Läsarnas starkaste minne från resan
Kjell Henriksson, lastbilschaufför:
– Om det visas något från Afrika på tv:n, är det mest misär. Men så kommer man hit och inser att det istället är hoppet som regerar. Jag är grymt imponerad av deras coach, hur han fick dem att dansa, sjunga och berätta för oss om sina liv. Det finns en frimodighet och en livsglädje hos de här eleverna, som jag aldrig kommer att glömma.
Gun-Britt Johansson, landstingsanställd:
– De är helt magiska, de här barnen. Så glada och så hela och rena, trots att de inte ens har rinnande vatten. Och så intresserade av omvärlden. Jag tror att den här kontakten med oss i Sverige betyder massor. Att den har fött en massa nya drömmar och hopp. Men mer pengar behövs, det märker man. Köket var hemskt spartanskt och toaletterna usla.
Tommy Forsell, fastighetsägare:
– När eleverna tog emot oss vid bussen, så grät jag. Det var otroligt gripande att se deras intresse för vårt besök. Alla var så prydliga, artiga och motiverade. Jag fick höra att 40 procent går vidare till universitetet. Det är fantastisk siffra, speciellt med tanke på deras svåra uppväxt. Jag är säker på att våra pengar gör en stor skillnad.
Susanne Sandström, chef inom äldreomsorgen:
– Jag pratade med ett gäng tjejer som alla visste precis vad de ville bli efter skolan. Det var läkare, sjuksköterska, lärare… Sa att de ville lära sig bättre engelska, trots att jag tyckte de redan pratade fantastiskt bra. Och de var lika nyfikna på mig, som jag på dem. Det känns hoppfullt, tycker jag. Att det finns en så stark framtidstro och ambition.
Ann Henriksson, skoladministratör:
– Jag var med även förra året och ser en avsevärd förbättring. Då slogs sju tjejer om att få äta resterna av min lunch, den jag hade tänkt slänga i soptunnan. Nu jobbade vi ihop, städade skolgården, och jag märkte en helt annan stolthet, ett annat hopp. Alla verkade veta exakt vad de skulle göra efter examen. Hur många svenska elever gör det?
Pär Sjöstrand, hundmatstillverkare:
– Jag tror den här skolan skapar många ringar på vattnet. Och fostrar de goda ledare som Sydafrika så väl behöver. Dessutom blev jag imponerad över elevernas frimodighet när det gällde att tala om sex. Det tycks ha gått fram att det är självklart att inte ligga med varandra utan kondom.
Inger Berglund, fackligt anställd:
– Tänk, så annorlunda skolsalarna ser ut här nere. Inga datorer, inga läsplattor, inga kepsar… däremot fulla av positiva ungar. Jag pratade med en kille vars båda föräldrar var döda i aids. Han bodde hos sin 81-åriga mormor, som han fick hjälpa efter skolans slut. Ändå satt han och pratade med mig om universitetet som hägrade efter examen. Bara han kunde hitta någon som tar hand om mormor…
Hörselskadade Reidun Mattsson kan inte dela artisten Måns Zelmerlöws kärlek till musiken. Ändå jobbar de mot samma mål, bär på samma dröm och ger nytt hopp för eleverna på Cwakeme high school i nordöstra Sydafrika.
Listen to your heart sjunger Måns Zelmerlöw när Hemmets Journal-bussen rullar in på en skolgård full av yra höns, nerbrunna lektionssalar, överfulla toaletter och 700 elever som alltför tidigt lärt känna döden.
För Reidun Mattsson från Göteborg är de egna hjärtslagen också det enda hon kan höra. Döv sedan 44 år. Pensionär sedan sju. Hunden Canis som enda familj. Ändå en av de Hemmets Journal-läsare som i februari packade väskan för att fara tusen mil och försöka vrida historien rätt igen.
För det blev resan som förändrade mångas liv.
Dels för Reidun själv och hennes 27 reskamrater. Dels för 700 sydafrikanska ungdomar som vuxit i upp i hiv-smittans och ondskans epicentrum på jorden.
– Min pappa är död, min morbror våldtog mig och min mamma slår mig varje morgon. Jag har en timmes vandring till skolan, har inte råd med skollunch. Men när jag blir stor… förlåt, jag menar förstås om jag blir stor, vill jag bli lärare eller sjuksköterska.
Berättar en 14-årig flicka som redan upplevt helvetet på jorden, men det senaste läsåret också sett hur oddsen sakta, sakta börjat vridas till hennes fördel. Så länge har Hemmets Journal och Måns Zelmerlöw tillsammans sponsrat Cwakeme high school i nordöstra Sydafrika. Resan har än så länge bara börjat. Men redan är resultaten förbluffande positiva.
– För två år sedan fick bara en av fem elever i avgångsklassen godkänt betyg. I år klarade sig alla. Det är utan tvekan mycket tack vare er, menar skolans rektor som plötsligt sett en helt annan motivationsnivå hos sina elever.
Drömmar uppmuntras
Star for Life står för en helt ny läroplan, där självkänsla stärks och framtidsdrömmar uppmuntras. Samtidigt har skolan kunnat anställa fler lärare, skaffa bättre böcker och köpa in pennor, bänkar, fotbollar och annat som stärker kropp och själ.
– Det tycks ha infunnit sig något slags hopp sedan vi klev in och sponsrade, säger Måns Zelmerlöw. Jag skänkte just 30 000 kronor för att alla ska kunna få en rejäl skollunch. För hur ska man orka plugga om man ständigt går hungrig?
Läkarsonen från Lund såg nöden redan när han reste till Afrika som grabb med sina föräldrar. Gav sin enda blyertspenna till en jämnårig i det sönderbombade Eritrea och lovade sig själv att nästa gång ha hela väskan full. I dag är han Star for Lifes ambassadör och Hemmets Journals medspelare. Gör ett fantastiskt jobb – inte minst som inspiratör
För allting handlar inte bara om bättre kunskaper i matte, språk och kemi. När Måns Zelmerlöw drar in på den dammiga skolgården med gitarren i näven, visar han också att världen är större än någon tidigare anat. “Allsång på Skolgården” blir kanske aldrig ett program i SVT, speciellt inte med textrader som If you wanna go bom-bom with me, don´t forget your condom baby. Men för 700 elever uppfödda på zulufolkets rytmer, talar hans musik ett internationellt språk.
Band knyts för livet
Så också Hemmets Journal-läsarnas besök. För det är band för livet som knyts när läkaren Anders Bodén fattar en räfsa och börjar röja upp bakom ena skollängan tillsammans med 16-åriga Zanele Mahlaba, som drömmer om att en dag bli journalist.
Eller när förre hundfodertillverkaren Pär Sjöstrand hjälper Ncanana Alfred, 17, att rita en ny skolskylt som ska stansas i plåt och hängas vid grinden.
I ruinerna av en klassrum. Men Gun-Britt Johansson och eleverna är överens om att förvandla Cwakele High School till hoppets skola.
Måns Zelmerlöw: Vi ska få den här skolan på fötter!
Vilken glädje när Måns sjöng in nya skolan
