Claes Malmberg: Hela mitt liv har varit ett sökande efter pappa

När Claes Malmberg var fem år klev hans pappa ut genom dörren med en resväska i näven. Han kom aldrig tillbaka. – Hela mitt liv har varit ett sökande efter min försvunne far.

Personligt

Namn: Claes-Peder Malmberg.

Ålder: 54 år.

Bor: I gammalt stenhus i centrala Lund.

Familj: Barnen Nils, Nicholas, Amanda, Nelson och Perla.

Aktuell: Har i sommar spelat Charleys tant på Gunnebo slott ihop med Jan Malmsjö. Filmar just nu på Åland där han spelar en präst som leder häxjakt på Åland. Släppte i dagarna självbiografin Mysteriet Claes Malmberg.

Livsresan började med en röd trampbil. Femårige Clas-Peder Malmberg hade hunnit halvvägs nerför Avenyn i Göteborg, när han blev upphunnen av polisen och återbördad till sin oroliga mamma Mona-Lisa.

– Jag hade lyckats lirka upp den stora porten ut mot gatan genom att stå på min trehjuling och tagit sikte mot Stora Teatern. Där jobbade min pappa, visste jag.

Pappa hette Gösta, var operettsångare och skulle komma att lägga en slagskugga över hela Claes uppväxt. Hemma en vänlig man som rökte pipa, spelade gitarr och sjöng till grammofonskivor. Men under ytan lurade demonerna.

– Han var en snäll, känslig och orolig själ. Glad i sällskap, men också i alkohol. Dessutom ruvande på en stor hemlighet. Som vuxen träffade jag en gammal teaterman som fick tårar i ögonen, när han förstod vems son jag var: “Gösta Malmberg? Herregud, han var ju mitt livs stora kärlek!”

Pappan var alltså bisexuell, vilket bara är ett av många avslöjanden i den nyutkomna självbiografin med den passande titeln Mysteriet Claes Malmberg. På 330 sidor berättar Claes om när han fick stryk av sin styvfar, gömde kokain i en papperskorg på Arlanda, räddades från att begå självmord av vännen Tommy Körberg och som tonåring hade en relation med Mikael Persbrandts betydligt äldre mamma.

– Att tvingas titta tillbaka har varit nyttigt för mig. Plötsligt insåg jag att det mesta jag har gjort i livet indirekt har handlat om jakten på en förlorad pappa. Den har fört mig till allt ifrån kabaréscener till knarkarkvartar, in och ut ur relationer – och till slut även in i ett andligt sökande.

Claes Malmberg: Hela mitt liv har varit ett sökande efter pappa

Claes Malmberg har ett intresse för andlighet och är buddhist.

Lever ensam
I dag lever Claes ensam sedan äktenskapet med sångerskan Fatima Rainey sprack förra året. Beträffande sina misslyckade förhållanden är han självkritisk:

– Jag har varit kär i mina fruar, uppskattat deras sällskap och omsorger, men aldrig gått ovillkorligt in i någon av relationerna. Handbromsen har alltid i någon mån legat i. Jag har hållit distans för att undvika att bli sårad. Har alltid sett till att ha en sorts känslomässig nödutgång, en osynlig bakdörr där jag har kunnat smita ut när allting har blivit för allvarligt, för seriöst.

– Så fort det har uppstått konflikter, har jag eldat på under pannan istället för att försöka ta ett steg tillbaka, jämka och be om förlåtelse. Till slut har den här sprickan mellan oss blivit så bred, att det inte längre funnits någon väg över. Det här är ingenting jag är stolt över. Det är i grunden ett fegt handlande, en ovilja att ta tag i problem och egna svagheter.

Ett rörigt, hektiskt och stundtals kaotiskt liv, alltså. Men också färgstarkt. Få svenska artister kan uppvisa samma mångfald som Claes Malmberg. Ena stunden den frispråkige raggaren Ronny Jönsson som fick lokalradions växel att glöda.

– Efteråt brukade jag själv ta emot samtalen från de arga tanterna. Höll med om alla klagomål. Till slut sa de: “Men du själv verkar ju däremot vara en trevlig pojke. Varför får inte du göra programmen istället för den där hemske Ronny?”

I nästa skepnad var han den godhjärtade pappan till Lotta på Bråkmakargatan – en roll som ännu efter drygt två decennier får ungar att vända sig om på gatan.

– Det ena barnet brukar säga till den andra: “Men kolla, är inte det Lotta på Bråkmakargatans pappa?” Varvid den andre svarar: “Nä, han är visserligen hemskt lik, men alldeles för tjock.”

Eller när han handlade på Ica i “fina” Stocksund och en liten pojke sa till sin pappa: “Titta, där är ju han du brukar kalla för kommunistjävel när han är med i tv!”

 

“Svek min mamma”
Självironin har alltid gått hand i hand med allvaret. Att följa Claes Malmbergs livsresa är att möta en man som inte väjer för något – allra minst sina egna tillkortakommanden.

Han har hamnat i uppmärksammade bråk med Hagge Geigert, Bert Karlsson och Leif GW Persson. Han har stulit glassar, rymt från fängelser och körde länge bil utan körkort. I boken avslöjas även att Thorsten Flinck en gång försökte lura honom i armarna på inhyrda torpeder och att vakterna hotade kalla på polis när Claes berusad spelade cricket mellan riksdagshusen.

