig på jobbet.
Denise Rudberg mäter själv blott 160 i strumplästen, men kompenserar med krogens högsta klackar och pergamentstjockt skinn på näsan.
– Jag har nog alltid varit lite hard to get. Gillar att sitta vid rodret. Har jag hittat någon jag gillar, så vill jag själv stå för förförelseakten. Själv bjuda upp till dans.
Hur ska man vara för att leva med dig?
– Oj… det var svårare. Jag har ofta sökt min egen spegelbild, men med ännu en konstnärssjäl blir det rena galenskapen. Snarare behöver han vara lite av min motsats. Någon som har ett lugnare tempo än jag, utan att för den skull vara långsam i livet. Jag tror alltid att jag kan stå i rabatten och samtidigt baka rulltårta, leka med barnen och ta en löprunda. Och så måste mannen i fråga ligga på ett högt intellektuellt plan. Fan, vilka krav jag har!
Lever din nya kärlek upp till det?
– Ja, det tycker jag verkligen. Vi har varit ihop i ett halvår och det är trevligt på alla sätt och vis. Jag har verkligen försökt att inte hamna i samma mönster, samma rollfördelning som förra gången.
Och det var?
– Både jag – och min exman också, tror jag – blev varse att våra egna intressen hade fått stryka på foten. De suddas ju ofta ut under småbarnsåren. Efteråt står man där och kommer inte ens på vad man tyckte var kul att göra.
Och det var i ditt fall…?
– Jag älskar att träffa människor. Jag är en perfect mood-manager. Ser alltid till att folk trivs, att alla glas är påfyllda. Min hemliga hobby är att slå in paket. Jag har ett helt skåp fyllt med snygga papper och snören. Och så är jag grym på att tvätta.
Två saker du inte kan leva utan?
– Min säng. Den är enormt stor och egentligen hemskt dyr, fast jag köpte den på rea. Där kan jag kravla runt så mycket jag vill. Och så min telefon. Den är viktigare än datorn, eftersom jag ändå skriver mina första utkast för hand.
Sittande på 7-Eleven, enligt ryktet?
– Nja, det var bara under sonens inskolning på dagis. Då var det praktiskt att bara slinka in i affären tvärs över gatan. Annars sitter jag på ett kontor tillsammans med andra människor. Skapar min egen bubbla genom att ha klassisk musik i hörlurarna. Helst Chopin.
Det är då det blir mord och inga visor.
Personligt
NAMN: Denise Rudberg.
FÖDD: 19 juni 1971.
BOR: Lägenhet på Östermalm i Stockholm.
FAMILJ: Pojkvän, barnen Calle, 11, Loppsan, 9 (egentligen Lovisa).
AKTUELL: Tredje deckaren i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff, Bara tre kan leka så (Albert Bonniers förlag), utkommer i augusti.
