Anneli överlevde tsunamin på Sri Lanka

Solen stod högt på himlen och värmen var påtaglig. Annandag jul 2004 och drömsemestern på Sri Lanka hade äntligen börjat! Anneli Önneby tittade ut genom fönstret. Allt verkade vara i sin ordning. Men i nästa stund förändrades allt…

Anneli överlevde tsunamin på Sri Lanka

– Tiden är dyrbar, säger Anneli som förändrat sin syn på livet. Hon njuter av varje stund med familjen och yngsta dottern.

 

– Jag tittade ut över byn Arugam Bay och såg hur människor skrikandes sprang mot inlandet. Bakom dem stegrade sig en femton meter hög våg, berättar Anneli med återhållen röst.

 Sekunder senare sveptes hon och pojkvännen in i vad som kändes som att befinna sig inuti en tvättmaskin. Rädslan strömmade genom Annelis kropp. När huset kollapsade fastnade hon under en bänk och hennes sambo drogs med i vågen och försvann i virvelvinden av vatten. Bristen på syre blev svårare för varje sekund. Det började svartna för Annelis ögon och tanken på att snart drunkna nådde henne.

 Då kom hennes chans till överlevnad. Flodvågen drog sig tillbaka och hon klättrade upp i ett träd.

– Jag hängde i en palm i flera timmar medan vattnet forsade förbi. Ibland tvingades jag hålla andan när vattnet steg över huvudet, andra gånger lyckades jag få luft. Till slut drog sig havet tillbaka och då tog jag chansen att ta mig till en kulle bakom hotellområdet, berättar hon.

 

Allt ödelades

Vägar, avloppsrör och hus var bara en liten del av allt det som begravdes i havet. Den lilla staden tömdes på liv och ödelades. totalt. Det enda som fanns kvar var betongplattorna vid hotellområdet och träden.

 Anneli försökte överleva genom att tänka logiskt. Hon var tvungen att akta sig för hus, bilar och annat som kom flygande emot henne. Hon beskriver upplevelsen som ett tv-spel, där huvudkaraktären hamnar i en situation som kräver överlevnadsinstinkter.

– Jag förstod tidigt att det var en tsunami, eftersom jag tidigare bott och studerat på Hawaii. Där är tsunamivarningar en del av vardagen. När en sådan flodvåg inträffar måste du ta dig till högre höjder, eftersom den har olika episoder av höga vattennivåer, och det var mitt mål. Springandes mot kullen ropade hon febrilt till människorna omkring och varnade dem för att en till tsunamivåg snart skulle komma och att de måste sätta sig i säkerhet. Men ingen lyssnade.

– När jag sprang mot mitt mål mötte jag en man som var på väg åt det motsatta hållet. Jag grep hårt tag om hans arm och frågade vart han skulle. Nate, som han heter, förklarade att han var tvungen att leta efter sin sambo, säger Anneli.

– Jag sa till honom att han istället borde följa med mig till kullen, eftersom fler och större flodvågor snart skulle komma. Och han litade på mig.

 Väl framme vid kullen, där säkerheten var större än på stranden, fanns fortfarande oron och rädslan för det okända. Anneli och Nate spenderade två sömnlösa dygn tillsammans med ett femtiotal andra överlevare som tagit sig till kullen. Bland dem fanns också hennes dåvarande pojkvän. De var fulla av adrenalin som tillfälligt tystade trötthet, hunger och smärta. Under nätterna var de på sin vakt, rädda att en ny våg skulle svepa in över byn.

 På kullen samlade man de döda, för att anhöriga eventuellt skulle kunna ta farväl av nära och kära, om de ville begrava

dem senare.

– Vi försökte ta oss ner till katastrofområdet och leta efter andra överlevare. Vi fann ett spädbarn, som var sex månader gammalt. Jag tog hand om henne, försökte hålla henne vid liv.

Ibland tänker jag på henne, vart hon tog vägen och om hon lever, säger Anneli.

 

Anneli överlevde tsunamin på Sri Lanka

Semestern på Sri Lanka var efterlängtad. Anneli och hennes dåvararande pojkvän njöt på den fina stranden. Dagen efter skulle allt förändras…

 

Oväntat samtal

Det tog en vecka innan räddningspatrullen lyckades föra hem Anneli och de andra människorna som överlevt. Med jämna mellanrum vistades hon på sjukhuset hemma i Sverige. Hennes skador bestod av infekterade sår, en kemisk lunginflammation och flera

förlamningar i ansiktet.

 Före semesterresan 2004 flöt vardagen på. Anneli Önneby jobbade som gymnasielärare längtade efter den planerade semestern i Sri Lanka med sin dåvarande pojkvän. Där skulle de luffa runt med ryggsäck, istället för att spendera julen i Sverige.

 Den 26:e december inträffade en av de dödligaste jordbävningarna i historien och livet förändrades för alltid.

– På flyget hem befann jag mig i chocktillstånd och bara grät. Det fanns inga ord som kunde beskriva det vi upplevt. Jag har stora minnesluckor från det tillfället och har svårt att komma ihåg de känslor som överväldigade mig.

– Stödet jag fick från sjukvården och de som står mig nära är obeskrivligt. Jag gick i samtalsgrupper, pratade om vad jag upplevt och lättade hjärtat.

 Det var svårt att komma hem till Sverige och vardagslivet, berättar Anneli, och menar att det var som om hon fick en andra chans. Ett extra liv likt huvudkaraktären i ett tv-spel.

Månaden efter att Anneli kämpat för sitt liv i den förödande naturkatastrofen, mottog hon ett överraskande, nästan overkligt, samtal. Det visade sig att mannen hon räddat i tsunamin, Nate, till vardags arbetade åt mediaprofilen Oprah Winfrey.

– De ville att jag skulle flyga över Atlanten och medverka i ett avsnitt tillägnat katastrofens offer. Där skulle jag tillsammans med andra överlevare prata om min upplevelse. Det var surrealistiskt att lilla jag var gäst hos en av världens största mediaprofiler.

 

Svåra mardrömmar

De första två åren efter den traumatiska upplevelsen var extremt jobbiga. Anneli drabbades av posttraumatisk stress och fruktansvärda mardrömmar som vägrade lämna henne ifred.

– Den största skillnaden mellan mina drömmar då och nu är att jag idag vet att jag kommer överleva. Jag kan regissera dem och när jag vaknar är jag lugn och inte rädd. Mardrömmarna har hjälpt mig att bearbeta min upplevelse.

 Efter tsunamin separerade Anneli från sin dåvarande pojkvän. Idag lever hon med sin make, två döttrar och en katt. Hon har nya filosofier om livet och är medveten om att tid är dyrbar.

 Om Anneli själv fick välja, skulle hon gärna återvända till Sri Lanka någon dag, när hon funnit styrkan.

– Jag har fått en påminnelse om att livet är väldigt skört. Mitt liv är idag, vilket innebär att jag gör andra prioriteringar. Den tid jag en gång hade finns inte längre. Tsunamin är en del av mig och min livshistoria, som också påverkat mig och de livsval jag gör idag. Det är det jobbigaste jag genomgått, men jag är också tacksam för det jag lärt mig.

 

Scroll to Top