– Jag har inte alltid handlat så klokt eller rätt. Frågar du min äldste son, har han säkert inte särskilt mycket gott att säga om mig som pappa. Jag har till och med lämnat in mina barn på dagis, hög på kokain. Men det värsta jag gjort är nog ändå när jag svek min mamma på hennes dödsbädd för att vara med i Melodifestivalen. Mitt enda försvar är att jag med åren blivit som en gammal cirkushäst. The show must always go on.

Bakom satiren, bråken och de galna upptågen finns också en stor ömhet inför vad livet gett honom, inte minst de fem barnen han fått med fyra olika kvinnor.

– När jag ser på mina barn blir jag omåttligt stolt över hur duktiga, självständiga och kloka de har blivit. Så kanske har jag inte gjort helt fel i alla fall?

Claes Malmberg: Hela mitt liv har varit ett sökande efter pappa

Claes med sina två yngsta barn Perla och Nelson på Petersplatsen i Rom.

Dröm gick i uppfyllelse
Sin egen förlorade barndom har han också på sätt och vis lyckats få tillbaka det sista året. Dels tack vare arbetet med boken, dels genom samarbetet med sin gamle idol Jan Malmsjö. I sommar har de spelat Charleys tant ihop på Gunnebo slott utanför Göteborg.

Claes Malmberg: Hela mitt liv har varit ett sökande efter pappa

Claes Malmberg har i sommar samarbetet med sin gamle idol Jan Malmsjö. De har spelat Charleys tant ihop på Gunnebo slott utanför Göteborg.

– Jag glömmer aldrig hur jag som grabb kunde sitta och lyssna på Jans plattor hemma på den där grammofonen som pappa köpt. Speciellt Vad för en tok är jag? berörde mig enormt. Där fanns ett utanförskap som jag kände igen hos mig själv. Att en dag skulle få jobba ihop på samma scen som Jan har länge varit en dröm. När vi första gången gick tillsammans genom staden, var det som att hålla min egen pappa i handen.

Jan Malmsjö fyllde 83 år i år. Gösta Malmberg skulle ha fyllt 89 om han fått leva. Men för buddhisten Claes Malmberg är pappa aldrig riktigt död.

– När mitt liv varit på väg att braka åt helvete, har jag kunnat känna hur en osynlig hand har styrt mig. Jag vill tro att det är min pappa. Att hans sätt att leva på något sätt har utgjort en varnande exempel för mig. Att han fått mig att i sista stund dra i handbromsen. Att han på något sätt brände ut alla dålig karma som fanns. Att han tog mina synder på sig, som kristna brukar säga. För mig kommer Gösta Malmberg alltid att vara min störste hjälte.

Claes Malmberg: Hela mitt liv har varit ett sökande efter pappa

Pappa Göran Malmberg med sonen Claes Malmberg.

Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 41 2015.

Utdrag ur boken Mysteriet Claes Malmberg:

Jag fick inte gå på begravningen. Troligen ville man bara vara snäll, men efteråt tycker jag det var ett felaktigt beslut. Jag borde ha fått ta farväl av pappa vid kistan. Det hade hjälpt mig att bearbeta sorgen. Nu blev hela tonåren en enda lång utdragen sorgeperiod. Trots att jag inte kände honom, blev pappa till en gestalt som jag till varje pris måste lära känna. Så här efteråt, i en tid när vi ibland pratar om kärnfamiljens död, kan jag känna hur viktigt det är att ha två föräldrar att få spegla sig i, hur betydelsefullt det är att veta sina rötter för att bättre förstås sig själv.

Nu blev jag förmodligen vilsnare än jag annars skulle ha blivit. Det var ett långt och ibland förvirrat sökande efter en identitet.

 

Jag älskade min pappa, satt ofta i hans knä och väntade med spänning på att han skulle plocka fram en grammofonskiva ur sin samling och låta mig lyssna till Jussi Björling eller någon operett med ett skojigt namn som “Glada änkan” eller “Vita hästen”.

Fast allra roligast var när han sjöng själv. Pappa hade lika bra röst som Jussi, i alla fall nästan, det sa många. Själv drömde jag om att spela fiol och pappa köpte mig också en sådan. Jag lärde mig aldrig spela på den.

 

Det faktum att pappa drack, innebar inte att han blev elak. Snarare tvärtom. Jag minns en vänlig, bullrig, omtänksam pappa som rökte pipa, spelade gitarr och gärna stod på knä i gabardinbyxorna för att leka med mig. Snarare var han kanske lite för snäll för sitt eget bästa. Blev utnyttjad av dem han kallade sina vänner, hade svårt att säga nej till vackra flickor och blev ofta hemskjutsad i polisbil.

Han var en glad gamäng, som vägrade bli vuxen. “Äh köss mej i röva” var hans klassiska svar om mamma skällde på honom, eller om livet helt enkelt blev för allvarligt. Han skrattade mycket och ofta. Var som den där gåsen man häller vatten på; som bara skakar av sig det blöta och fortsätter kackla friskt.

Helena Bergström: Jag hade en jättekris när barnen började bli stora
Viveca Lärn: Jag tvingades lämna bort min son
Mattias adopterade på egen hand: "Min pappadröm blev sann till slut!"
Scroll to Top